För ett par veckor sedan visade den tyska public service-tevekanalen ARD (Arbeitsgemeinschaft der öffentlich-rechtlichen Rundfunkanstalten der Bundesrepublik Deutschland) filmat material som dokumenterade den slavhandel Islamiska staten, IS, bedriver i provinsen Gaziantep (också känt som Antep) i Turkiet, nära den syriska gränsen.
I augusti 2014 attackerade IS-jihadister Sinjar, hemvist för över 400 000 yazidier. FN bekräftade att 5 000 män avrättades och uppemot 7 000 kvinnor och flickor togs som sexslavar.
Sedan dess har en del lyckats fly eller lämnats ut mot lösensummor, men tusentals yazidier saknas fortfarande.
Förra månaden återerövrade kurdiska styrkor området öster om Sinjar från IS, och fann då massgravar med kvarlevor, troligen efter yazidiska kvinnor.
De tyska tevekanalerna NDR och SWR skrev på nätet:
"IS erbjuder kvinnor och minderåriga barn på ett slags virtuell slavmarknad, med foton under rubriken 'till salu'... Vår reporter upptäckte att pengarna överförs via en sambandscentral i Turkiet. ...
"NDR och SWR följde en yazidisk förhandlare under ett antal veckor. Hans jobb är att för familjernas räkning förhandla med IS om frisläppande av slavar och deras barn. ... Kvinnorna säljs till högstbjudande på en digital slavmarknad. Priserna ligger oftast mellan 15 000 och 20 000 dollar (135 000-180 000 kronor). Liknande belopp brukar krävas för att frige yazidier. Pengarna förs över via IS samordningskontor och mellanhänder till terrorgruppen.
"NDR och SWR närvarade då en kvinna och hennes tre små barn, mellan två och fyra år gamla, frigavs. Vi följde också förhandlingarna. Hur många yazidiska slavar som fortfarande finns i IS 'ägo' är oklart. Insatta bedömare tror att det rör sig om hundratals."
Förhandlaren berättade för NDR och SWR att han under ett års tid fört över mer än 2,5 miljoner dollar (22,5 miljoner SEK) till IS för att befria 250 yazidiska kvinnor och barn.
Han sa också att när man auktionerar ut slavarna, tilldelar IS kvinnorna och barnen nummer och lägger sedan ut deras foton på smartphoneappen WhatsApp.[1]
När reportaget dök upp valde Gazianteps Advokatsamfund att göra en polisanmälan mot "Turkiets nationella underrättelsetjänst (MIT) och polisväsendet, vilka underlåtit att utföra sitt arbete och misskött sitt uppdrag genom att inte vidta erforderliga åtgärder, och genom att inte utföra förebyggande och behövliga underrättelseaktiviteter innan medierna uppmärksammade dessa händelser".
Advokatsamfundet krävde också att åklagare påbörjar processen med att åtala och straffa förövare som ägnar sig åt brottslig verksamhet såsom "trafficking, prostitution, folkmord, olaga frihetsberövande, brott mot mänskligheten och migrantsmuggling", enligt den turkiska brottsbalken.
"Den tragiska verkligheten", sa advokaten Bektas Sarkli, ordförande för Gazianteps Advokatsamfund, "är att Gaziantep är en trångbodd stad och det är lätt för självmordsbombare att korsa gränsen [till Syrien och Irak]. Dessvärre är det så att Gaziantep exporterar terrorism".
Sarkli tillade: "När man ser vilken ammunition som beslagtagits, och när man betänker vilka pengasummor som överförs här [står det helt klart att] IS med lätthet gömmer sig här i staden. Gaziantep är IS logistiska centrum."
Mahmut Togrul, parlamentsledamot för det pro-kurdiska partiet HDP, har lagt en motion riktad till Turkiets inrikesminister Efkan Ala, i vilken han ställer frågor kring sambandscentralen där IS sägs ägna sig åt slaveri och sexhandel. Bland annat frågade Togrul: "Hur många samordningskontor kopplade till terrororganisationen IS finns det i Gaziantep? Om de finns, är dessa kontor lagliga? Under vilka namn opererar dessa kontor? Är de kopplade till någon samhällelig institution?"
Inrikesministern har inte gett några svar på frågorna än så länge.
