Under september fortsatte slakten och förföljelsen av kristna – inte bara utförd av Islamiska staten utan också av "vanliga" muslimer från hela världen – och allt fler människor och organisationer kräver åtgärder. De som är bäst skickade att agera – främst i ledet USAs president Barack Obama och påve Franciskus – gjorde dock ingenting.
"Varför, frågar vi Västvärlden, varför protesterar vi inte mot all denna grymhet och orättvisa?" frågade kardinal Angelo Bagnasco, ordförande för den italienska biskopskonferensen.
Melkitiska grekisk-katolska patriarken Gregorius III sa: "Jag förstår inte varför världen inte står upp mot sådana här brutala handlingar."
Som det formulerades i en rapport: "Människorättsaktivister ser det. Utländska ledare ser det. Och över 80 medlemmar av den amerikanska kongressen ser det. Tillsammans försöker de pressa den fria världens ledare [president Obama] att erkänna att det pågår ett folkmord på kristna i Mellanöstern."
Vita husets svar har varit att det förbereder ett uttalande där man anklagar Islamiska staten för folkmord mot religiösa minoriteter, och man har lyft fram flera grupper som till exempel yazidierna som offer. Det verkar dock inte som att kristna kommer att inkluderas, då Obamas företrädare hävdat att de kristna "inte förefaller leva upp till de höga krav som ställs av folkmordskonventionen".
Under tiden har fader Behnam Benoka, irakisk präst, i ett detaljerat brev till påve Franciskus förklarat de fasor Mellanösterns kristna utsätts för. Till prästens stora glädje ringde påven upp honom och förklarade att "jag kommer aldrig att överge er". Som Benoka uttryckte det: "Han ringde mig. Han sa att absolut, visst är jag med er, jag kommer inte att glömma er... Jag kommer att försöka ge er all tänkbar hjälp."
Men senare i september, då påve Franciskus talade till världen i FN, la han än en gång all sin energi på miljön. Under det 50 minuter långa talet refererade påven endast vid ett tillfälle till förföljda kristna – och deras lidande blandades i samma mening ihop med de påstått lika stora umbäranden som "medlemmar av majoritetsreligionen" utsätts för, det vill säga sunnimuslimerna. De sistnämnda är den enda grupp som inte attackeras av Islamiska staten, som är en sunnimuslimsk organisation. Påven sa:
"Jag måste förnya mina upprepade vädjanden vad gäller den smärtsamma situationen i Mellanöstern, Nordafrika och andra afrikanska länder, där kristna tillsammans med andra kulturella eller etniska grupper, och till och med medlemmar av majoritetsreligionen som inte har någon önskan att dras in i hat och dårskap, har tvingats bevittna förstörelse av sina heliga platser, sitt kulturella och religiösa arv, sina hus och egendomar, och tvingas fly, betala straffskatt eller betala med sitt eget liv, eller förslavas."
Men, som följande genomgång från september månad visar, är det inte alls så att "medlemmar av majoritetsreligionen" – sunnimuslimer – blir slaktade, halshuggna och våldtagna för sin tro, de får inte sina moskéer uppbrända och bombade, de fängslas inte eller mördas för apostasi, blasfemi eller missionsarbete.
Barbari och slakt
Uganda: Tre muslimska män misshandlade och våldtog en 19-årig kristen kvinna. Den unga studentskan var på väg hem från St Mary's lärarhögskola i Bukedea då hon överfölls av tre maskerade män. "Jag försökte skrika, men en av dem höll för munnen på mig och en annan örfilade mig hårt medan de släpade bort mig från gångstigen", sa offret. "Jag hörde en av dem säga att jag borde dödas eftersom mina föräldrar lämnat islam. Men en av de andra sa, 'Men vi vet ju inte om den här flickan är kristen'." I stället för att döda henne, våldtog och misshandlade männen kvinnan så allvarligt att hon fortfarande vårdas på sjukhus för sina skador.
USA: Freddy Akoa, en 49-årig sjukvårdsanställd i Portland, Maine, misshandlades brutalt till döds i sitt hem av tre muslimer. Bredvid Akoas sargade kropp hittade man hans blodbestänkta bibel. Han hade skärsår och blåmärken över hela kroppen, och dödsorsaken var grovt våld mot huvudet. Invändigt hade mannen 22 revbensfrakturer och en perforerad lever. I polisens yttrande kan man läsa att Akoa "misshandlats och sparkats i huvudet, samt slagits i huvudet med en möbel under ett angrepp som pågått skoningslöst under flera timmar". Akoa hade tydligtvis haft fest innan eller under attacken. De tre förövarna är samtliga muslimska flyktingar av somalisk härkomst. På sistone har ett antal "flyktingar" i både Nordamerika och Europa visat sig vara islamiska terrorister, en del med direkta kopplingar till Islamiska staten. En fraktion av Somalias främsta jihadistorganisation Al Shabaab svor nyligen trohet till IS.
