Den Europeiska Unionen är fast besluten att tvinga medlemsstaterna att ta emot "deras andel" av migranter. För att genomföra detta så har den Europeiska Kommissionen föreslagit reformer av EUs asylregler som skulle påföra enorma ekonomiska böter till medlemmar som vägrar att ta emot vad som anses utgöra ett skäligt antal av asylsökande, uppenbarligen även om detta innebär att dessa stater hamnar i allvarliga finansiella trångmål.
Den Europeiska Kommissionen planerar sanktioner uppgående till otroliga 290 000 dollar för varje migrant som EUs icke samarbetsvilliga medlemsstater vägrar att ta emot. Med tanke på att EU länder som Ungern, Polen, Tjeckien, Slovakien och Österrike har stängt sina respektive gränser till migranter eller är i färd med att göra detta, så är det inte svårt att dra slutsatsen vilka stater som EU planerar att straffa med avgifter.
Den Europeiska Unionen kan komma till insikt att det senaste illa dolda slaget mot de central- och östeuropeiska medlemmarna i den Europeiska Unionen – om de godkänns av flertalet medlemsstater och medlemmar i det Europeiska parlamentet – kan komma att signalera den Europeiska Unionens upplösning, något som med tanke på den europeiska organisationens auktoritära struktur, kan vara någonting positivt. EUs auktoritet är odemokratisk och utgår från toppen och neråt istället för från botten och uppåt. Organisationen är inte transparent, är oansvarig och det finns ingen mekanism för att avlägsna representanter för den Europeiska Kommissionen.
Krisen med migranterna har avslöjat en djup klyfta som förefaller vara omöjlig att överbrygga mellan de länder som hamnade på fel sida av järnridån och har inte glömt det och å andra sidan västeuropeiska länder som besparades Sovjetunionens hänsynslösa totalitära styre. De mjuka västeuropéerna utvecklade istället politiskt korrekta värderingar om "mångfald" som de envist påtvingar länder som nyligen blivit fria från fångenskap, vägrar att uppvisa tolerans vilket de anser sig vara mästare i.
Den Europeiska Kommissionens vice president Frans Timmermanns sa i september:
"Vi borde veta mer om Centraleuropas historia. Man skall veta att de var isolerade under flera generationer, de var förtryckta av Moskva under en så lång period att de inte har någon erfarenhet med mångfald i deras samhällen och detta skapar rädsla i samhället.
...
"Vilket samhälle som helst i världen kommer att uppvisa mångfald i framtiden –detta är världens framtid. Så (de centraleuropeiska länderna) måste vänja sig vid detta. De behöver politiska ledare som har modet att förklara detta för sina befolkningar istället för att dra nytta av deras rädsla som jag har sett herr Orbán göra under de senaste månaderna".
Precis på grund av det faktum att centraleuropéer var utsatta för en totalitär ideologi under ett halvt århundrande så är de istället inte entusiastiska att anpassa sig till en ny och alltmer totalitär ideologi, speciellt en som vill påtvinga sig själv som den "enda sanningen" och i sin intolerans av avvikande ståndpunkter – vilket Timmermanns visar med all tydlighet genom sina nedlåtande kommentarer.
Den Europeiska Unionens vision av ett idylliskt "multikulturellt" och "mångfaldigt" samhälle, betraktas av centraleuropéerna som falskt, kanske eftersom de har noterat korrekt att "mångfalden" som uppvisas i Västeuropa utgörs främst av en variant av islamisk monokultur.
Om det är något som centraleuropéer blev experter på under det sovjetiska förtrycket, så är det att identifiera de kommunistiska byråkraternas dubbeltänk, vilket kan förklara varför de är kapabla att identifiera motsvarande dubbeltänk från EU byråkrater som Timmermans. Som den ungerske premiärministerns talesman Zoltán Kovács sa i september: ".....vi anser inte att mångkultur i Västeuropa har varit framgångsrikt. Vi vill undvika att själva upprepa samma misstag."
Den attraktionskraft som den Europeiska Unionen en gång hade på de centraleuropeiska länderna som skyndade sig att ansluta sig till unionen efter kommunismens sammanbrott – med tron att det var motsatsen till vad de hade precis upplevt under kommunistiskt styre –försvinner snabbt.
