Påven Francis uttalade sig nyligen under sitt besök på den grekiska ön Lesbos genom att säga att Europa måste reagera på migrantkrisen med lösningar som är "värdiga för mänskligheten". Han kritiserade också den "omfattande likgiltigheten som förmörkar folks hjärtan och medvetande." Påven demonstrerade därefter vad han anser är en respons som är "värdig för mänskligheten" genom att ta med sig 12 syriska muslimer som passagerare på sitt plan tillbaka till Italien. "Det är en droppe i havet. Men efter denna droppe så kommer havet aldrig vara det samma som förr", sade påven reflekterande.
Påvens tal innehöll inte en enda hänvisning till de allvarliga konsekvenserna som muslimsk migration till den europeiska kontinenten orsakar för européerna. Hans tal var istället dekorerat med reflektioner som "barriärer skapar splittring istället för att stödja riktiga framsteg hos nationer och splittringar leder förr eller senare till konfrontationer" och "vår vilja att fortsätta samarbeta så att de utmaningar som vi konfronteras med idag inte leder till konflikt, men istället leder till att kärlekens civilisation växer."
Påven återvände därefter till sitt praktiskt taget migrantfria hem i Vatikanstaten -- de 12 syriska muslimerna hamnar i Italien och inte i Vatikanen även om Vatikanstaten kommer stödja dem --låter därmed vanliga européer hantera konsekvenserna av att "kärlekens civilisation växer".
Det finns inget i vår värld som är så pass gratis som att inte praktisera vad du predikar och vad påven predikar är att acceptera mer migration till Europa och mer migration -- mycket mer -- är vad Europa kan förvänta sig.
Vid ett FN möte i Genève rörande syriska flyktingar den 30 mars, fastslog Italiens utrikesminister Paolo Gentiloni att 18 234 asylsökande anlände till Italien under de första tre månaderna 2016. Detta är redan 80 % högre än under samma period 2015.
Enligt Polo Serra som är militärrådgivare till Martin Kobler, FNs sändebud till Libyen, så kommer migranterna som befinner sig i Libyen att anlända till Italien i stora antal om inte landet stabiliseras.
"Om vi inte ingriper så kommer omkring 250 000 migranter att nå Italien i slutet av 2016", sade han. Enligt Frankrikes försvarsminister Jean-Yves Le Drian så är antalet mycket högre: 800 000 migranter befinner sig för närvarande på libyskt territorium och väntar på att krossa Medelhavet.
Den Europeiska Unionen uppskattade redan i november 2015 i European Economic Forecast som är författad av den Europeiska Kommissionen -- att ytterligare tre miljoner migranter kommer att ha anlänt till den Europeiska Unionen i slutet av 2016.
Trots detta fastslog den Europeiska Kommissionen optimistiskt att "även om de är ojämlikt distribuerade bland länderna, så är den uppskattade offentliga kostnaden som är relaterad till ankomsten av asylsökande, begränsad för de flesta EU stater."
Rapporten konkluderade till och med att krisen med migranterna kunde ha ett litet och positivt inflytande på de europeiska ekonomierna inom ett par år med hänvisning till "Forskning som indikerar att icke-EU migranter normalt tar emot mindre i individuella förmåner än vad dem bidrar med genom skatter och social berikning av samhället.
Detta är det klassiska och politiskt korrekta förnekandet av etablerade fakta. De många kostsamma sociala problem som den muslimska migrationen till Europa har hitintills orsakat, existerar inte i denna förvrängda rapport som hänvisar till "forskning" som indikerar att migranter är alltid en tillgång.
Rapporten underlåter vidare med att nämna de verkliga säkerhetskostnaderna som är ett nödvändigt ont och ett resultat av den pågående islamiseringen i Europa och behovet för övervakning av potentiella jihadister. Man undrar om EU byråkraterna som författade denna rapport, någonsin lämnar sina elfenbenstorn och rör sig i verklighetens Europa.
