Musbah Abu Sbeihs familj säger att de är "mycket stolta" över vad deras 40-åriga som gjorde. Det är även många palestinier från alla skeden i livet i det palestinska samhället. Hans familjemedlemmar, inklusive hans föräldrar och dotter, har synts på för många Tv-kanaler för att man ska kunna hålla räkningen för att berömma Abu Sbeih. De har till och med gått ut på gatorna och delat ut sötsaker i jubel över terrorattacken han utförde i Jerusalem denna vecka, vilken resulterade i en pensionerad 60-årig kvinna och en 29-årig polis dödsfall.
Abu Sbeih är för närvarande den senaste "hjälten" bland många palestinier, och inte bara i sin familj. Han prisas som en "modig" man och som "hjälte" för att han steg upp på morgonen, grep tag i en automatkarbin av modellen M16 och gav sig iväg på ett uppdrag att döda så många judar som möjligt. Uppdraget blev "framgångsrikt": han lyckades skjuta och döda två judar innan han själv blev utslagen av poliser.
I en video han lämnat efter sig, hävdade Abu Sbeih att han utförde terrorattacken som svar på judars besök vid Tempelberget i Jerusalem. Han påstod (felaktigt) att dessa besök var en del av en israelisk plan för att förstöra Al-Aqsa-moskén på Tempelberget.
Detta är samma falska påstående som ursprungligen uttalades av Hitlers vän, Jerusalems dåvarande mufti, Haj Amin al-Husseini, för att låtsas som att detta var en god anledning för att attackera judarna. Detta basuneras, som vi ser, fortfarande ut då och då för att "rättfärdiga" dödandet av judar.
För att undvika missförstånd är det en lögn – precis som de palestinska påståendena om att Israel förgiftar deras brunnar och vatten, vilket den Palestinska Myndighetens (PNA) president Mahmoud Abbas senare, i brist på bevis, tvingades ta tillbaka.
Som många andra palestinier som har utfört, eller försökt att utföra, terrorattacker under det senaste året beaktade Abu Sbeih faktiskt helt enkelt hans ledares tillrop för att stoppa judarnas "vanhelgande med deras smutsiga fötter" vid Al-Aqsa-moskén. Dessa tillrop har hörts under flera månader, inte bara från Hamas och islamistiska jihad-extremister, utan även från "måttliga" ledare såsom Mahmoud Abbas och hans Fatah-faktion.
Dessa är de palestinska ledare som europeiska ledare verkar avguda. Dessa ledare i Europa, särskilt de franska, fortsätter att mana Israel till att förhandla med grupper som öppet säger att de inte vill ha något Israel alls, och som i bästa fall är ointresserade av sanningen – oavsett om det handlar om israeler eller Palestinier.
Dessa europeiska ledare skulle vilja att Israel fortsatte låtsas som att det folk med vilka de förhandlar faktiskt agerar i välvilja. De verkar försöka erbjuda araberna, muslimerna och organisationen för islamiskt samarbete (OIC) Israels fysiska, diplomatiska, ekonomiska – vad som än erbjuds – undergång; troligtvis som en muta för att hindra muslimer från att terrorisera dem. Snart kommer de dock upptäcka – precis som perserna, turkarna, grekerna, nordafrikanerna och östeuropéerna – att något mindre än underkastelse bara kommer att tas emot som en handpenning i en mycket större fråga.
Dessa europeiska ledare är nöjda med att låta oss i regionen; muslimer, kristna och judar, leva under en brutal islamistisk diktatur så länge – i deras vimsiga fantasivärld – de slipper. De kommer snart att få en chock.
Hursomhelst, i september 2014, bara några dagar före knivskärningarna, fordonsattackerna och skjutningarna började, använde Abbas ord som tidigare uttalats av Haj Amin al-Husseini år 1924, bara
Sedan dess har hetsen över judars besök på Tempelberget gett näring åt vad många Palestinier kallar för "Al-Quds-intifadan". Abbas har lovat att de som dör i försvar av Al-Aqsa-moskén kommer att stiga rakt upp i himlen:
"Vi välsignar varje bloddroppe som spillts för Jerusalem, vilket är rent blod, blod som spillts för Allah, i Allahs vilja. Varje martyr kommer att hamna i paradiset och alla skadade kommer att belönas av Allah."
För att upprepa: Abbas utfärdade sitt uttalande två veckor innan Palestinierna startade en ny våg av anti-Israel-terrorism. Vi vet då vad som motiverade dessa attacker. De är ett direkt resultat av den pågående indoktrineringen och hetsen mot Israel som utkämpas av de Palestinier som representerar nästan alla palestinska institutioner och partier på Västbanken och Gazaremsan. Abbas ord har tydligen inte gått obemärkta förbi. Denna veckas terrorattack, som utfördes av Abu Sbeih, visar att "Al-Quds intifada" är långt ifrån utrotad. I motsats finns det en ökad rädsla att terrorkampanjerna kan eskalera från användning av knivar, fordon och stenar till pistoler och gevär.
