Europeisk anti-amerikanism – som var på tillbakagång under Barack Obamas presidentskap, då USA styrdes mot globalism istället för nationalism – är tillbaka med hämnd i kikaren.
Europas medieetablissemang har mött Donald Trumps valseger med en bitterhet som inte skådats sedan George W. Bushs presidentskap, då anti-amerikanism var på sin höjd.
Sedan det amerikanska valet den 9e november har europeisk television, radio och tryckmedia producerat en lavin av negativa inslag, ledare och reportage som sjuder av ilska över valresultatet.
Europeisk kritik mot Trump går långt utöver ett simpelt missnöje mot mannen som kommer att bli den nästkommande presidenten. Fördömelsen avslöjar ett djupt rotat förakt mot USA, och mot amerikanska väljare som demokratiskt valt en kandidat som åtagit sig att återupprätta den amerikanska ekonomin och militärstyrkan.
Om det förflutna är någon indikation för framtiden kommer europeisk anti-amerikanism bli ett genomträngande drag i transatlantiska relationer under Trumps presidentskap.
Trots att europeiska opinionsbildare har fokuserat en stor del av deras upprördhet mot det hot Trump påstås innebära mot den globala ordningen kommer den valda presidenten överlämnas en värld som är märkbart mer kaotisk och osäker än den var när Obama blev president i januari 2009.
Den huvudsakliga orsaken till det globala tumultet är bristen på amerikanskt ledarskap – ett ledarskap som utspelat sig i kulisserna – på hemmaplan och utomlands.
En rad hjälplösa beslut av Obama för att reducera amerikanskt militärt inflytande har skapat geopolitiska maktvakuum som fylls av länder och ideologier som är medfött fientliga mot västerländska intressen och värderingar. Kina, Ryssland, Iran, Nordkorea och det radikala islam – bland många andra – har samtliga uppmuntrats till att ostraffat utmana USA och dess allierade.
Den europeiska eliten har mestadels hållit tyst om Obamas utrikespolitiska missöden, men nu slår de bakut mot Trump för att han lovat att återupprätta ordningen genom att "Make America Great Again".
Precis som under Bushadministrationen drivs anti-amerikanismen i Europa återigen av Tyskland, ett land som effektivt återuppbyggdes av USA efter Andra Världskriget. Marshallhjälpen gav Västtyskland runt 1,5 miljarder dollar (15 miljarder i 2016-dollar, cirka 111 miljarder kronor) i återuppbyggningshjälp mellan 1948 och 1951.
Under de senaste sju årtiondena har USA spenderat hundratals miljoner dollar varje år på att garantera den tyska säkerheten, trots att Tyskland bestämt vägrar hedra en NATO-förbindelse att spendera 2 % av deras BNP på försvarsutgifter. Tyskland spenderade endast 1,16 % av deras BNP på sitt eget försvar år 2015 och 1,15 år 2016. Tyskarna känner sig nu stötta för att Trump ber dem betala sin andel av det egna försvaret.
Följande är ett litet utdrag ur ett färskt europeiskt reportage om Donald Trump och USA:
I Tyskland publicerade det Hamburgbaserade nyhetsmagasinet Der Spegel, en av publikationerna i Europa med störst cirkulation, ett omslag med en bild föreställande en enorm meteor i form av Trumps huvud störtande mot jorden. Rubriken lyder: "Världens Ände (Som Vi Känner Den)". Exet innehåller fler än 50 sidor med relaterat innehåll, inklusive en artikel av Dirk Kurbjuweit med titeln "Etthundra år av Rädsla: Amerika Har Avsagt Sig Västvärldens Ledarskap". Han skrev:
"I 100 år har USA varit den fria världens ledare. Med valet av Donald Trump har USA nu avsagt sig denna roll. Det är dags för Europa, och Angela Merkel, att stiga in i tomrummet..."
"Trump, som inte vill ha något att göra med globaliseringen; Trump, som predikar för amerikansk nationalism, isolering, ett delvist utträde ur världshandeln och noll ansvar för ett globalt problem som klimatförändring..."
"Nu står vi inför tomhet – rädsla för tomrummet. Vad kommer att hända med västvärlden, med Europa, med Tyskland utan USA som en ledande makt?"
I artikeln "Trumps Seger Inleder Farlig Instabilitet" skrev Spiegel-kommentatorn Roland Nelles:
"Det hände verkligen. Han klarade det. Donald Trump motbevisade alla experter... En man som... Predikar för hat och snuvar USAs viktigaste kompanjoner kommer att styra jordens mäktigaste land. Det är en politisk katastrof."
