Den spanska regeringen har offentliggjort nya riktlinjer för islamundervisning i offentliga förskolor och grundskolor.
Riktlinjerna marknadsförs som ett sätt att undvika att muslimska barn och ungdomar dras till terrorism, genom att de får möta en "moderat" tolkning av islam.
Men vid närmare anblick visar det sig att riktlinjerna – utarbetade av Spaniens Islamiska kommission och godkända av Utbildningsdepartementet – syftar till att väcka religiös glöd och främja den muslimska identiteten bland unga muslimer i Spanien.
Den nya läroplanen, Europas mest ambitiösa, innebär ett statligt sanktionerat program för att etablera heltäckande kurser i islamstudier på offentliga skolor över hela landet. Detta i en tid då kristna symboler systematiskt avlägsnas från spanska skolor i sekularismens namn.
Trots att spanska skattebetalare förväntas betala för religiös utbildning av uppemot 300 000 muslimska skolelever i åldrarna 3-18, är det oklart om de spanska myndigheterna kommer att ha någon insyn i hur islam lärs ut i offentliga skolor. Regeringen har gått med på att lokala muslimska organisationer ska lägga upp kursplanerna, välja vilka böcker som ska användas och till och med välja ut lärarna.
Spaniens utbildningsdepartement offentliggjorde riktlinjerna i all tysthet, genom att publicera dem i den officiella statliga bulletinen (Boletín Oficial del Estado) 18 mars. Läroplanen för islamstudier i spanska förskolor finns här; i grundskolan här; och i gymnasiet här.
Riktlinjerna omfattar alla aspekter av den islamiska doktrinen, kulturen och historien. Språket är laddat med "politiskt korrekt" terminologi – det vimlar av ord som samexistens, mångfald, jämlikhet, mänskliga rättigheter, inkluderande, integration, interkulturell utbildning, interreligiös dialog, måttfullhet, pluralism, religiös frihet, respekt och tolerans – men det övergripande målet är tydligt: Att inpränta den islamiska världsbilden hos unga människor.
Enligt riktlinjerna ska förskolebarn (3-6 år) lära sig den islamiska trosbekännelsen Shahada, som slår fast att "det finns ingen Gud utom Allah, och Muhammed är hans sändebud". Shahada är porten in i islam: Man blir muslim genom att upprepa Shahada tre gånger inför ett vittne.
Avsnitt sex syftar till att skapa "intresse för islamiska religiösa och kulturella texter", väcka "nyfikenhet för Koranen i den muntliga och skriftliga traditionen", och att lära ut "islamiska recitationer, berättelser och beskrivningar".
Barnen bör utveckla en "vana vid att lyssna på koran- och profetiska texter", och memorera "korta hadither [berättelser om Muhammeds ord, handlingar och vanor] och koranhistorier". De uppmuntras också att "efterlikna, genom olika uttryck, de värderingar Muhammed levde efter".
I låg- och mellanstadiet (6-12 år) säger riktlinjerna att barnen ska "erkänna Muhammed som den siste profeten sänd av Allah och acceptera honom som den viktigaste". Elever ska kunna "recitera Shahada på perfekt arabiska och spanska", samt "förstå att Koranen är rättesnöret för hela mänskligheten". Barnen ska "känna till vissa arabiska talesätt på spanska och uppskatta de språkliga bidrag islam gett till Spaniens historia, och använda språket för att kommunicera känslor och åsikter".
Grundskoleeleverna ska "känna till exempel på Muhammeds samexistens med icke-muslimer". Det står dock inget om att de muslimska eleverna ska få lära sig om hur Muhammed lät halshugga 900 judar från Banu Qurayzastammen i Medina 627 e. Kr.
Eleverna ska också "förstå att islam är fredens religion – andlig och inre frid och social och samhällelig frid. Profeten lär oss att leva i fred. Islam förespråkar lösningar på konflikter och social jämlikhet".
Dessutom ska eleverna enligt riktlinjerna "förstå och förklara Allahs andra monoteistiska uppenbarelser: judendom och kristendom". Det är oklart om eleverna kommer att få höra om de tre passager i Koranen (sura 2:65, 5:60 och 7:166) där Allah förvandlar judar till apor och/eller grisar.
I högstadiet och gymnasiet (12-18 år) säger riktlinjerna att eleverna ska "kunna, analysera och förklara Muhammeds känslor då han konfronteras med personliga förolämpningar, och utvärdera konflikthantering". Det är oklart om eleverna kommer att få lära sig om sura 5:33 och 33:57-61, som förespråkar förbannelser av dem som "förargar Allah och Hans sändebud".
I avsnitt fyra påbjuds att eleverna ska utvärdera den "genomgående linje som finns i Koranen och haditherna vad gäller sociala relationer". Här nämns dock ingenting om huruvida eleverna kommer att få lära sig att Koranen och haditherna kräver att icke-muslimska undersåtar (dhimmier) som bor i muslimska länder ska betala en skyddsskatt känd som jizya.
I ett avsnitt om den "islamiska modellen för ekonomi och juridik", ombes eleverna identifiera islamiska lösningar på världsliga problem. De ska också "analysera och förklara fördelarna med räntefria lån [enligt sharialagar]".