Flera europeiska stater har en mindre optimistisk prognos än den Europeiska kommissionen och påven av scenariot med potentiellt ytterligare tre miljoner migranter som anländer till Europas gränser. Österrike meddelade i februari att landet skulle införa gränskontroller vid gränsövergångar längs gränserna med Italien, Slovenien och Ungern. Den 12 april påbörjade Österrike förberedelserna med att introducera gränskontroller på sin sida av Brennerpasset, den största passageövergången genom Alperna in till Italien genom att påbörja konstruktionen av en mur mellan de två länderna.
Österrikes beslut att stänga Brennerpasset har blivit utsatt för stark kritik från EUs sida. Den Europeiska Kommissionens taleskvinna Natasha Bertaud kritiserade handlingen som oberättigad och hävdade att "det finns verkligen inga bevis på att flödet av icke-reguljära migranter har skiftat från Grekland till Italien". Förvränger Bertaud medvetet sakfrågan? Pudelns kärna är inte om strömmen av migranter håller på att skifta från Grekland till Italien efter EU:s klandervärda avtal med Turkiet (antagligen kommer strömmen at skifta) men upp till 800 000 migranter som redan vantar på att kryssa Medelhavet till Italien från Libyen. Eus migrationskommissionär Dimitris Avrampoulos anslöt sig till kritiken av Österrike genom att säga: " Vad som händer vid gränsen mellan Italien och Österrike är inte den riktiga lösningen". Han kritiserade Österrike redan i februari när Wien meddelade att man ämnade begränsa antalet asylsökande till 80 per dag. Avrampoulos svarade då med att säga:
"Det är sant att Österrike är utsatt för ett stort tryck...Det är sant att de är överväldigade. Men å andra sidan så existerar det en del principer och lagar som alla länder måste respektera och tillämpa...Österrikarna är bundna enligt avtal att ta emot asylsökandes ansökningar utan några begränsningar."
Österrikes kansler Werner Faymann svarade på kritiken genom att säga till EU att Österrike kan inte låta inflödet av migranter att fortsätta obehindrat – nästan 100 000 har ansökt om asyl i Österrike och han uppmanade EU att agera. EU har ännu inte agerat.
Det borde inte förvåna EU att en självständig stat beslutar sig för att saken i egna händer när EU underlåter att reagera till uppmaningar och förutspår en upprepning av förra årets kaos med migranter – som enligt förutspådda prognoser, förväntas ske med en ännu större styrka detta år.
Som väntat så har Italien också kritiserat Österrikes beslut och Italien inrikesminister Angelino Alfano sa att Österrikes beslut om att bygga en barriär är "oförklarligt och oberättigat".
Italien kan dock endast skylla sig själv för Österrikes restriktioner vid Brennerpasset. Under 2014 och under de första sex månaderna av 2015, anlände omkring 300 000 migranter till Italien från främst Libyen. Trots EU regler som kräver att Italien registrerar migranterna så lät Italien majoriteten av dessa migranter att fortsätta resa vidare till Österrike. Därifrån reste de flesta till Tyskland och norra Europa. Österrike förväntar sig inte att italienarna kommer att ändra detta förfarande.
 Österrikisk polis förbereder att försvara linjen vid gränsövergången i Brennerpasset vid gränsen till Italien då en stor folkmassa försöker att forcera gränsen under en våldsam protest den 3 april 2016 mot Österrikes införande av gränskontroller för att minska strömmen av migranter. |
Medan EUs byråkrater bråkar med deras medlemsstater rörande stater som är ovilliga att följa EUs regler – uppenbarligen inte anpassade för att hantera en migrationskris av dessa enorma proportioner --Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, hotar att ignorera Turkiets förpliktelser som är stipulerade i ett färskt migrantavtal mellan EU och Turkiet.
Dessa förpliktelser inkluderar att ta tillbaka alla nya "icke reguljära migranter" som krossar från Turkiet till de grekiska öarna men också att implementera nödvändiga medel för att förhindra öppningen av nya rutter för migranter via havet eller land från Turkiet till EU.
Erdogan varnade nyligen i samband med ett tal i Ankara att "Där finns specifika krav. Om den Europeiska Unionen inte tar de nödvändiga stegen så kommer Turkiet inte att implementera avtalet."