Syrien: En kristen från byn Qaryatain i provinsen Homs avrättades av Islamiska staten då han vägrade lyda dhimmi-bestämmelserna [att bli en andra klassens, "tolererad" medborgare] IS påtvingade kristna bybor. IS dödade också en kristen präst, styckade hans kropp, och skickade kvarlevorna till hans familj i en låda. Prästen hade tidigare kidnappats av IS, som krävde en lösensumma på 120 000 dollar (drygt 1 miljon kronor) från hans familj. Efter två månader hade familjen lyckats skrapa ihop summan, men då den betalades tog IS tillbaka sitt löfte och dödade den katolske prästen i alla fall.
Pakistan: En kvinna konverterade till kristendomen och gifte sig med en kristen man. Då mördade kvinnans muslimska familj maken och skadade kvinnan svårt. Aleem Masih, 28, gifte sig med Nadia, 23, förra året. Paret flydde från hembyn eftersom kvinnans familj ville "ta hämnd för den skam deras dotter dragit på dem genom att avsäga sig islam och gifta sig med en kristen", enligt en advokat inblandad i målet. Efter en tid lyckades Nadias far Muhammad Din Meo och hans kumpaner spåra upp paret, kidnappa dem och ta dem till en bondgård i närheten. "De muslimska männen torterade paret med knytnävsslag och sparkar och sköt sedan Aleem Masih med tre skott – i ankeln, i bröstet och till sist i ansiktet", sa advokaten. "Nadia sköts i magen." Släktingarna lämnade platsen i tron att de dödat dem båda. "Angriparna återvände till hembyn och utropade offentligt att de hämnats sin förödmjukelse och återupprättat muslimernas stolthet genom att kallblodigt mörda paret." Men då polisen kom till bondgården, fann de att Nadia fortfarande andades. "Hon fördes till sjukhus i Lahore, där hon nu kämpar för sitt liv efter en omfattande operation, under vilken två kulor avlägsnades från buken." Ett stort antal muslimer hade samlats utanför sjukhuset då den kritiskt skadade kvinnan kom dit. "Folkmassan, en del beväpnade, skrek rasande anti-kristna slagord... De hyllade också Azhar för att han återställt den muslimska ummans [samfundets] stolthet och menade att han förtjänat en plats i paradiset genom att döda en otrogen."
Filippinerna: Islamiska terrorister från jihadistgruppen Abu Sayyaf misstänks ligga bakom ett bombdåd mot en buss i den företrädesvis kristna staden Zamboanga 18 september, då en 14-årig flicka dödades och 33 människor skadades. Underrättelsetjänsten hade länge befarat att Abu Sayyaf skulle utföra dåd mot städer och områden med kristen majoritetsbefolkning. Bara 20 procent av befolkningen i Zamboanga är muslimsk, resten är nästan bara kristna, till största delen katoliker.
Egypten: Modern till en koptisk präst rånades och mördades i staden Fekria i Minya.
Muslimska attacker på kristna kyrkor
USA: Söndag 13 september greps 40-årige Rasheed Abdul Aziz för att ha hotat Corinth Missionary Baptist Church i Bullard, Texas. Den amerikanske muslimske mannen bar vapen och var klädd för strid – med kamouflagehjälm, kamouflagebyxor, stridsväst och kängor – då han tog sig in i kyrkan vid 13-tiden. Enligt pastor John Johnson sa Aziz att Allah beordrat honom att "döda otrogna" och att "människor kommer att dö i dag". Pastorn tillade, "Jag tror att hans avsikt när han kom in i vår kyrka var att faktiskt ta livet av någon".
