De sexuella övergrepp icke-muslimska barn och kvinnor utsätts för av grupper som IS och Boko Haram är inte bara en utbredd företeelse i den muslimska världen, utan också sorgligt nog kopplade till islamiska läror.
Sexuellt slaveri är djupt rotat i islamisk lag och tradition. Islams grundare praktiserade och godkände slaveri, som brukligt var på den tiden. Kalifer hade harem med hundratals eller tusentals unga flickor och kvinnor hämtade från kristna, hinduiska, persiska och afrikanska länder.
Islamiskt slaveri var också, och är, rasbaserat. Umar, kalif och Muhammeds svärfar, kungjorde att araber inte kan tas som slavar; han frigjorde till och med alla arabiska slavar. Inom islam kan bara icke-muslimer tas som slavar – en regel som tyvärr bara är ytterligare bevis på ett herrefolkstänkande inom islam: att islam är överlägset alla andra religioner, och att dess följare därför har rätt till privilegier följare av andra religioner inte har.
Detta islamiska herrefolkstänkande har gett icke-muslimer århundraden av förföljelse och systematisk diskriminering. Vissa har utsatts för brutalt våld och tvingats konvertera från sin ursprungsreligion; andra har getts "dhimmi"-status: tredje klassens, tolererade medborgare som tvingas betala skatt (jizya) i utbyte mot "beskydd", och aldrig fått samma religiösa rättigheter eller frihet som muslimer. Om de inte kan betala skatten, ska de dödas eller fråntas sina barn.
Alla dessa sedvänjor är en fingervisning om vad islamiskt styre bär med sig för icke-muslimer: döden eller ett statssanktionerat mindervärde och förödmjukelse.[1] Ett av de mest beklämmande utslagen för det islamiska herrefolkstänkandet var janitsjarerna, etablerade av det Osmanska riket. I hundratals år tillfångatog osmanska turkar kristna pojkar i det ockuperade Europa och tvångskonverterade dem till muslimska krigare, janitsjarer.
Det finns dussintals Koranverser och hadither som berättar om Allahs hat mot icke-muslimer och den eviga förtappelse och det straff som väntar dem i livet efter detta.[2] När väl islam etablerar politisk överhöghet, finns det mycket lite tolerans för andra trosinriktningar och ateister.
Då tidiga muslimska arméer använde sina svärd för att invadera och islamisera icke-muslimska länder, förslavade de icke-muslimer, och till och med svarta muslimer. Islamiska skrifter godkänner våldtäkt av kvinnliga fångar, vilka har mycket få medborgerliga eller juridiska rättigheter under islamisk lag. Under 1 400 år av jihad och till och med i dag, är den muslimska världen till största delen likgiltig och tyst inför sexuell aggression. Många muslimer försöker till och med rättfärdiga det under islamiskt styre. Detta innebär att dessa sedvänjor nu är vanliga inte bara i Mellanöstern, men också i Europa, inklusive Storbritannien.
Kvinnor vägrar äntligen att acceptera denna situation. Kvinnorättsaktivisten Toni Bugle, till exempel, har etablerat en organisation vid namn M.A.R.I.A.S (Mothers Against Radical Islam and Sharia), som försöker skapa medvetenhet om, och agera emot, sexuellt våld, kvinnlig omskärelse, våld i hemmet, tvångsäktenskap och hedersmord.
Medan många institutioner i det brittiska samhället, inklusive mainstreammedia, medverkar till det som sker genom sin tystnad, försöker Bugle skydda brittiska kvinnor och barn från våldtäktsmän – vilka i stor utsträckning tycks ha varit muslimer.
Efter att ha varit offer för sexuellt utnyttjande i två år från åtta års ålder, blev hon sedan gruppvåldtagen vid 15. Våldtäktsmannen hotade att skada hennes familj; hon var rädd för att berätta för dem, så hon rymde hemifrån och blev hemlös i London. Hon utsattes för fysiskt våld och bevittnade hur hennes vänner på gatan blev sexuellt utnyttjade och tvingade till prostitution.
"Inte förrän flera år senare såg jag mönstret, att liknande saker hände flickor över hela Storbritannien", sa Bugle till Gatestone. "Jag har också talat med muslimska kvinnor som blivit misshandlade på grund av sharialagar. Jag har haft en boende i mitt hem. Hennes familj försökte använda henne för att idka människohandel mellan Somalia och Storbritannien."
