"Det [Turkiet] låter för mig som den sena Weimarrepubliken. Så jag skulle inte ha några problem alls att instämma i logiken att vissa möjligheter sätts samman på ett sätt som i mycket påminner om den stora bilden av högertänkandet i Weimarrepubliken, särskilt efter 1930." Så kommenterede Geoff Eley, en brittiskfödd historiker vars tidiga arbeten fokuserade kring den radikala nationalismen i det kejserliga Tyskland samt fascismen i Italien.
Det är en kraftfull analogi som visar hur det i teorin "demokratiska" Turkiet går i samma riktning som den tyska Weimarrepubliken gjorde efter 1933.
Historiker refererar ofta till Tysklands federala republik och nästan presidentlika, representativa demokrati (som efter 1919 ersatte det kejserliga styret), som Weimarrepubliken.
Efter en period med relativt liberal demokrati, antog president Paul von Hindenburg 1930 diktatoriska befogenheter i nödsituationer för att stödja tre tyska kanslerer och till sist Hitler.
1933 var året då Nazistpartiet kom till makten; dess första åtgärder innehöll grundlagsstridiga lagändringar. Detta var början på Tredje Riket.
Turkiets eget 1933 var 2011 när dåvarande premiärministern (nu presidenten) Recep Tayyip Erdogan vann sitt tredje parlamentsval i rad sedan 2002, med en jordskredsseger på 49,5 procent av rösterna. Eleys turkisktyska analogi är inte grundlös.
Kort före parlamentsvalet 2011 besökte en framstående oppositionsledare Sakarya, en provins nära Istanbul. Muharrem Ince, från det största oppostionspartiet Republikanska Folkpartiet (CHP), ställde sig på en minibuss och talade till lokalbefolkningen i cirka 15 minuter. Senare fick Ince veta att en åklagare hade väckt åtal mot honom för att ha "blockerat stadstrafiken genom att tala från en minibuss samt försök till nednötning av regeringen".
Åklagaren bad parlamentet att ta bort Inces immunitet så att han kunde ställas inför rätta. Ince är antagligen den första parlamentsledamot i världen som anklagats för försök till nednötning av regeringen. Senare samma år sa Ince i ett tal till parlamentet: "Faktum är att jag inte försöker nöta ned regeringen, jag försöker störta den!"
Ett åtal skickades till parlamentet i ett försök att ställa Ince inför rätta för hans "brott", men tack vare sin parlamentariska immunitet har han sluppit rättegång.
Nästan fyra år senare sker Turkiets smygande islamisering och auktoritära praxis inte längre i smyg.
Nyligen beslutade landets teve- och radionämnd, RTUK, ett en privat tevekanal skulle böta 311 000 turkiska lira (cirka 1,6 miljoner SEK) för att en karaktär i en såpopera drack ur en flaska öl vars logga syntes i rutan. RTUK hänvisade till konkurrenslagarna, men dessa lagar gäller aldrig för produkter som inte är bannlysta inom islam. Av rädsla för böter brukar turkiska tevestationer blurra alkoholdrycker, exempelvis när James Bond dricker sin favoritdryck rosa champagne.
Men det är inte bara drycker som bryter mot islamska regler. Den islamistiska Weimarrepubliken kan förbjuda allt den klassar som "olämpligt". Medlemmarna i det turkiska rockbandet Grup Yorum, en populär vänster- och antiregeringsgrupp, blev bestörta när de anlände till Istanbul för att förbereda en spelning 12 april. De hade skaffat sig alla nödvändiga tillstånd från regeringen. Men fansen fick veta att konserten hade ställts in, och gav sig av för att protestera mot avbokningen. Då anlände kravallpoliser med vattenkanoner, för att skingra bandmedlemmarna om de vägrade följa order. Av polisen fick de veta att konserttillståndet hade dragits in på grund av att "vid en tidpunkt då landet genomgår en [politiskt] spänd period kunde deras konsert leda till oönskade incidenter".
I ett friskt land hade det aldrig hänt, men 12 april använde polisen vattenkanoner och gummikulor mot Grup Yorums fans, och grep flera av dem som kommit dit för att protestera mot att konserttillståndet dragits in. Flera timmar innan fansen samlades, hade polisen blockerat gatorna fram till torget där bandet skulle ha spelat. Fansen flydde in på sidogatorna medan polisen jagade dem och polishelikoptrar hovrade över deras huvuden. Dessa scener utspelade sig alltså under en konsert som enligt Turkiets islamistiska Weimar-ledare inte fick äga rum. Det gjorde den heller inte.
Turkiet tycks inte ha några gränser för sina odemokratiska absurditeter. Förra månaden bannlyste landets statsägda tevekanal TRT oppositionspartiets CHPs reklamfilmer "för att de direkt attackerade regeringen". Oppositionens parlamentsledamöter anklagade ilsket TRT för att "missbruka sitt offentliga ämbete". Det statligt ägda företaget har hittills vägrat kommentera hur betalade annonser kan bannlysas i en demokrati. CHPs vice ordförande, Bulent Tezcan, sa: "Genom beslutet att inte sända reklamfilmerna har TRT skapat en ny skandal. Huvudsyftet för statsfinansierad television i en demokrati är rättvisa."
Och värre dagar kan vänta CHP – och alla andra oppositionspartier. 2011 åtalades en partifunktionär för att ha spridit propaganda mot regeringen. I dag är deras reklamfilmer för teve förbjudna för att de "direkt riktar sig mot regeringen". 2019 kanske oppositionspartiet självt blir förbjudet för att de stjäl miljontals röster från regeringen.