 Den iranska regimen verkar bara vara några månader ifrån kärnvapeninnehav, alltmedan Bidenadministrationen är tyst och undviker att artikulera en tydlig politik för att hindra denna farliga och rovdjurslystna regim från att bli en kärnvapenstat som Nordkorea. På bilden: Tungvattenproduktionsanläggningen i Arak, söder om Teheran. (Foto av Majid Saeedi/Getty Images) |
Den iranska regimen verkar bara vara några månader ifrån kärnvapeninnehav, alltmedan Bidenadministrationen är tyst och undviker att artikulera en tydlig politik för att hindra denna farliga och rovdjurslystna regim från att bli en kärnvapenstat som Nordkorea.
Den israeliska försvarsministern Benny Gantz sa till ambassadörer från länder i FN:s säkerhetsråd under en briefing vid utrikesdepartementet i Jerusalem den 4 augusti 2021:
"Iran har brutit mot alla riktlinjer som utarbetats i JCPOA och är bara cirka 10 veckor ifrån att skaffa sig vapendugliga material som krävs för ett kärnvapen ... Nu är det dags att handla – bara ord räcker inte till. Det är dags för diplomatiska, ekonomiska och till och med militära gärningar, annars kommer attackerna att fortsätta."
Bidenadministrationen har insisterat på att återuppliva det katastrofala kärnvapenavtalet från Obamatiden och det teokratiska etablissemanget i Iran har uppenbarligen sett detta som en perfekt möjlighet att köpa tid för att komma närmare färdigställandet av kärnvapen.
Bidenadministrationen visade först sin desperation genom att göra det tydligt för de iranska ledarna att USA ville återgå till kärnvapenavtalet och var villigt att häva alla sanktioner som återinförts av Trumpadministrationen.
När kärnvapendiskussionerna inleddes började den iranska regimen skynda på sitt kärnvapenprogram alltmedan förhandlingarna pågick. Bidenadministrationen höll inte bara tyst om Irans brott, utan började också erbjuda mullorna ännu fler eftergifter. Bidenadministrationen meddelade till exempel inte bara att man var villig att häva kärnvapenrelaterade sanktioner, utan också att man funderade på att häva icke-kärnvapenrelaterade sanktioner.
Iran började öka sin uranberikning till 20 % i januari 2021. Den 9 januari godkände det iranska parlamentet en lag som krävde att regeringen skulle driva ut International Atomic Energy Agencys kärnvapeninspektörer. I april höjde regimen uranberikningsnivån till 60 %, vilket gjorde att man närmade sig stridsdugliga nivåer. Medan hans regering höll indirekta kärnvapenförhandlingar med Bidenadministrationen skröt Mohammad Bagher Qalibaf, talman i Irans parlament:
"De unga och gudstroende iranska forskarna lyckades uppnå en 60-procentigt berikad uranprodukt. Jag gratulerar islamiska Irans tappra nation för denna framgång. Den iranska nationens viljestyrka är mirakulös och kan desarmera vilken konspiration som helst."
Den 6 juli, medan förhandlingarna i Genève pågick, började regimen producera berikad uranmetall. International Atomic Energy Agency (IAEA), FN:s kärnvapenbevakningsgrupp, varnade:
"Idag informerade Iran myndigheten om att UO2 (uranoxid) som berikats upp till 20 procent U-235 skulle fraktas till R&D-laboratoriet på Fuel Fabrication Plant i Esfahan, där det skulle omvandlas till UF4 (urantetrafluorid) och sedan till uranmetall som berikats till 20 procent U-235, innan det används för att tillverka bränslet."
Ett gemensamt uttalande som utfärdats av Storbritannien, Frankrike och Tyskland var överens om att den iranska regimen "inte har något trovärdigt civilt behov av uranmetall R&D och produktion, vilket är ett viktigt steg i utvecklingen av ett kärnvapen."
Bidenadministrationen har dessutom inte gjort några ansträngningar för att pressa den iranska regimen till att svara på International Atomic Energy Agencys frågor om de tre hemliga, olagliga kärnanläggningarna som hittats i Iran. IAEA:s generaldirektör Rafael Mariano Grossi konstaterade:
"Iran måste bestämma sig för att samarbeta på ett tydligare sätt med agenturen för att klargöra det som behövs klargöras. Det faktum att vi hittade spår (av uran) är mycket viktigt. Det innebär att det finns en möjlighet för kärnvapenaktiviteter och material som inte är under internationell övervakning och som vi inte vet ursprunget av och avsikten med. Det oroar mig."
Grossi varnade också:
"Bristen på framsteg i att klargöra myndighetens frågor angående korrektheten och fullständigheten i Irans skyddsklausuler och förklaringar påverkar gravt myndighetens förmåga att säkerställa Irans kärnprograms fredliga natur. För objektivitetens skull borde jag säga att den iranska regeringen har upprepat sin vilja att engagera och samarbeta och ge svar, men det har de inte gjort hittills. Så jag hoppas att detta kan förändras, men just nu har vi inte haft några konkreta framsteg."
Det verkar – oroande nog, särskilt efter att både underrättelsetjänsten och planeringen har misslyckats i Afghanistanspektaklet – som att Bidenadministrationen återigen står och tittar på medan Irans mullor obehindrat fortsätter att berika uran för att skaffa sig en kärnvapenarsenal.
Vi har sett vad de regerande mullorna gör mot sitt eget folk och mot regionen när de inte har någon. Titta bara på vad de som har kallats för "världens största sponsor av statlig terrorism" har gjort när de inte haft några kärnvapen – både på hemmaplan mot sitt eget folk och internationellt mot Libanon, Jemen, Libyen, Irak, Syrien, Saudiarabien, de Palestinska territorierna och till och med Venezuela och Sydamerika i stort – för att inte nämna den senaste tidens dödliga attack mot en kommersiell oljetanker i Omanbukten. Vad kan då den fria världen förvänta sig att Iran kommer att göra efter att de skaffat sig kärnvapen?
Dr. Majid Rafizadeh är en affärsstrateg och rådgivare, Harvardutbildad politisk vetenskapsman, styrelsemedlem i Harvard International Review och ordförande i International American council on the Middle East. Han har författat flera böcker om Islam och amerikansk utrikespolitik. Han nås via Dr.Rafizadeh@Post.Harvard.Edu