"Enligt lokal medier i Gaziantep och även enligt riksmedier", sa Togrul, "har Gaziantep förvandlats till en stad full av sovande IS-celler – IS-medlemmar finns överallt och kan röra sig och resa fritt".[2]
"Kamporganisationen för kvinnor som bortförts med våld", Demokratiska samhällskongressen (DTK) och den Kurdiska kongressen för fria kvinnor (KJA) har även de lämnat in polisanmälningar, där de uppmanar åklagarväsendet att undersöka anklagelserna och bringa förövarna inför rätta.
Reyhan Yalcindag, framstående kurdisk människorättsadvokat, sa: "IS-medlemmar i Antep har etablerat ett kontor där kidnappade kvinnor och barn säljs för stora pengar. Var finns de ministrar och polisrepresentanter som brukar tala om stabilitet i regionen?"
"Turkiet", sa hon, "har undertecknat ett flertal internationella fördrag, men är etta på listan över länder som satt i system att ignorera avtal om mänskliga rättigheter".
Leyla Ferman, medpresident Yazidi Federation of Europe, talade om det stora antal folkmord yazidierna utsatts för genom historien. "Yazidierna har fått 73 dödsdomar", sa hon. "Folket massakreras av Islamiska staten. Tusentals yazidiska kvinnor saknas. Femtusen människor har tillfångatagits. Kvinnor och barn våldtas och säljs. I dag, på grund av kriget, har kvinnor skingrats överallt. Detta måste vara brottsligt."
Detta är inte första gången IS närvaro i Antep har uppmärksammats i nyhetsflödet. I november 2015, strax efter terrorattackerna i Paris, observerades en grupp människor viftandes med IS-flaggor, hängandes på tutorna i sina bilar i glädje över det inträffade, på Anteps gator. Bilderna på händelsen spreds som en löpeld på sociala medier. En användare skrev: "Detta är Turkiet, ett land som påstår sig bekämpa IS. Detta är IS-konvojen i Antep som firar massakern i Paris."
De genom historien förföljda yazidierna är etniska kurder, men inte muslimer. Deras religion yazidism härstammar från uråldriga mesopotamiska religioner. Yazidierna är en inhemsk befolkning i norra Mesopotamien och Anatolien, delar av det yazidiska urhemmet finns i det moderna Turkiet, andra delar i Syrien och Irak.
Yazidierna har utsatts för försök att tvångsislamisera och assimilera dem, enligt den framstående Kurdistanexperten och sociologen Ismail Besikci:
"Under de pontiska grekernas deportationer 1912-1913 och det armeniska folkmordet 1915, drevs även yazidier från sina hem. Genom det republikanska Turkiets historia, har man på alla vis försökt islamisera yazidierna. Före 1915, till exempel, var Suruc en helt och hållet yazidisk stad. Samma sak med Viransehir. I dag finns inte en enda yazidier kvar i Suruc. Vidare ser man ofta att de yazidier som islamiserats kränker yazidier som stannat kvar i ursprungsreligionen."
Yazidierna är alltså kurder, men erkänns inte som sådana av staten, inte heller erkänns den yazidiska religionen. Under rubriken "religion" på yazidiernas id-kort är det blankt, alternativt markerar man med ett "x" eller ett "-".
"Forskning visar att det endast fanns 377 yazidier kvar i Turkiet 2007", uppger den assyriske HDP-medlemmen Erol Dora.
"I likhet med andra minoriteter i Turkiet har yazidierna utsatts för diskriminering och hets mot folkgrupp, det är därför de har varit tvungna att lämna sina hem. ... Deras byar och marker har beslagtagits, lantegendomar har approprierats, heliga platser har attackerats. All denna rasism fortsätter än i dag – yazidiernas språk, religion och kultur står på utrotningens rand."
Yazidierna själva uppger att de utsatts för 72 försök till utrotning, eller försök till folkmord. I dag står de inför ännu ett folkmordsförsök i Irak – utfört av IS-jihadister.
"Enligt många av de flickor och kvinnor som lyckats fly och som jag talat med i norra Irak, är antalet bortförda yazidier, mestadels kvinnor och barn, över 7 000", sa Mirza Ismail, grundare och ordförande i Yezidi Human Rights Organization-International, i ett tal inför amerikanska kongressen.
"Vissa av dessa kvinnor och flickor har tvingats se på när sju-, åtta- och nioåriga barn förblött, efter att de våldtagits flera gånger om dagen av IS-krigare.