Erdogan är fullt medveten om att i den rådande europeiska verkligheten så kommer hans ord att ha den effekt som han avser: När han hotar att dränka Europa med migranter om inte unionen gör vad han vill -- med andra ord utpressning --så kommer EUs ledare att göra vad han säger.
Den tyska kanslern Angela Merkel, en av de drivande krafterna bakom avtalet mellan EU och Turkiet, böjde sig också nyligen till Erdogans krav att Tyskland åtalar satirikern Jan Böhmermann efter att han hånade och förolämpade den turkiska presidenten i ett poem.
Den tyska strafflagen förbjuder förolämpningar gentemot utländska ledare men låter det vara upp till den tyska regeringen att besluta om åklagare skall initiera en juridisk process mot specifika personer. Angela Merket gav sitt medgivande, ett beslut som möttes med omfattande kritik. Hennes egna ministrar – utrikesminister Frank-Walter Seinmeier och justitieminister Heiko Maas—ansåg inte att medgivandet skulle ha blivit godkänt.
Ett annat tecken på att det inte finns någon anledning för Erdogan att frukta bakslag visavi den Europeiska Unionen rörande migrantavtalet mellan EU och Turkiet är att det Europeiska parlamentet nyligen röstade för att göra turkiska till ett officiellt språk i den Europeiska Unionen.
Omröstningen initierades tydligen för att ge stöd åt Cyperns president Nicos Anastasiades som bad det holländska EU presidentskapet att lägga till turkiska som ett av unionsblockets 24 officiella språk för att stödja ett försök att nå ett återföringsavtal för Cypern.
Anastasiades påtalade i sitt brev till EU presidentskapet att Cypern hade lämnat en liknande begäran under sina inträdesförhandlingar med EU 2002, men fick då "rådet från EU institutioner att inte insistera på detta och att ta i beaktning det begränsade praktiska syftet med en sådan utveckling...liksom de betydande kostnaderna".
Turkiets ockupation av norra Cypern som Turkiet invaderade 1974, är ett av hindren som hindrar implementeringen av Turkiets anslutningsförhandlingar med EU. Beslutet att göra turkiska till ett officiellt språk betraktas av Turkiet enligt en högt uppsatt turkisk tjänsteman som "en mycket viktig och positiv gest" för fredsavtalen rörande Cypern och för de mer övergripande relationerna mellan EU och Turkiet. Om hindret tas bort i och med att frågan rörande Cypern blir löst, så kan vi snabbt fortsätta", sa den turkiske tjänstemannen.
Alla andra av den Europeiska Unionens officiella arbetsspråk är kopplade till stater som är medlemmar i EU. Även om omröstningen måste godkännas av den Europeiska Kommissionen innan beslutet kan implementeras, så säger det allt om EUs aktning gentemot Erdogan.
Mot bakgrund av denna utveckling så ses beslutet om att godkänna visumfria resor för 80 miljoner turkiska medborgare till de Europeiska Unionens stater, på förhand avgjort, trots att Turkiet åtminstone formellt först förväntas att uppfylla 72 krav. Dessa inkluderar användningen av biometriska pass och andra tekniska krav. Hitintills så har Turkiet endast uppfyllt hälften av dessa krav. Kanske är det därför som den Europeiska Kommissionens president Jean-Claude Juncker kände sig manad till att nämna att "Turkiet måste uppfylla alla återstående krav så att kommissionen kan anta förslaget under de kommande månaderna. Ribban för kriterierna kommer inte att sänkas". Frågan är om Juncker ens själv tror på sina egna ord.
Genom beslutet om visafria resor för 80 miljoner turkiska medborgare, kan EU ha tagit steget från stekpannan in i elden. De visafria resorna för turkiska medborgare som reser till Europa skulle ge Erdogan full kontroll över inflödet av migranter till Europa.
Det skulle vidare vara farligt naivt att inte tro att Erdogan skulle dra fördel av denna möjlighet. Den Europeiska Unionen kan fortfarande dra slutsatsen att krisen med migranterna i allt sin omfattning, är den mindre av två onda ting.