För några månader sedan kom en rapport som avslöjade att minst 1 400 icke-muslimska brittiska barn gruppvåldtogs och utsattes för andra övergrepp mellan 1997 och 2013 i Rotherham. Barn så unga som 11 år gruppvåldtogs, bortfördes, såldes till andra städer i England, misshandlades och hotades, enligt rapporten. Myndigheterna gjorde ingenting "i rädsla för att bli utmålade som rasister".
En annan rapport i maj 2015, tillade att Rotherhams kommun och polisen ville att myndigheterna skulle förbjuda protester mot barnvåldtäkt. "De har vädjat till inrikesministern om särskilda nödbefogenheter under lagen Public Order Act 1986," enligt Breitbart.
Bugle anmärkte att problemet inte bara är att denna politiska och religiösa ideologi uppmuntrar muslimska män att våldta icke-muslimska kvinnor och barn, utan också att Storbritanniens underkastelse inför shariainspirerad brutalitet tycks ha flera orsaker:
"Muslimer tror att de är i krig med Väst; och när man är i krig (jihad), har man rätt till 'krigsbyte': dem som deras högra hand besitter – sexslavar. De får också lära sig att vita icke-muslimer är lättlurade, billiga, smutsiga slampor och att det är deras rätt [att ta dem]. Dessutom, att lära människor att hata alla som inte är muslimer – vilket sker i många moskéer – kommer, naturligtvis, att leda till att många människor hatar alla som inte är muslimer. Det innebär att sättet många muslimer uppfattar västerländska kvinnor på, driver på våldtäkterna. Problemet beror dock också på att polisen, domare, advokater och lärare är rädda för orden 'rasist' och 'islamofob' – och ingenting görs för att stoppa det."
Kartan på organisationens webbsajt visar områden som drabbats av muslimska groominggäng i Rotherham, Rochdale, Telsley, Stevenage, Peterborough, Birmingham, Oxford och Bradford. "Detta", säger Bugle, "skrapar bara på ytan."[3]
"Brittisk media vägrar att använda ordet muslim", tillägger hon. "Men bara i London är 27 procent av dem som sitter i fängelse muslimer, som avtjänar straff för våldtäkt, droger och våld. Det är en massiv överrepresentation med tanke på att muslimer enligt uppgift bara utgör 4 procent av befolkningen."
"När flickor våldtas, kallar våldtäktsmännen dem för 'white trash', 'vita horor' och 'vita kuffar' (otrogna). Det sägs ganska öppet till flickorna. Och flickorna berättar för polisen. Trots det betecknas övergreppen aldrig som 'hatbrott'."
"Jag får mordhot, våldtäktshot och sodomihot – men aldrig från icke-muslimer. Muslimer följer mig på Twitter och Facebook och skickar privata meddelanden där de kallar mig 'vit bitch' och 'vit hora' och hotar mig med sexuella överfall."
Trots problemets magnitud, har Bugle märkt att media i princip ignorerar våldtäktsepidemin i Väst: "Media talar sällan om det i mer än en dag. Rotherham var enda gången de gjorde det, och då envisades de med att kalla förövarna 'asiater', inte muslimer. Och de nämner aldrig länken mellan våldtäkterna och den islamiska läran."
En av få akademiker som faktiskt avslöjar länken mellan dessa två, Raymond Ibrahim, skrev i en omfattande artikel om islamisk våldtäkt: "Den pågående epidemin i Storbritannien, Skandinavien och på andra håll – där muslimer siktar in sig på vita kvinnor – är lika gammal som islam, har prejudikat hos profeten och hans följeslagare, och är än i dag rekommenderad som legitimt förfarande av somliga i den muslimska världen."
Trots att problemet är alarmerande utbrett håller många brittiska flickor tyst, möjligen av skam eller rädsla för att utmålas som medansvariga. Och ett än starkare skäl, enligt Bugle, är att förövarna hotar och skrämmer dem.
"Detta skulle vara nog för att tysta de flesta flickor. Dessutom ignorerar polisen flickornas vädjanden, så de kan inte lita på polisen. Tydligen var det också så att när föräldrarna informerades om att döttrarna var 'kända prostituerade', fick man också höra att de skulle 'växa ifrån det'. Det här är bara några av skälen till att de inte berättar."