Varför är detta scenario inte långsökt? Det är inte bara på grund av angriparnas motivation, utan även på grund av vad som verkar vara ett utbrett folkligt stöd bland palestinier för alla attacker mot israeler. Inte en enda palestinsk tjänsteman har vågat fördöma terrorattacken i Jerusalem. Och ingen vanlig palestinier har vågat ifrågasätta de skador attackerna åstadkommer på det palestinska folket, särskilt för de som är direkt påverkade av israeliska motåtgärder såsom reserestriktioner.
Många palestinier har inte bara undvikit att protestera mot detta slakteri, utan de har även öst beröm över angriparen.
Abu Sbeih hade som permanent bosatt i Jerusalem ett israeliskt ID-kort och drog därför nytta av alla rättigheter och privilegier som israeliska medborgare har (med undantaget om rösträtt i allmänna val), och kom inte från någon fattig familj alls. Till skillnad från hans palestinska landsmän på Västbanken och Gazaremsan hade han fritt tillträde till Israel och kunde åka vart han ville, när han ville, var som helst i Israel.
Han och hans familj kunde vakna på morgonen och köra till stranden i Tel Aviv eller äta på vilken restaurang som helst i Israel utan att behöva köra igenom Israeliska vägspärrar. Som innehavare av israeliska ID-kort hade de till och med rätt att köra bilar med israeliska registreringsskyltar, vilket Abu Sbeih drog nytta av när han utförde sin terrorattack i Jerusalem. Hans familj äger minst två hem i staden och anses tillhöra medelklassen. Detta hindrade fortfarande inte Abu Sbeih från att ge sig ut på detta dödliga uppdrag. Det har inte heller hindrat hans familjemedlemmar från att hylla attacken.
Den första att uttrycka sin "glädje" och "stolthet" över två judars död var Abu Sbeihs 15-åriga dotter, Eman. "Tack gode gud, vi är mycket glada och stolta över min far", sade hon i en intervju med en lokal palestinsk Tv-kanal.
Precis som i tidigare fall har vissa palestinier, inklusive Abu Sbeihs syster, delat ut sötsaker till "välmenande" som ett sätt att uttrycka sin glädje över terrorattacken. Under timmarna efter attacken samlades palestinier utanför familjens hus och sjöng slagord för att hylla angriparen som "hjälte" och mana Hamas och andra palestinska grupper att trissa upp deras attacker mot Israel. Sådana syner är bekanta i palestinska sammanhang och påminner om de som brukade inträffa efter vågen av självmordsbombningar mot israeler under den andra intifadan.
Flera palestinska partigrupper prisade Abu Sbeih och manade till att trissa upp "beväpnade operationer mot den sionistiska fienden". Hamasledaren Khaled Mashaal, som tillsammans med sin familj bor i Qatars bekvämlighet, var snabb att ringa angriparens familj och "gratulera" dem för deras sons "martyrskap". "Vårt folk och vår nation är stolta över hjältemodet som uppvisats av er son, som offrade sitt liv för Allahs skull", sade Mashaal till Abu Sbeihs föräldrar. Han underströk att deras son var en förebild för hans generations palestinier.
Det framgick inte huruvida Hamasledaren ringde från sin svit på ett av Qatars femstjärniga hotell eller från hans privata gym.
Därför är en man som dödar två judar den önskade förebilden för unga palestinier enligt Hamas och många andra palestinier. Följaktligen har Abu Sbeihs anhängare vänt sig till sociala medier för att berömma honom och uppmana palestinier att följa hans exempel. Eftersom han lyckades döda två judar hyllas Abu Sbeih nu på Twitter och Facebook som "Al-Aqsas Lejon". Som de ser på saken var hans handling ädel, ett försök att rädda moskén från att "vanhelgas" av judarnas "smutsiga fötter".
Stödet för Abu Sbeih verkar vara utspritt över alla palestinska politiska partigrupper. Många som tillhör president Abbas Fatah-faktion besökte till och med Abu Sbeihs hem för att visa sin solidaritet. Fatah har också förklarat Abu Sbeih som "martyr". En palestinier som går och träffar en jude fördöms kraftigt och anklagas för att söka "normalisering" med fienden. Men en palestinier som bär på en kniv eller ett gevär och ger sig ut för att döda judar blir kallad "martyr" och får ett nästan allomfattande palestinskt stöd. Detta är det nuvarande tankesättet i det palestinska samhället; frukten av årtionden av palestinskt incitament och motstånd mot Israel. Detta är det oundvikliga resultatet av att – som i spanska inkvisitionen, franska revolutionen, turkiska folkmordet av armenier, Rwanda, Darfur eller Nazisttyskland – förgifta ett folkslag.
Bassam Tawil är en forskare baserad i Mellanöstern.