Tanzania: Under loppet av en vecka brändes sex kristna kyrkor ner. 23 september stacks tre kyrkor i brand: The Living Waters International Church, Buyekera Pentecostalförsamling av Gud, och Tanzanias Evangeliska församling av Gud. Tre dagar senare stacks ytterligare tre kyrkor i brand: Evangelisk-lutheranska kyrkan, Kitundu romersk-katolska kyrka, and Pentecostalkyrkan i Katoro. Enligt en lokal källa: "Folk vaknade 27 september och upptäckte att deras helgedomar brunnit ner... Scenariot är detsamma – okända människor bryter sig in, staplar saker på altaret, häller bensin över och tänder på. Sedan flyr de innan någon hunnit reagera, så ingen vet vilka de är." Det östafrikanska landet Tanzania består till största delen av kristna och muslimer, men hur fördelningen mellan grupperna ser ut är omtvistat.
Betlehem: Muslimer tände eld på St. Charbel-klostret. Sobhy Makhoul, kansler för det maronitiska patriarkatet i Jerusalem, sa: "Det var mordbrand, inte en brand som orsakades av elfel [vilket lokala myndigheter hävdade], en sekteristisk vandalhandling utförd av radikala muslimer." Branden orsakade inga dödsfall eller skador – turligt nog var byggnaden tom på grund av renovering – men skadan är uppenbar, och den lokala kristna befolkningen fruktar fler attacker. Maronitledaren tillade att "Denna attack är... anti-kristen, precis som många andra incidenter runtom i Mellanöstern. Extremistgrupper är verksamma i området, däribland Hamasceller".
Irak: En rapport tog upp att kristna slaktas var femte minut i Irak, och tillade att "Islamiska statens militanta i Irak använder kristna kyrkor som tortyrkammare, där man tvingar kristna att antingen konvertera till islam eller dö".
Syrien: Några dagar efter att man tillfångatagit staden Qaryatain, förstörde Islamiska staten ett uråldrigt katolskt kloster och slängde kvarlevorna efter ett dyrkat helgon. Den sunnitiska terrorgruppen gav sedan de kristna i Qaryatain ett ultimatum – betala jizya (skatt för icke-muslimer, i praktiken utpressningspengar), konvertera till islam, eller lämna platsen.
Jemen: En dag efter att en katolsk kyrka i Aden vandaliserats, dök en annan grupp okända gärningsmän upp och "satte eld" på byggnaden, för att citera ett vittne. Av de 22 kyrkor som fanns i Aden 1967, då staden var en brittisk koloni, finns nu bara ett fåtal kvar, och de används sparsamt av utländska gästarbetare och afrikanska flyktingar. Den nu uppbrända St Josefskyrkan var en av dessa få.
Indonesien: Söndag 27 september höll Jasminkyrkan i Bogor sin hundrade utomhusgudstjänst sedan 2008, då lokala muslimer börjat klaga på att kyrkan existerade. Trots att kyrkan hade alla papper i ordning, stängde myndigheterna den tjänstvilligt. I december 2010 bestämde den indonesiska Högsta domstolen att kyrkan skulle öppnas igen, men Bogors borgmästare vägrade och fortsatte hålla kyrkan avspärrad. Sedan dess har församlingen hållit högmässa på söndagarna hemma hos medlemmarna, och ibland på gatan, under glåpord och attacker från muslimska folkmassor.
Muslimska attacker på kristnas frihet
(Apostasi, blasfemi, och missionsverksamhet)
Uganda: En 36-årig åttabarnsmamma bad om förböner efter att muslimer i området tvingat henne att återgå till islam, under hot att hon annars skulle fråntas sina barn och mördas. Kvinnan hade förblivit kristen trots att maken lämnade henne för tio år sedan för att hon avfallit från islam, men i september tvingades hon alltså konvertera tillbaka: "Min mans släktingar hotade att döda mig och ta barnen om jag vägrade återgå till islam. De sa 'Vi kommer inte att tappa våra barn till kristendomen. Det är bäst att vi dödar dig och tar tillbaka barnen'. ... Jag har ingenstans att ta vägen med mina barn, så jag har beslutat mig för att återvända till islam för att rädda barnen och mig själv. Jag vet att Issa [Jesus] kommer att minnas mig en dag."
Storbritannien: En pakistansk man, hans fru, och deras sex barn är utsatta för "en fruktansvärd prövning på grund av grannar som betraktar dem som kättare". Deras "brott" är att de konverterade till kristendomen – för över 20 år sedan. Trots att de är "fångar i sitt eget hem efter att ha attackerats på gatan, fått vindrutorna på bilen krossade och ägg kastade på fönstren", säger den kristna familjen att varken polisen eller anglikanska kyrkan gett dem något meningsfullt stöd, och att de är "ovilliga att betrakta det hela som hatbrott". Fadern Nissar Hussain sa: "Våra liv har saboterats och detta borde inte kunna hända i Storbritannien. Vi lever i ett fritt, demokratiskt samhälle och det de gör mot oss är avskyvärt."
