 President Recep Tayyip Erdoğan vill nu göra Turkiet till en skurkstat med kärnvapen. (Foto av Getty Images) |
Under de 17 år som han har regerat i NATO-medlemslandet Turkiet har landets islamistiska starke man, president Recep Tayyip Erdoğan, sällan missat en chans att smygkonvertera Mustafa Kemal Atatürks sekulära, västerländska etablissemang till en skurkstat som är fientlig mot västerländska intressen. Erdoğan vill nu göra det till en skurkstat med kärnvapen.
"De säger att vi inte kan ha kärnvapenförsedda missiler, även om vissa har det. Detta kan jag inte acceptera", sa Erdoğan i ett tal den 4 september, medan han lägligt nog glömde att Turkiet har skrivit under icke-spridningsavtalet (Nuclear Non-proliferation Treaty, NPT) år 1980. Med andra ord har Turkiets valda ledare offentligt förklarat att han tänker bryta mot ett internationellt fördrag som skrivits under av hans land. Turkiet har också skrivit under fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (Comprehensive Nuclear-Test-Ban Treaty, CTBT), från 1996, som förbjuder alla kärnvapensprängningar för alla ändamål.
I flera årtionden har Turkiet, som är en ständig NATO-allierad, blivit sedd som en betrodd väktare av en del av USA:s kärnvapenarsenal. I början av 1960-talet började USA lagra kärnstridsspetsar vid den turkiska militärens fyra största flygbaser (Ankara Mürted, Malatya Erhaç, Eskişehir and Balıkesir). Turkiska flygvapenpiloter fick uppgiften att om order gavs skjuta mot måltavlor som ingick i Warszawapakten.
Skvadroner av flygplan med syftet att transportera kärnvapenbomber hölls på varje flygbas (först F-100, följt av F-104 och slutligen av F-4), dygnet runt. Varje bas rymde en liten amerikansk militärenhet som hade ansvar för kärnvapenlagret. Dessutom förvarade en turkisk-amerikansk militärbas i Incirlik i södra Turkiet kärnvapenspetsar som skulle hanteras av USA:s militär. "Med denna roll ökade Turkiet NATO:s avskräckande effekt under Kalla krigets år", sa Yusuf Kanlı, en framstående krönikör och vd för den Ankara-baserade tankesmedjan Sigma Turkey, i en privat intervju den 9 september.
I slutet av Kalla kriget togs kärnvapnen i Turkiets ägo (vid fyra flygbaser, förutom Incirlik) gradvis bort, medan förmyndarskapet avbröts. För närvarande förblir kärnvapenspetsarna vid Icirlik fortfarande till USA:s militärs förfogande under ett särskilt amerikansk-turkiskt fördrag. Detta fördrag gör Turkiet till värd för amerikanska kärnvapen. Men enligt användningsprotokollet måste både Washington och Ankara samtycka till all användning av kärnvapen som avfyras från Incirlik.
Faktum är att detta inte är första gången som Erdoğan har uttryckt en iver över att göra Turkiet till en kärnvapenutrustad stat. Så tidigt som 2008 – när han var favorit bland naiva västerländska statstjänstemän och intellektuella som trodde att han var en reformerad demokrat – sa Erdoğan: "Länder som motsätter sig Irans kärnvapen bör själva inte ha kärnvapen." Trots användandet av "länder" i plural pekade Erdoğan uppenbarligen finger mot det land han avskyr mest: Israel, inte USA.
I ett tal från 2010 beskrev Erdoğan Israel som "det största hotet mot fred" i Mellanöstern. I detta tal upprepade han sin skepticism inför huruvida Iran tänkte använda sitt kärnvapendrivna program för att bygga kärnvapen, och sa att det inte fanns någon sådan osäkerhet gällande Israels odeklarerade arsenal.
Om Turkiet öppet eller i hemlighet har lanserat ett kärnvapenprogram – som Erdoğan tydligen önskar – så skulle det kunna ha en dominoeffekt på regionen. Turkiets regionala motståndare skulle bli oroliga, och Saudiarabien, Egypten, Syrien och Grekland kanske skulle bli frestade att starta sina egna kärnvapenprogram. Erdoğan borde inte tillåtas äga kärnvapen.
Burak Bekdil, en av Turkiets ledande journalister, avskedades nyligen från landets mest berömda nyhetstidning efter 29 år, för att ha skrivit i Gatestone om vad som sker i Turkiet. Han är en Fellow vid Middle East Forum.