Rasism är dåligt, utan tvekan. Men rasism kan inte vara orsaken till att jihadister dödar "otrogna", inklusive andra muslimer i muslimska länder. Dessvärre känner sig världen manad att samarbeta med fel land i kampen mot islamisk terror. Direkt efter attackerna i Paris 13 november stod Turkiets president Recep Tayyip Erdogan som värd för årets G20-möte. Med sin sedvanliga retorik, anklagade Erdogan offren för jihad i stället för jihadisterna. "Nya tragedier är oundvikliga", sa Erdogan, "om den skenande rasismen i Europa och andra länder inte stoppas. Rasism i kombination med islamfientlighet är den största katastrofen, det största hotet."
Samtidigt ignorerar Erdogan med flit den ökande rasism, främlingsfientlighet och anti-västliga, jihadistiska våg som sveper över hans medturkars hjärtan och hjärnor. En snabb titt på hur fans har uppfört sig vid några idrottsevenemang de senaste veckorna, avslöjar en hel del om vad som rör sig i turkarnas hjärtan och hjärnor.
13 oktober, tre dagar efter den dubbla självmordsbombattacken i Turkiets huvudstad Ankara då över 100 kurder, pro-kurder, vänsteraktivister och sekulära turkar dödades, spelades en EM-kvalmatch i fotboll mellan Turkiet och Island i Konya-provinsen, ett näste för politisk islam i Turkiet. Före avspark höll de båda lagen en tyst minut i protest mot bombattacken – en typisk gest för att hedra offren. Dessvärre saboterades den tysta minuten av visslingar och burop: Uppenbarligen protesterade fotbollsfansen i Konya mot offren, inte mot de jihadistiska mördarna.
De som tror att hela världen står enad med Paris, bör tänka ett varv till. Hundratals turkiska fans buade och skrek "Allahu Akbar" ("Allah är större") under en tyst minut för Parisoffren före en vänskapsmatch i fotboll mellan Turkiet och Grekland. Än en gång visade turkarna att deras solidaritet fanns hos terroristerna, inte deras "otrogna" offer.
Och härförleden, 21 november, var turkiska polisen tvungen att skicka ut 1 500 polismän för att skydda det israeliska damlandslaget i basket. Etttusen femhundra poliser på en tjejmatch i basket! Trots detta lyckades turkiska fans slänga föremål på de israeliska spelarna, då dessa sjöng den israeliska nationalsången. En del fans buade också åt de israeliska spelarna, medan andra applåderade dem som kastade saker.
Föga förvånande viftade också de turkiska fansen med palestinska flaggor. De israeliska tjejerna förbjöds att lämna sitt hotell, förutom för träning och match.
Inget av detta är förvånande, trots att Turkiet åtminstone i teorin är ett kandidatland för medlemskap i EU. En ny opinionsundersökning gjord av Pew Research Center visar att 8 procent av turkarna har en positiv inställning till Islamiska staten, en högre andel än i de palestinska områdena där stödet för IS ligger på 6 procent, och bara en procentenhet lägre än i Pakistan. 19 procent av turkarna "vet inte" om de tycker att IS är bra eller dåligt – vilket innebär att 27 procent av turkarna inte har en negativ inställning till den jihadistiska mördarmaskinen. Det innebär över 21 miljoner människor! Av de länder som deltog i undersökningen, kunde Libanon uppvisa en 100-procentig negativ inställning till IS, och i Jordanien tyckte 94 procent illa om IS. I världens folkrikaste muslimska land Indonesien uppgav 4 procent att de har en positiv inställning till IS, hälften så många som i Turkiet.
Detta är Erdogans "neo-ottomanska" och alltmer islamistiska Turkiet. Efter attackerna i Paris såg denna artikels författare tweets där offren kallades "djurlik", där det stod att "nu kommer de otrogna att ligga sömnlösa av rädsla", och andra som gratulerade terroristerna "som skrek Allahu Akbar".
Samtidigt som allt detta händer är det väldigt lustigt att den fria världen inte ser att dess allierade i kampen mot jihadisterna också är en jihadist. Hur ska Erdogan kunna slåss mot islamisk terror – när han menar att den inte finns? Ett av Erdogans mest berömda uttalanden är "det finns ingen islamisk terror". Däremot anser han att sionismen "precis som fascismen" är ett brott mot mänskligheten.
Det finns ett turkiskt ordspråk som kanske kan vara illustrativt för den fria världens allians med Erdogans Turkiet mot jihadistisk terror: "Kuzuyu kurda emanet etmek" ("Att låta vargen vakta fåren").
Burak Bekdil, baserad i Ankara, är koluminst för den turkiska dagstidningen Hürriyet och Fellow på the Middle East Forum.