"Jag mötte mödrar vars barn slitits ifrån dem av IS. Samma mödrar kom för att bönfalla om att få sina barn tillbaka. De fick beskedet att de, mödrarna, matats med köttet från sina egna barn av IS. Barn mördade och serverade som mat till sina egna mammor.
IS har bränt många yazidiska flickor levande, för att de vägrat konvertera och gifta sig med IS-män. Unga yazidiska pojkar tränas att bli jihadister och självmordsbombare. Alla våra tempel i IS-kontrollerade områden har sprängts och jämnats med marken. Varför? För att vi inte är muslimer, och för att vår väg är fredens väg. Av denna anledning bränns vi levande: För att vi lever som fredliga män och kvinnor."
Yazidierna, ett av jordens mest fredliga folk, kämpar för att överleva ännu ett muslimskt folkmordsförsök, inför ögonen på hela världen.
Medan större delen av världen har varit tyst, så har en Nato-medlem, Turkiet, varit öppet medskyldig – en medbrottsling till jihadistisk terror. Rapporter och ögonvittnesskildringar intygar att Turkiet har bidragit till Islamiska statens uppgång genom att släppa krigare och vapen över gränsen. En del av dessa krigare ansluter till den jihadistiska terrorgruppen.
De senaste rapporterna avslöjar att det i Turkiet, ett land som ser sig självt som en kandidat för EU-medlemskap, finns kvinnor och barn som säljs som sexslavar. Samtidigt har den turkiska regeringen inte brytt sig om att med ett enda ord kommentera dessa rapporter.
Detta är vad som händer när en regim aldrig hålls ansvarig för någonting.
Uzay Bulut, född och uppvuxen som muslim, är en turkisk journalist baserad i Ankara.
[1] Chattloggar, dokument, fotografier och vittnesmål ledde ARD till Abu Mital, en yazidisk man som arbetar som mellanhand åt IS. På ARDs filmbilder kan man se hur Mital köper en yazidisk kvinna, hennes tre barn i åldrarna två till fyra, och en elvaårig pojke från IS, och hur de senare återförenas med sin familj.
Mital kontaktade och köpslog med IS-medlemmar på nätet och satte ett pris på kvinnan och barnen. Sedan reste han till Gaziantep-provinsen i sydöstra Turkiet. Under besöket på kontoret i Gaziantep filmades Mital i hemlighet. På kontoret fanns ett antal pengaräkningsmaskiner. Endast syrier arbetade där.
IS krävde 20 000 dollar (180 000 kronor) för kvinnan och 15 000 dollar (135 000 kronor) för den elvaårige pojken. På filmen ser man hur Mital ger pengarna till syrierna på kontoret, och hur dessa räknar kontanterna med hjälp av maskinerna.
Efter att pengarna betalats tog Mital in på hotell i Syrien och inväntade nästa WhatsApp-meddelande. Han fick besked att någon skulle kontakta honom angående överlämnandet av kvinnan och hennes tre barn. När den yazidiska familjen återförenades i Syrien, brast de ut i tårar. (Källa: "Tysk tevekanal filmar IS slavhandel i Turkiet", 3 december 2015, Today's Zaman.)
[2] Andra frågor i Togruls motion var bland annat:
"Om uppgifterna om de belopp IS tjänar på slavhandeln med kvinnor och barn är korrekta, vem förmedlar pengaöverföringarna? Genom vilka kanaler flyttas pengar till IS?
"Har guvernören fått information om slavförsäljningskontoret i Gaziantep? Om så är fallet, har han uttalat sig eller undersökt saken?
"Hur många av de kvinnor och flickor IS kidnappat i södra (irakiska) Kurdistan har förts in i Turkiet och Gaziantep?
"Har du någon information om hur många yazidiska kvinnor och andra flyktingkvinnor som finns i Gaziantep och var de hålls?
"Hur många misstänkta IS-hus har man undersökt så här långt? Hur många har gripits i dessa hus? Har du tillgång till information om huruvida medlemmar av denna terrororganisation som ägnat sig åt slavhandel med yazidiska kvinnor och barn?
"Hur många celler tror man att det finns i Gaziantep? Har turkiska underrättelsetjänsten några data vad gäller detta? Om de har det, varför ingriper de inte mot den del av IS terrororganisation som ägnar sig åt slavhandel? Betyder inte det faktum att de inte ingriper att de är medskyldiga?
Terrororganisationen IS använder Gaziantep som bas. Vilka åtgärder planerar ditt departement att vidta mot detta?"