"Rå populism har triumferat över förnuftet. Trumps framgång är en chock för alla som räknade med de amerikanska väljarnas politiska klokhet..."
"Världen, och USA, är nu hotade av en farlig fas av instabilitet: Donald Trump vill göra USA "great" igen. Om man litar på hans uttalanden kommer han att fortskrida hänsynslöst: Han vill kasta ut 11 miljoner invandrare ur landet, omförhandla alla stora handelsavtal och få viktiga allierade såsom Tyskland att betala för USAs militära skydd. Detta kommer att trigga igång en anmärkningsvärd konflikt, ge upphov till ny rivalitet och ge gnista till nya kriser."
I opinionsartikeln "En Absurd och Farlig President", skrev Spiegel-kommentatorn Klaus Brinkbäumer:
"USA har röstat för en farligt oerfaren och rasistisk man – en man som sveptes in i Vita Huset av en armé av rättighetsberövade, vita amerikaner tillhörande arbetar- och medelklassen. Det är en rörelse som nu hotar demokratin runt om i världen..."
"Med andra ord har 60 miljoner Amerikaner agerat dumt. De lade sina röster på främlingsskräck, rasism och nationalism, slutet på jämställdhet och socialt samvete, på slutet av klimatavtal och sjukförsäkring. Sextio miljoner människor följde en demagog som inte kommer att göra mycket för dem."
"De som har bott i New York eller upplevt middagssamtal i Georgetown och debatterat på Harvard Universitys Kennedy School of Government vet hur lysande intelligenta och världsvana amerikaner kan vara... men när du kommer utanför dessa kretsar är sådana kosmopolitiska tankesätt inte alls lika utbredda."
I artikeln " Trump's Utrikespolitik: Vad Detta Val Betyder för Världen" skrev München-baserade Süddeutsche Zeitung:
"Mannen som politiker runt om i världen kallat "skrämmande", "obildad" och "irrationell" kommer att flytta in i vita huset. Ovissheten är stor runt om i världen. Om man ska tro serietecknarna är Donald Trumps uppfattning om världen mycket enkelspårig. Afrika är Barack Obamas födelseplats. Ryssland är landet som gjorts mäktigt igen. Storbritannien är ett no-go-område."
Hamburgbaserade Die Zeit skrev i artikeln "Trump och Hur Han Ser På Omvärlden":
"Wow. Västvärlden förfaller rakt framför näsan på oss. Det som pågår här kan förklaras av två informationspunkter: Den 9e november 1989 föll muren i Berlin... Den 9e november 2016, exakt 27 år senare, har en man valts in i Vita Huset vars centrala vallöfte var att bygga en mur."
"Den nya presidentens idéer är varken motsägelsefulla eller förvirrade. Hans krav kan enkelt sammanfattas på kapsylen av en ölflaska: Integrera Putin, håll mexikanerna borta och behandla USAs allierade som kunder till en säkerhetstjänst. Det finns bara skydd om man betalar kontant, till och med i NATO."
I reportaget "Upplysningens Slut" skrev Zeit-essäisten Adrian Daub:
"Donald Trump är en påminnelse om ett döende USA... Han har vänt landet från en multikulturell ledstjärna till en isolerad ö med vita människor som är rädda för sin egen skugga."
"Idén om amerikansk exceptionalism, ledstjärnan, var närvarande redan vid grundandet av nationen... Idén om amerikansk utstrålning är ett med Upplysningens idéer som kom från Europa till kolonierna. Idéer som universella värderingar eller den mänskliga strävan efter sanningen."
"Trumps valseger innebär slutet på detta projekt. USA är inte längre en ledstjärna utan en flammande eld av trötta skuggor som är beväpnade till tänderna. Inte ett spår finns kvar av dess prototypiska karaktär som man tidigare ville efterlikna. Det är trotsigt, stängt för omvärlden. Isolationismens nationalism... ruckar på Upplysningens grundpelare.
"USA upprätthöll Upplysningens värderingar – humanism, en optimistisk bild av människan, mänskligt värde och civila rättigheter – när Europa avvek från dem på 30-talet. Det använde humanism som vapen i kampen mot fascism, dess universalitet som en motsvarighet till nationalism, och med dess återimport efter Andra Världskriget har det bidragit till återetableringen av det europeiska projektet. Idag har dessa värderingar återigen hamnat i trubbel i Europa, men utsikten över Atlanten kommer från och med januari inte vara betryggande."
