I en teveintervju på arabiska, berättar en yazidisk flicka för programledaren Ja'far Abdul om det inferno av sexövergrepp hon utsattes för som fånge hos Islamiska staten. Programmet, "Shabab [Ungdoms] Talk", sändes 22 mars.
Tonårsflickan, som går under pseudonymen Birvan, tillfångatogs när hon var 15 år och utstod flera månader i fångenskap innan hon till sist lyckades fly. Hon är nu 17 år. Här är hennes historia, så som hon själv berättar den i den 40 minuter långa intervjun:
Yazidier var på flykt från sin krigshärjade by i närheten av Tel Affar, Irak, när de gensköts på vägen av fyra IS-män. Männen lovade att om yazidierna samarbetade och svarade på några frågor, skulle inget ont hända dem och de skulle få lov att återvända hem. På frågan om hur många yazidier som fanns i gruppen, svarar Birvan att det bara var 95 män – men däremot "många, många kvinnor och barn".
Strax dök ytterligare 17 IS-fordon "fulla av män" upp. Männen blev aggressiva och började domdera på yazidierna, skilde männen från kvinnorna och förde bort männen – däribland Birvans far, bröder och morbröder. Kvinnorna och barnen togs till separata byggnader och låstes in.
IS-krigarna påstod att de bara hade flyttat männen till en annan plats. Men kort efter att de försvunnit, hörde Birvan oräkneliga gevärsskott: "Det ljudet kommer jag aldrig att glömma", sa hon. Senare såg hon sin fars lik; hon såg aldrig sina bröder och morbröder igen och är övertygad om att samtliga blivit mördade.
Kvinnorna flyttades sedan till olika platser, man stannade några dagar på varje plats. Birvan lyckades hålla ihop med sin mamma. IS-medlemmar skrämde ofta kvinnorna genom att avfyra sina gevär i luften och skrika "Allahu Akbar" (Gud är större). "Vi kröp ihop tillsammans och kramade varandra i skräck", berättade Birvan. Enligt henne var det vanligt att IS-männen sa åt kvinnorna att om de "försöker fly så kommer vi att döda er, eller slakta er. ... Min mor höll mig alltid hårt, livrädd för att de skulle ta mig också – de hade ju redan tagit hela resten av hennes familj – make, barn och bröder."
Och den dagen kom till slut. Birvan sa att hon och hennes mor höll hårt i varandra och grät, då IS tvingade isär dem och tog hennes mor, och alla andra medelålders kvinnor, till en annan plats:
"Det svåraste ögonblicket jag minns är när de tvingade mig och min mor att släppa varandras händer. Detta var det svåraste – inte bara för mig, men för alla flickor och barn. ... De dödade alla kvinnor som vägrade åka, öppnade eld mot dem."
Nästa steg var att alla pojkar över sex års ålder togs till ett militärläger, förmodligen för att tvångskonverteras till islam och tränas som IS-krigare.
Birvans grupp, flickor och kvinnor i åldrarna 9-22, togs till ett förvarsläger i Mosul:
"Jag minns att en man som såg ut att vara i 40-årsåldern kom och tog en tioårig flicka. När hon gjorde motstånd misshandlade han henne svårt, bland annat med hjälp av stenar, och han skulle ha skjutit henne om hon inte hade följt med honom. Allt skedde mot hennes vilja."
I Mosul, upptäckte Birvan, fanns ytterligare 5 000 yazidiska flickor som förslavats. "De kom och tog vilken flicka som helst mot hennes vilja; om hon vägrade sköt de henne på fläcken."
"De brukade komma och köpa flickorna utan att ge något pris. De sa till oss yazidiska flickor att ni är sabiya [krigsbyte, sexslavar], ni är kuffar [otrogna], ni ska säljas utan pris", vilket innebar att flickorna inte hade något grundläggande värde, och kan förklara varför yazidiska flickor "såldes" i utbyte mot några paket cigaretter.
"Vem som helst som råkade gå förbi vårt rum och gillade vad de såg kunde bara säga 'följ med'."
Efter hand blev det Birvans tur och en man sa "kom med": "Jag vägrade och gjorde motstånd, och han misshandlade mig bestialiskt." Mannen köpte Birvan, tvingade henne att följa med honom hem, till ett hus där det tidigare hade bott yazidier. För att överleva gjorde hon honom till viljes.
På en direkt fråga om vad hon tyckte om mannen, svarade Birvan: "Han var vidrig, verkligen, jag menar, om du hade sett honom hade du inte kunnat skilja på honom och ett djur. Faktum är att djur har mer barmhärtighet än de här [IS]."
När programledaren Ja'far Abdul frågade om fler detaljer ur hennes vardagsliv, blev Birvan uppenbart obehaglig till mods. Hon gjorde långa pauser, och upprepade ett ord om och om igen – "våldtäkt". Birvan sa att "Det bodde 48 IS-medlemmar i huset, och vi var två flickor – två yazidiska flickor", och undertexten var tydlig: Du kan säkert själv räkna ut hur vår vardag såg ut.
Birvan berättade också om ett tillfälle då hennes vän tagits till ett intilliggande rum: "Det gick inte att föreställa sig vad som pågick där!" Hon hörde sin vän skrika hennes namn och bönfalla: "Snälla hjälp mig, rädda mig!"
Den enda tanken som snurrade i huvudet på Birvan var "vad har de här barnen, vad har jag gjort för att förtjäna detta? ... Jag förlorade min far och mina bröder, sedan togs min mor ifrån mig också. ... Vi var bara barn. Alla flickor över nio års ålder rövades bort och våldtogs."
Birvan uppgav att hon försökte begå självmord fyra gånger. En gång tog hon 150 piller hon hittade i huset, vad det var har hon aldrig fått veta. Hon blev förgiftad, men dog inte. Abdul frågade om någon tog henne till sjukhus. Birvan svarade: "Vadå sjukhus?! De slog mig ju ännu mer!"
Hon försökte också dricka bensin och skära handlederna av sig. "Livet var en mardröm", berättade hon. Hon sa att yazidiska kvinnor tvingades bära burka när de vistades utomhus – den främsta anledningen till detta var att man vilja dölja deras identitet. I hemmet tvingades kvinnorna gå lättklädda. "Allt", sa hon, "var enkelt för dem".
På frågan om det fanns en daglig rutin, svarade Birvan: "Jag dog 100 gånger varje dag. Inte bara en gång. Jag dog varje timme, varje timme. ... Av misshandeln, av eländet, av tortyren."
Birvan lyckades till slut fly – "Men bara för att jag inte brydde mig om ifall jag åkte fast. Flykt eller döden var båda bättre alternativ än att stanna där."
Andra yazidiska och icke-muslimska kvinnor har inte lyckats fly, utan lever fortfarande som IS fångar. De hoppas att vi ska rädda dem.
Raymond Ibrahim är författare till Crucified Again: Exposing Islam's New War on Christians (utgiven av Regnery i samarbete med Gatestone Institute, april 2013)