I avsnitt åtta ombes eleverna "analysera de olika stadierna i etablering och blomstring av islamisk lag [sharia] under al-Andalus glanstid".
Al-Andalus är det arabiska namnet på de delar av Spanien, Portugal och Frankrike som ockuperades av de muslimska erövrare som är kända som morer, från 711 till 1492. Islamiska staten, IS, har upprepade gånger lovat att "befria" al-Andalus från icke-muslimer och göra det till en del av deras nya islamiska kalifat.
Riktlinjerna uppmuntrar också studenterna att använda internet för att lära sig mer om islam, trots att man vet att internet spelar en allt viktigare roll i radikaliseringen av unga muslimer.
Den lagliga grunden för att lära ut islam i spanska offentliga skolor kan man hitta i artikel 27.3 av 1978 års spanska konstitution, som slår fast att även om Spanien är icke-konfessionellt (i betydelsen att man inte har någon statsreligion), "garanterar staten föräldrar rätten att deras barn ska få en religiös och moralisk utbildning som motsvarar deras egen övertygelse". Muslimer (och katoliker) har länge tolkat denna paragraf som att barn har rätt till religiös utbildning i det offentliga skolsystemet.
10 november 1992, under socialistregeringen ledd av Felipe González – som ville bryta katolska kyrkans monopol över det spanska utbildningssystemet – förhandlades ett "Samarbetsavtal mellan spanska regeringen och Spaniens Islamiska kommission" (Comisión Islámica de España, CIE) fram. Lagen, 26/1992, erkände islam som minoritetsreligion i Spanien och garanterade att "muslimska elever ... får islamisk religiös utbildning i de offentliga skolorna".
(Samma dag godkände den spanska regeringen "Samarbetsavtalet mellan Spaniens regering och Federationen av evangelisk-kristna församlingar i Spanien". Även detta avtal rymdes i Lag 24/1992. I juni 1993 publicerades riktlinjer för evangelisk kristendom i offentliga skolor.)
De senaste åren har muslimska ledare i Spanien klagat på att den spanska staten inte har levt upp till 1992 års avtal. Enligt Islamiska kommissionen saknar 90 procent av Spaniens muslimska elever tillgång till islamstudier i skolan. De nya riktlinjerna förefaller signalera den nuvarande regeringens intention att infria tidigare regeringars löften.
Riktlinjerna drogs upp av Islamiska kommissionens ordförande Riaÿ Tatary, en syrier som bott i Spanien i över 45 år. Tatary är förutom läkare också imam i Abu Bakr-moskén, Madrids näst största moské, och han framställs ofta som sinnebilden av muslimsk integration och moderation.
Tatary är den främste medlaren mellan Spaniens muslimska grupp och den spanska regeringen, och har mottagit en utmärkelse från justitiedepartementet för sitt arbete med spanska lagar om religiös frihet.
Men spanska kontraterrorismanalytiker (här och här) har länge misstänkt att Tatary har nära band till Muslimska brödraskapet, kända för att vara ytterst kritiska mot Västs uppfattning om juridik och demokrati. Brödraskapets motto är: "Allah är vårt mål; Profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; jihad är vår väg; och döden för Allahs ära är vår högsta strävan."
Tatary förnekar anklagelserna, men medlemmar från hans moské har de facto knutits till al Qaida.
Inför kommunvalen i maj 2015, uppmanade Tatary spanska muslimer att inte rösta på någon kandidat som "hindrar eller försvårar etableringen av moskéer för våra trogna, eller kyrkogårdar för våra döda". Han sa också att muslimska väljare inte borde rösta på någon som "hindrar eller försvårar för muslimska medborgares barn att få undervisning i den islamiska religionen i allmänna eller privata skolor".
Spanska statsvetare menade att Tatarys försök att påverka hur spanska muslimer röstade var oroväckande:
"Vid en första anblick väcker det inte anstöt att en grupp, oavsett dess natur, försvarar sina medlemmars rättigheter. Men, när det nu gäller en grupp som vill att religionen ska ha ett stort inflytande på det politiska området, kan vi inte annat än bli oroade. Särskilt eftersom det gäller en religion som sysslar med ett oändligt inbördeskrig och ett krig mot resten av den civiliserade världen."
Det verkar osannolikt att föräldrar och imamer kommer att ta till sig särskilt många av Tatarys politiskt korrekta, icke bokstavstrogna tolkningar av Koranen, vilka av allt att döma har tillkommit för att få regeringen att godkänna riktlinjerna. Reformistiskt sinnade muslimer har sin utmaning i att försöka övertyga den muslimska majoriteten om att Koranen och haditherna nog egentligen inte betyder det som står där.
I slutänden kan det bli så att riktlinjerna uppnår ett helt oönskat mål: De blir en inkörsport till radikal islam för tiotusentals unga spanska muslimer.
Soeren Kern är Senior Fellow på New York-baserade Gatestone Institute. Han är också Senior Fellow for European Politics på Madridbaserade Grupo de Estudios Estratégicos/Strategic Studies Group. Följ honom på Facebook och Twitter. Hans första bok, Global Fire, kommer ut 2016.