Andra tyska rubriker inkluderar: "Trump har en Berusad Elefants Karisma", "Donald Trump: En Skräckclown som en Säkerhetsrisk", "Trump: Hur Kunde Detta Hända?", "USAs Nya Presidents Planer: Hur Trump Vill Förgifta Luften", "Donald Trump: Ett Slag mot det Öppna Samhället", "Amerika Väljer den Stora Avdelaren", "Donald Trump: En Kung Utan en Plan," "Donald är inte Ronald", "Donald är inte Churchill", "Kan Trump Inträffa Även i Tyskland?", "Hur man Förhindrar en Tysk Trump", "Vem Kan Stoppa Trump Nu?", och "Kommer Berlin få Betala Mer för Försvaret?".
I Storbritannien publicerade The Guardian ledaren "The Guardians Syn på Trumps Utrikespolitik: Ett Hot mot Freden", som angav:
"Donald Trumps seger förintar uppfattningen om att USA kan räknas med av sina allierade, inte bara i fråga om försvarsgarantier och ekonomiskt samarbete, utan även som en försvarare av den liberala demokratin istället för ett hot mot den. Man bör ifrågasätta USAs traditionella roll som en beskyddare av en FN-baserad global arkitektur av multikulturalism..."
"För Donald Trump handlar politik – precis som affärsverksamhet – om att sluta avtal. Han tror att ett man-till-man-samtal med diktatorer direkt kan upplösa problem och han närmar sig utrikespolitik som ett nollsummespel i vilket "Making America Great Again" kan betyda förnedring av deras traditionella vänner. Hans valseger gör världen en farligare plats och även en mer osäker plats, för det är för tidigt att säga exakt hur dessa faror kommer att förverkligas – eller hur USAs nästa president kommer att bemöta dem."
I uppsatsen "En Seger för Trump var en Seger för Trångsyntheten" i The Guardian skrev krönikören Owen Jones:
"Vänta lite: vem är jag som britt att blanda mig i ett främmande lands utrikespolitik? Problemet är att hela världen nu påverkas av den senaste supermaktens ledares sinnesstämning. Vi befinner oss alla, till en viss grad, under hans herravälde..."
"Trumpismen är, till sin natur, en auktoritär rörelse som ser demokratiska normer som umbärliga om de misslyckas med att tjäna politiska ändamål. Strävan – oavsett om den kan förverkligas eller ej – är tydlig: auktoritära samhällen såsom Putins Ryssland, Erdoğans Turkiet och Orbáns Ungern som upprätthåller vissa demokratiska grannlåt som en bekväm fasad.
"Om det amerikanska folket helt enkelt accepterar denna presidents legitimitet, och normaliserar denna förmenta tyrann, kommer detta bara uppmuntra honom... Civil olydnad bör appliceras om nödvändigt. Gör det inte bara för er egen skull, USA. Resten av världens öde kommer att bestämmas av era val".
Andra brittiska rubriker inkluderar: "Kommer Donald Trump att Förstöra Amerika?", "Varför President Donald Trump är en Ännu Större Katastrof än Du Trott", "Donald Trumps Seger är en Katastrof för Liberala Värderingar", "Donald Trumps Seger är en Katastrof för Modern Maskulinitet", "Integritetexperternas Rädsla för att Donald Trump ska Leda det Globala Övervakningsnätverket", "Skrämmande Trump Förvandlas till Tama Trump? Det är en Illusion", "Trumps Magnetiska Dragkraft, Kung Narcissist", "Kommer Donald Trump att göra Skolluncher Onyttiga? Läkare Varnar för att Presidentens Förkärlek för Hamburgare och Friterad Kyckling kan hamna på Lunchbrickan", "Varför Bry sig om att Lära Elever att Argumentera Logiskt i Trumps Tidsålder?," och "Donald Trump Tros vara Direkt Ättling till Vikingen Rurik som Etablerade den Ryska Staten".
I Spanien, där anti-amerikanismen har härskat under många årtionden publicerade El País essän "Krigsförklaring mot Dumheten", som demonstrerar det hat många européer har mot vanliga amerikaner. Tidningens essäist John Carlin skrev:
"Trumps seger representerar ett uppror mot förnuftet och anständigheten. Det är rasismens, misogynins, eller dumhetens triumf – eller alla tre på en och samma gång. Det är ett uttryck för dåligt omdöme och dålig smak för 60 miljoner amerikaner, den största majoriteten av vilka är män och kvinnor med vit hud som äger hem, bilar och vapen och äter mer än medborgare av alla andra länder på jorden."
"Det är här man ser, med perfekt klarsynthet, Trumps anhängares dumhet, tramsighet och ansvarslöshet. När det gäller Clintons brister är dessa bagatellartade jämfört med Trumps, vars ignorans, brist på principer och regeringserfarenhet sammanflätas med alla former av personliga laster som varje person vid sina sinnens fulla bruk i världens alla hörn anser vara beklagliga."