Den tjeckiske premiärministern Bohuslav Sobotka sa i februari att "Om Storbritannien lämnar EU så kan vi förvänta oss debatter om att lämna EU om ett par år." Tre femtedelar av tjeckerna säger att de är missnöjda med sitt lands EU medlemskap och enligt en opinionsundersökning från oktober 2015 utförd av STEM så säger 62 % av tjeckerna att de skulle rösta mot EU i en omröstning.
Efter terrorattackerna i Bryssel i mars, sa Polens premiärminister Beata Szydło, "Jag ser för närvarande ingen möjlighet att immigranter kommer till Polen."
"Innan att procedurer som verifierar flyktingarna implementeras, så kan vi inte ta emot dem", sa regeringstjänstemannen Rafał Bochenek till journalister.
"Regerings prioritet är polackernas säkerhet....Vi förstår att den tidigare regeringen skrev under åtaganden för vårt land. Vi kan inte tillåta att en situation där händelser som äger rum i de västeuropeiska länderna, flyttas till Polens territorium."
I Polen vill 64 % av polackerna att landets gränser skall vara stängda för migranterna.
I Ungern sa premiärminister Viktor Orbans talesman Zoltán Kovács:
"Herr Timmermanns har rätt när han säger att vi inte har haft samma erfarenhet som Västeuropa där länder som Holland, Storbritannien och Frankrike har haft en massimmigration som ett resultat av deras koloniala historia. Men vi vill hantera våra problem på ett sätt som passar oss. Vi tycker speciellt inte om när personer som har aldrig bott i Ungern försöker att belära oss hur vi skall hantera våra egna problem. Att kalla oss för rasister och xenofober är inte ett värdigt argument. Detta används endast för att undvika sakfrågorna."
Till och med bland de Östeuropeiska länder som fortfarande väntar på att bli antagna till EU, så har entusiasmen för EU svalnat. "Det EU som vi alla har sett upp till, har förlorat sin tidigare magiska attraktionskraft, sa Serbiens premiärminister Aleksander Vucic i februari. "Ja vi vill alla bli antagna men det är inte längre den stora drömmen som det var en gång i tiden."
Reaktionerna från länder som Polen och Ungern är normala och sunda reaktioner från nationer som strävar efter att förbli ekonomiskt framgångsrika, självständiga och som prioriterar sina egna medborgare.
Utöver att dessa länder inte har några illusioner om "mångkultur" så har dessa en befogad rädsla rörande de negativa effekter som den aktuella krisen med migranterna har på nationell säkerhet och statliga finanser.
Det är inte enbart Europas nyaste medlemmar som har börjat inse att det är en dålig idé att överlåta beslut om gränser och nationell säkerhet till en odemokratisk övernationell enhet som förefaller vara helt likgiltig vad gäller medlemsstaternas bekymmer.
Regeringen i Norge säger att den inte tänker att ta emot fler migranter utöver de 1500 som landet har redan accepterat att ta emot under de kommande två åren, som en del av Eus plan att omfördela flyktingarna. "Vi har satt en kvot för antalet flyktingar från EU. Det ligger inte i statens aktuella intresse att öka denna kvot", sa migrationsminister Sylvi Listhaug i april.
I Österrike så har regeringen implementerat gränskontroller vid Brennerpasset, huvudpassagen till Italien genom alperna och byggt en barriär mellan de två länderna.
Den Europeiska Kommissionens plan att straffa medlemsstaternas motstånd och vägran att acceptera "deras andel" av migranter, kunde knappast ha ägt rum under en sämre tidpunkt och är helt avklippt från verkligheten.
Det förefaller vara ett desperat försök från EUs exekutiva organ att påtvinga sin vilja rörande hanteringen av krisen med migranterna på olydiga EU medlemsstater, likt en auktoritär förälder som disciplinerar sina olydiga barn.
Det finns dock gränser hur mycket något kan böjas tills det brister. Genom att påtvinga deras agendor på den Europeiska Unionens medlemsstater som fortfarande anser sig vara självständiga och inte enbart EU provinser, så kan Timmerman och hans byråkrater i den Europeiska Kommissionen ha tilldelat den Europeiska Unionen dess dödskyss.