Enligt en hemlig promemoria, daterad januari 2016, från franska inrikesdepartementets anti-terrorenhet, finns det redan nu 8 250 radikala islamister i Frankrike (en ökning på 50 procent under det senaste året).
En del av dessa islamister har rest till Syrien och anslutit sig till Islamiska staten, IS, andra har infiltrerat samhället på alla nivåer – först och främst inom polis och militär.
I en läckt promemoria från Myndigheten för allmänhetens säkerhet som tidningen Le Parisien publicerat, kan man läsa om 17 fall där poliser radikaliserats mellan 2012 och 2015. Man la särskilt märke till polismän som lyssnade på och spred muslimska bönemässor då de var ute på jobb.
En del av dessa poliser har öppet vägrat att beskydda synagogor eller hålla en tyst minut i åminnelse av offer för terrorattacker.
Polisen uppmärksammades också på en poliskvinna som uppmanade till terror på sin Facebooksida, och kallade sin polisuniform en "smutsig republikansk trasa", samtidigt som hon torkade händerna på den. I januari 2015, omedelbart efter attackerna på Charlie Hebdo och snabbköpet Hypercacher, då 17 människor miste livet, skrev poliskvinnan på Facebook: "Fejkad attack iscensatt av de sionistiska ynkryggarna ... De måste dödas." Att poliser är beväpnade och har tillgång till polisens databaser gör oron än värre.
Även om man från polisledningen i Paris hävdar att dessa fall är sällsynta, så har man beslutat att varje vecka gå igenom alla incidenter där personal bryter mot principen om åtskillnad mellan religion och stat, till exempel muslimska poliser som verkar luta åt det radikala hållet. Patrice Latron, polischef i Paris, uppgav i en intervju med Le Parisien att dessa fenomen är "mycket marginella".
Polisen är inte de enda som är oroliga, även den franska militären har huvudbry. Det finns ingen statistik över hur många franska soldater som är muslimer, men det är allmänt vedertaget att de är många, och att de är mottagliga för islamistiska influenser på grund av Frankrikes militära engagemang i Afrika, mot al-Qaida i Mahgrib (Marocko, Algeriet och Tunisien) och Islamiska staten i Mellanöstern.
Sedan attacken mot Charlie Hebdo i januari 2015 har dock Frankrikes största militära insats ägt rum på hemmaplan: 10 000 beväpnade soldater är nu stationerade vid synagogor, judiska skolor, tåg- och tunnelbanestationer, och även vissa moskéer – för att visa muslimerna att den Franska republiken inte är deras fiender. Deras uppdrag är inte längre att vara ett komplement till polisen utan, som tidningen Le Figaro förklarat, att "på permanent basis utföra militära operationer inrikes".
Redan 2013, under den femte nationella parlamentariska säkerhetskonferensen, förklarade överste Pascal Rolez, aktiv inom det militära kontraspionaget DPSD: "Det vi nu ser är en ökande radikalisering inom den franska militären, framförallt efter Merah-historen."
Mohammed Merah, en ung fransk muslim, mördade tre franska soldater i Toulouse och Montauban, samt fyra franska judar vid en skola i Toulouse.
För att hitta de franska soldater som radikaliserats, anger DPSD sådant som att de börjar klä sig annorlunda, ofta sjukskriver sig, reser eller stjäl militär egendom.
Sedan Charlie Hebdo- och snabbköpsattackerna i januari 2015 i Paris, har man kunnat se flera tecken på radikalisering inom den franska militären.
21 januari 2015 gick radiostationen RFI ut med nyheten att cirka tio franska soldater deserterat för att ansluta till den jihadistiska kampen i Syrien och Irak. Frankrikes försvarsminister Jean-Yves Le Drian har bekräftat detta, dock med brasklappen att det rör sig om "extremt ovanliga" fall.
Enligt uppgift är nu en av dessa personer "emir" i Deir Ezzor i Syrien, och leder en grupp på cirka tio stridande som han själv har tränat. Övriga franska desertörer är sprängämnesexperter och fallskärmsjägare, några kommer från kommandoenheter i franska Främlingslegionen.
Efter Parisattackerna i januari 2015 upptäckte polisen också att "Emmanuelle C", en 35-årig kvinna tillhörande gendarmeriet (en paramilitär nationell polisorganisation), hade konverterat till islam 2011 och hade en relation med Amar Ramdani, efterlyst för vapen- och drogsmuggling. Ramdani har kopplingar till Amedy Coulibaly, som begick morden i Montrouge (mot en poliskvinna) och på snabbköpet Hypercacher i Paris. Ramdani hade stått under säkerhetspolisens uppsyn ett tag. Bland annat hade man observerat honom i den "offentliga" delen av fortet Rosny-Sous-Bois (Seine-Saint-Denis). I fortet finns gendarmeriets vetenskapsavdelning.
Vad gäller Emmanuelle C, så anklagades hon för över 60 sekretessbrott i den aktuella personens ärende. Hon dömdes till ett års skyddstillsyn och avskedades från gendarmeriet.
I juli 2015 avslöjades det i medierna att cirka 180 detonatorer och tio block med sprängämnen stulits från ett arméförråd i närheten av Marseille.
Utredarna misstänkte naturligtvis ett insiderjobb, eftersom man tydligten haft detaljerad information. Utredningen fortgår med två hypoteser – islamisk terror eller avancerad stöld.
16 juli 2015 avslöjade president François Hollande att en attack mot en fransk militärbas avvärjts. Tre dagar tidigare hade fyra män, varav en veteran inom flottan, gripits. De erkände att de hade planerat att ta sig in på en flottbas i Sydfrankrike, kidnappa en hög officer, hugga huvudet av honom och sedan sprida bilder av halshuggningen på sociala medier.
6 mars 2016 greps en "radikaliserad" militärveteran, Manuel Broustail, då han klev av ett plan i Marocko. Enligt den franska tidningen Presse Ocean hade Broustail en machete, fyra köksknivar, två fickknivar, en batong, en svart huva och en gasbehållare. Broustail är muslimsk konvertit och fransk militärveteran, och i samband med Parisattackerna sattes han i husarrest i sitt hem i Angers. Efter att han muckade från det militära 2014 har han stått under den franska säkerhetstjänstens uppsyn. Medierna verkar dock bekymrade över att en sådan person, beväpnad på dylikt sätt, kan vandra igenom säkerhetskontrollerna på en flygplats, gå ombord på ett plan och lämna landet.
Enligt Thibaut de Montbrial, terrorexpert och ordförande för the Center for Internal Security Studies, är den stora faran att "personer inom säkerhetsstyrkorna attackerar sina kolleger. En person i uniform attackerar en annan person som bär samma uniform. Ett sådant scenario är inte omöjligt i Frankrike. Säkerhetsstyrkorna bör vara medvetna om denna risk".
Yves Mamou är baserad i Frankrike och arbetade under två decennier som journalist för Le Monde.