Turkiet: Sedan 27 augusti har så många som 15 kyrkor mottagit dödshot för att de "förnekar Allah". Men ändå, "Hot är ingenting nytt för protestanterna som bot i det här landet och vill uppfostra sina barn här", sa kyrkoföreträdare. Många i församlingen har, som före detta muslimer, hotats med halshuggning. Meddelandena anklagar de kristna för att ha "valt vägen som förnekar Allah" och "dragit in andra i eran tro... Som kättare har ni utökat ert antal med okunniga följare". Ett av meddelandena föreställde Islamiska statens flagga och orden: "Perverterade otrogna, tiden då vi kapar era halsar är snart inne. Må Allah ta emot äran och berömmelsen."
Pakistan: Polisen arresterade en kristen krukmakare, Pervaiz Masih, i Kasurdistriktet i Punjab, efter att en muslimsk konkurrent falskeligen anklagat honom för att ha förolämpat profeten Muhammed. Fyrabarnspappan (däribland en sjumånaders baby) Pervaiz flydde sitt hem efter att konkurrenten Muhammad Kahlid rapporterat honom, och påstått att han fällt nedsättande kommentarer om profeten under ett gräl dem emellan. Polisen grep fyra av Pervaiz släktingar, därefter släpade man ut hans fru på gatan och slet av henne kläderna i ett försök att få henne att avslöja var maken fanns. Polisen misshandlade också kristna i området och genomsökte deras hem. Till slut överlämnade Pervaiz sig självmant till polisen för att de skulle frige hans släktingar.
Etiopien: Ett femtontal unga kristna attackerades och greps för att de spridit evangeliet i östra Etiopien. Strax innan hade sex kristna ledare befunnits skyldiga till uppvigling, underminering av tjänstemans ställning och spridande av hat. De sex männen, medlemmar i en administrativ kyrkokommitté, hade skrivit ett brev till sin kyrkas nationella ledare 11 mars, där de beskrev den förföljelse de utsätts för som kristna boende i det mestadels muslimska Silteområdet. De klagade på diskriminering på arbetsmarknaden, orättvisa avskedanden, kärvt formulerade referenser, uppbrända kyrkor, fysiska påhopp och mordhot. Brevet läckte till lokala medier och fick stor spridning, vilket ledde till gripande och dom. Kommitténs ledare dömdes till åtta år och åtta månaders fängelse, övriga till fem år och sex månader vardera i fängelse.
Dhimmiskap
Tyskland: Enligt en rapport: "Många kristna flyktingar från Syrien, Irak eller Kurdistan hotas och attackeras av muslimska flyktingar. På flera asylboenden implementeras sharialagar och de kristna, som är i minoritet, utsätts för mobbning." Gottfried Martens, pastor i en kyrka i södra Berlin, sa att "djupt religiösa muslimer sprider följande budskap på asylboendena: Sharialag gäller överallt där vi finns". Martens uttryckte särskild oro för muslimer som konverterat till kristendom – avfällingar som enligt islamisk lag kan dödas: "Det är 100 procents sannolikhet på att dessa människor kommer att attackeras."
Libanon: Kristna översvämmas av muslimska flyktingar från Syrien och irak, och riskerar att tappa sin plats i samhället, sa libanesiske utrikesministern Gebran Bassil: "Det som händer i Libanon är ett försök att byta ut befolkningen mot [muslimska] syrier och palestinier." Eftersom Libanons kristna befolkning är och historiskt har varit i minoritet, menade Bassil att deras rättigheter hotas eftersom "det finns de som vill pracka muslimer på de kristna" (liknande scenarier utspelas i USA). I en tidigare intervju har Bassil sagt att Mellanösterns kristna som helhet eroderats "i stora stycken": "I Irak hände det över 20 års tid, och vi har sett att 90 procent av de kristna nu lämnat Irak. I Syrien har vi inga tillförlitliga siffror på grund av kaoset. Vi vet inte. Vi vet att stora interna och externa förflyttningar ägt rum... Men kyrkor har definitivt förstörts och människor har redan flytt."