"Jag känner till typen som röstade på Trump. Jag träffade dem när jag rapporterade från Texas, Montana, Arizona, Oklahoma, Alabama och andra typiskt republikanska stater. De tenderar att vara vänliga, religiösa och ärliga människor, anständiga i deras sociala krets. Men efter att jag satt mig ned för att tala med dem ett tag reagerade jag med samma bestörtning: hur är det möjligt att vi talar samma språk? Deras ord är bekanta för mig men deras hjärnkretsar fungerar annorlunda. De är personer av enkel tro, ovetande om ironin; personer som väljer deras sanningar, inte baserat på fakta utan på deras tro eller fördomar; personer som bor långt ifrån havet och resten av planeten jorden, vilken de är rädda för. Jag har aldrig upplevt en liknande känsla av frånkoppling i Europa, Afrika eller Latinamerika. Bara i USA."
I Österrike publicerade Kronen Zeitung en rubrik med titeln "Kärnvapenresväska: På 72 Dagar Skulle Trump Kunna Förinta Civilisationen". Även i Österrike publicerade Kurier en artikel med titeln "Trumps Seger: En Välsignelse för Självmordsassistans". I Frankrike publicerade tidningen Libération ett omslag med Trump och orden "American Psycho." En annan rubrik löd: "USA: De Värstas Imperium". L'Obs frågade, "Med Trump, Begynnelsen av Avglobaliseringen?" Le Figaro skrev: "Donald Trump: Från Clown till President," och "Europa Förlamade av Trump-chocken". Le Monde skrev, "Donald Trumps Seger: Ett Brexit för Amerika." I Nederländerna uttryckte Telegraaf: "Trump är en Mardröm för Europa."
Hur ska man kunna tolka återuppkomsten av anti-amerikanska känslor i Europa?
Trots att President Obamas felsteg inom utrikespolitiken har gjort Europa mycket mindre säkert än det var för åtta år sedan har den europeiska eliten förbisett Obamas misstag eftersom han är en "globalist" som verkar favorisera återskapandet av bilden av USA i europeiska ögon. Till skillnad mot Trump, som är en nationalist som vill återuppbygga bilden av USA i amerikanska istället för europeiska ögon.
Europeisk anti-amerikanism kommer alldeles säkert att eskalera under åren framför oss – inte på grund av Trump eller hans politik – utan för att "globalisterna" verkar desperata att rädda den bristande Europeiska Unionen, ett ogenomskinligt, oansvarigt, odemokratiskt, suveränitetstagande alternativ till nationsstaten.
Européer har om och om igen överskattat sin förmåga att få ett fragmenterat Europa att agera som en enskild enhetlig aktör. Det har visat sig att anti-amerikanism är en kraftfull ideologi som har en utbredd lockelse i hela Europa – inte bara bland eliten.
Förr har Europeiska federalister försökt göra anti-amerikanism till grunden för en ny pan-europeisk identitet. Detta konstgjorda postmodernistiska europeiska "medborgarskap" som kräver en tro på en ansiktslös byråkratisk supermakt baserad i Bryssel har presenterats som ett globalistiskt alternativ till USAs nationalism. I grund och botten innebär att vara "europé" att inte vara amerikan.
Medan EU spricker i sömmarna kan Europas politiska etablissemang väntas försöka utnyttja anti-amerikanismen i ett desperat försök att använda det som ett klister som håller samman ett sprucket Europa.
Om detta lyckas eller ej beror, ironiskt nog, på USAs valda president Donald Trump. Om han kan visa att han är duglig att styra USA och skapa ett påtagligt resultat, särskilt genom att låta ekonomin växa och tygla illegal invandring, kommer Trump säkerligen att ge energi åt anti-etablissemangpolitiker i Europa. Många av dessa går det redan bra för enligt opinionsundersökningarna i ett flertal kommande allmänna val.
Holländska parlamentarikern Geert Wilders skrev som kommentar till Trumps seger: "USA har precis befriat sig själva från politisk korrekthet. Det amerikanska folket uttryckte sin önskan att förbli ett fritt och demokratiskt folk. Nu är det dags för Europa. Vi kan och kommer att göra detsamma!"
Soeren Kern är seniorforskare vid New York-baserade Gatestone Institute. Han är också seniorforskare i europeisk politik vid Madrid-baserade Grupo de Estudios Estratégicos / Strategic Studies Group. Följ honom på Facebook och Twitter.