Den 30 januari besökte representanter för EU och flera länder, såsom Belgien, Brasilien, Danmark, Irland, Spanien och Sverige det palestinska samhället Khan al-Ahmar på Västbanken "för att uttrycka sin oro för hotet om demolering som byn står inför".
Khan al-Ahmar, hem till 38 palestinska familjer, byggdes olovligt för över ett årtionde som en del av Palestinska myndighetens plan på att illegalt beslagta mark i närheten av Jordanien i område C på Västbanken, som styrs enbart av Israel enligt Osloprocessen som skrevs under av palestinierna och den israeliska regeringen.
Några dagar innan EU-representanter och diplomater besökte byn så demolerade den palestinska terrorgruppen Hamas, som styr på Gazaremsan, ett tiotal hus på andra sidan av Israel, vid Egypten, på Gazaremsan, som en del av en plan på att expandera en motorväg längs kusten. En del husägare uttryckte sin upprördhet över Hamas demoleringar. En av dem beskrev dem som en ny katastrof och en dödsdom för en mängd familjer. En annan palestinier fördömde demoleringarna som ett "brott" och menade att de "utfördes av Hamas under hot om väpnat våld".
EU-tjänstemännen och andra utländska diplomater – som kommit till Mellanöstern för att uttrycka solidaritet med invånarna i den illegala byn på Västbanken – gjorde sig inte ens besväret att kommentera Hamas demolering av hemmen. De måste utan tvekan ha hört om demoleringarna av palestinierna som bor på Gazaremsan eller via palestinsk media, men utländska statsrepresentanter valde att ignorera den "nya katastrofen" och "brotten". Varför? Deras hat mot Israel tillåter dem att göra undantag för Hamas för de hemskheter de begår mot sitt eget folk, palestinierna på Gazaremsan, för att sedan anklaga Israelerna som försvarar det som de har rätt till.
Familjerna på Gazaremsans svåra situation, precis som andra människorättskränkningar som begås av Hamas, ignoreras inte bara av EU utan av det internationella samhället. Det är synd för dessa familjer att bulldozrarna som förstörde deras hem tillhör Hamas och inte Israel.
Man kan bara föreställa sig upproret i det internationella samhället om Israel hade skickat ut bulldozrar för att riva tiotals hus på Gazaremsan. Om dessa hus hade demolerats av Israel och inte Hamas så hade samma EU-tjänstemän som besökte Khan al-Ahmar skyndat sig till Gazaremsan för att träffa de plågade familjerna.
Ännu mer smärtsamt och förnedrande för palestinierna är att EU-tjänstemän som regelbundet besöker Gazaremsan avsiktligt struntar i lidandet för de palestinier som lever under Hamas.
Den 2 februari besökte femton uppdragschefer från EU Gazaremsan utan att yttra ett enda ord om något av offren för Hamas brott och människorättskränkningar.
Efter rundturen uttryckte EU i ett uttalande:
"Gaza förblir en prioritet för EU och dess medlemsstater. Den humanitära situationen är av stor oro. Det är hög tid att få ett slut på Gazas isolering och uppnå palestinsk uppgörelse."
Värt att notera är att EU inte konstaterade att det är Hamas, vars välbärgade ledare lever bekväma liv i Qatar, Turkiet och andra länder, som till största delen är ansvariga för den svåra "humanitära situationen" på Gazaremsan.
I stället för att arbeta för att stärka ekonomin efter att man med våld beslagtagit Gazaremsan år 2007 har Hamas sedan dess investerat de miljontals dollar de mottar i att bygga tunnlar och tillverka och smuggla vapen för att attackera Israel. Som om det inte räckte införde Hamas för två år sedan en mängd nya skatter på importerade varor, något som gav upphov till sällsynta protester från många palestinier.
Hamas allokerar 55 % av sin budget för att finansiera sina militära behov, men andelen för att restaurera Gazaremsan är mindre än 5 %.
Hamas omfördelar också biståndspengar från Europa och USA för att finansiera sina militära satsningar, utöver sin oproportionerligt stora militärbudget.
Medan EU-tjänstemän uttryckte sitt stöd för den illegala byn Khan al-Ahmar på Västbanken protesterade invånare i byn Bet Lahiya, som också ligger på andra sidan av Israel på Gazaremsan, mot stölden av deras mark av Hamas. Enligt invånarna överförde Hamas olovligt stora delar av mark som tillhörde dem, invånarna, till Hamas-anhängare utan att berätta det för någon. Enligt ett uttalande som utfärdades av invånarna är man fast besluten att sätta stopp för "Hamaskonspirationen".
Det här är samma Hamas som varnade EU-delegationen för att insistera på att Israel skulle tillåta araberna att illegalt ockupera Khan al-Ahmar för att inte evakuera. Israel hade förresten till och med byggt ett nytt samhälle inte långt ifrån Khan al-Ahmar, som dessa araber skulle flytta till, och det skulle tillåta dem "att upprätthålla samma typ av liv", men araberna gick inte med på det. "Aggressionerna mot Kahn al-Ahmar tillbakavisas och [Israel] kommer att betala priset, förr eller senare", sa Hamas talesperson Muhammed Hamadeh.
När Hamas hotar om att Israel kommer att "betala priset" så menar den Iran-backade gruppen att man kommer att fortsätta att mörda judar för att de vågat sig på att hävda lagen mot de som bryter mot den genom att olovligt beslagta mark och bygga hus utan tillstånd, som i Kahn al-Ahmar.
EU:s uppvisning av solidaritet mot invånarna i Khan al-Ahmar stärker inte bara Hamas, utan uppmuntrar också palestinier att fortsätta beslagta mark som, enligt Osloprocessen, inte tillhör dem, samt att fortsätta utföra terrorattacker mot Israel.
Vilken rätt har en europeisk tjänsteman att säga till Israel att man inte får använda lagen mot illegala husockupanter? Skulle en europeisk tjänsteman tolerera att, till exempel, en representant för den israeliska regeringen sa till myndigheterna i Paris eller Madrid att de inte har rätt att vidta åtgärder mot de som bryter mot lagen i deras städer?
Européerna uppmuntrar vidare palestinierna att bryta mot lagen genom att uppföra byggnader som bryter mot Osloprocessen. På senare tid avslöjade ett konfidentiellt dokument som författats av EU:s mission i östra Jerusalem att Bryssel aktivt arbetar med Palestinierna för att ta över hela område C genom att bygga mängder av andra illegala "lägen på marken". Genom att göra det har EU diskvalificerat sig själva från att spela rollen som opartisk medlare i eventuella framtida fredsprocesser mellan palestinierna och Israel.
EU:s handlingar tyder på en djup fientlighet mot Israel i Europas proxykrig mot den judiska staten, samt en oförställd partiskhet till förmån för palestinierna.
Genom att vara besatt av Israel och strunta i Hamas brott på Gazaremsan gör EU de två miljoner palestinier som bor där en enorm otjänst. EU:s handlingar tycks alltid kretsa mer kring att hata Israel än att hjälpa Palestinierna.
Om européerna faktiskt brydde sig om palestinierna överhuvudtaget så skulle de gå i taket av de brott som begås av Hamas mot invånarna på Gazaremsan. Och de skulle ställa deras kumpaner i Palestinska myndigheten mot väggen för maktmissbruk, korruption, förskingring av offentliga medel, och särskilt det palestinska tillslaget mot människorättsaktivister och journalister, som försöker berätta för EU, det internationella samhället och de så kallade människorättsgrupperna om de brutala förhållanden som deras ledare fortsätter att tvinga dem att leva under.
Bassam Tawil är en muslimsk arab baserad i Mellanöstern.