Storbritannien: En iranier, Noureden Mallaky-Soodmand, 41, skulle ha deporterats tillbaka till Iran efter att han utslungat hot och viftat med kniv på Londons gator. Så skedde dock inte, av allt att döma på grund av att den iranska ambassaden var stängd. I stället inhystes han 40 mil bort i ett boende i Stockton-on-Tees. Soodmand löpte amok 2 april, sprang runt i London och viftade med en stor böjd kniv, medan han skrek: "Jag är muslim och jag ska hugga av era jävla huvuden, era jävlar... Jag är ISIS och mitt folk kommer att hugga ballarna av er, kristna... Jag ska döda er, jag ska döda er allihop. Jag kommer att hugga av era huvuden och sabba er totalt."
Egyptiskt dhimmiskap
Muslimska attacker på kristna bröt ut i två olika byar i Samalout, norr om Minya. En attack ägde uppenbarligen rum som "hämnd" för att man byggt en liten kyrka. I en by skadades fem kopter, i en annan by attackerade muslimer i fullpackade bilar ett bröllop. Tre kopter skadades, och runtom i området utsattes unga kristna flickor för sexuella trakasserier.
I en annan incident i byn al-Oula nära Alexandria, attackerade en grupp muslimer kristna hem och en kyrka 20 september. Detta efter att polisen försökt återbörda mark som stulits av en muslim till dess rättmätige kristne ägare. När polisen kom till platsen för att verkställa beslutet blev de attackerade och flydde. "Efter att säkerhetsstyrkorna flydde", sa en kyrkoledare, "omringade en stor folkmassa kyrkan och kastade sten på den. Sedan attackerade de fyra hus som tillhörde kristna." Minst två kristna skadades allvarligt, en av dem fick en fraktur på ryggraden. "Familjen El Houty [den muslimska familjen som stulit marken] använde mikrofoner i den lokala moskén och i närliggande byar för att kalla på muslimer överallt runt byn, och påstå att polisen hade kommit för att ta deras mark och ge den till de kristna."
En koptiskt kristen kvinnlig student, Mariam,19, som utsatts för diskriminering, skapade braskande rubriker i egyptisk media och gjorde skandal. Känd som "Student noll", beskrevs hon av gamla lärare som en "lysande student" som ville bli läkare. Hon hade 97 procent rätt på proven under sina första två år på gymnasiet och väntade sig liknande resultat under sitt sista år – men upptäckte till sin bestörtning att hennes slutbetyg var noll. Hon krävde att få se resultaten med egna ögon, men nekades. När saken skapade rubriker, fick hon till sist se dem. Hon och andra, inklusive handstilsexperter, sa att handstilen på det prov hon förevisades inte var hennes.
Pakistanskt dhimmiskap
En kristen familj brändes sånär levande då muslimer försökte stjäla deras hus. Eftersom Boota Masih, 38, och hans fru och övriga familj vägrade lämna sitt hem och övriga egendom till en grupp muslimer, utsattes de för grov misshandel. Sedan dränkte muslimerna huset med bensin i avsikt att sätta eld på det, varefter man låste in Boota och hans familj i ett rum. Familjen Masih lyckades fly genom att slå sönder ett fönster. Trots att det fanns ögonvittnen var den lokala polisen ovillig att ta emot en formell anmälan. Istället grep man Masih på påhittade anklagelser.
De flesta förnedrande jobb i Pakistan utförs bara av kristna och andra minoriteter. Det senaste exemplet är platsannonser från Punjabs kardiologiska institut i Lahore. På listan kan man se att alla jobb är öppna för alla sökande – utom "hygienarbetare", som till exempel toalettstädare: endast icke-muslimska sökande godtas. Enligt arbetsrättsjurister är detta en "form av direkt förtryck, rasism och intolerans mot landets religiösa minoriteter", framförallt kristna, hinduer och icke-sunnimuslimer.
Om denna artikelserie
Trots att inte alla, eller ens de flesta, muslimer deltar är förföljelse av kristna på uppgång. "Muslimsk förföljelse av kristna" togs fram för att belysa några, långtifrån alla, av de förföljelser som sker varje månad. Det dokumenterar det mainstreammedierna ofta undviker att rapportera om. Det framkastar att dylik förföljelse inte är slumpmässig utan systematisk, och äger rum på alla språk, bland alla etniciteter och på alla platser.
Raymond Ibrahim är författare till Crucified Again: Exposing Islam's New War on Christians (utgiven av Regnery i samarbete med Gatestone Institute, april 2013)