Bugle säger att hon har
"mejlat flera 'feministiska' organisationer och bjudit in dem att tala emot sharialagar, men ingen har svarat. Om man letar efter feministiska organisationer som står upp mot sharialagar eller våldtäkter av företrädesvis vita flickor, får man alltid höra att det inte har något med islam att göra. Hur man än försöker förklara att vi vill stå upp mot alla former av kvinnohat, vägrar de acceptera fakta. De vill inte ens lyfta problematiken. De säger 'du kan inte peka ut en hel grupp'. Jag pekar inte ut en hel grupp och jag tror inte att alla muslimer är våldtäktsmän eller terrorister, men jag tror att samhällets tystnad betyder att det samtycker. För att lyfta frågan ordentligt måste man ju först erkänna och acceptera att det finns ett problem."
Ett av de främsta argumenten bland det extrema islams apologeter i Väst har varit att anklaga folk för att ha ett "vitt privilegium", en tydligt rasistisk term för fördelar som vita påstås ha, som icke-vita saknar.
Våldtäktsoffret Bugle vänder sig emot ordet:
"Jag är trött på att få höra att jag spelar mindre roll för att jag är född vit, eller att någon annan betyder mindre för att den har en annan hudfärg. Sådana distinktioner är i sig själva rasistiska. Folk verkar numera använda raskortet för att ursäkta det mest förfärliga beteende och för att människor är rädda att kallas rasister. Jag ser inte hudfärg. Ändå används hudfärg för att tysta debatt och diskussion. 'Vit skuld' används för att manipulera och tysta massorna. Oavsett om du är svart eller brun eller vit, ska du vara stolt över din hudfärg; det är ingenting du har valt."
Bugle säger att hennes organisation har som långsiktigt mål att ge röst åt alla kvinnor som utsatts för övergrepp under sharialagar, och att ge flickor som utsätts – dels för att de är icke-muslimer, dels för att de är vita – en hemvist. Där de kan tala med människor som tror dem och inte skuldbelägger dem.[4]
Hon säger att hon vill befria flickorna från skuld, och ge dem den kontroll som tagits ifrån dem tillbaka. "Kanske kan vi i framtiden erbjuda säkra boenden, hjälptelefonlinjer och en känsla av trygghet, och hjälpa dem att inte förbli offer utan istället bli överlevare. Alla kommer inte att överleva, men de som gör det kan en dag hjälpa andra."
När organisationen höll sin första konferens 29 augusti, var två av talarna muslimska kvinnor. En av dem var offer för sharia, utsatt för övergrepp av sin egen man som kallade henne "smutsig kuffar" och till och med vägrade fullborda äktenskapet. Han sa att det han egentligen ville ha var visum. Sedan sa han "jag skiljer mig" tre gånger, tog alla hennes pengar och försvann. Organisationen har för avsikt att hålla ytterligare en konferens, med fler muslimska talare, i Rochdale i mitten av november.
Storbritannien – med alla sina institutioner, menar Bugle – borde agera för att skydda kvinnor och barn från våldtäktsmän. Oavsett vem som kan tänkas ta illa upp, säger hon, finns det inget mer skadligt än att kvinnor och barn våldtas, prostitueras, torteras och säljs. "Men först behöver vi en regering med moralisk kompass och uthållighet nog att sluta ignorera fakta och sluta påstå att 'Detta har ingenting med islam att göra'."
Uzay Bulut, född och uppvuxen som muslim, är en turkisk journalist baserad i Ankara.
[1] Koranen 67:6-8; 21:98; 2:191-193; 9:111; 9:5; 9:29; 5:32; 5:33; 33:50; 8:41; 22:19-22; 2:178; 8:12
[2] Koranen 6:27; 3:91
[3] En blogg på Channel 4 rapporterade att också i många andra fall i Storbritannien var offren sårbara tonårsflickor som utnyttjats sexuellt:
"Vi har bevis på att sådant utnyttjande har inträffat i Keighley (2005 och 2013), Blackpool (2006), Oldham (2007 och 2008), Blackburn (2007, 2008 och 2009), Sheffield (2008), Manchester (2008 och 2013) Skipton (2009), Rochdale (två fall 2010, ett 2012 och ett annat 2013), Nelson (2010), Preston (2010) Rotherham (2010) Derby (2010), Telford (2012), Bradford (2012), Ipswich (2013), Birmingham (2013), Oxford (2013), Barking (2013) och Peterborough (2013)."
I reportaget får vi också veta att "Av de 306 gärningsmän vars etnicitet registrerades, föll 75 procent i kategorin 'asiater'."
[4] På webbsajten finns bloggar skrivna av flickorna själva.