Medan det internationella samhället fortsätter att fördöma Israel för bebyggelse i judiska bosättningssamhällen håller palestinierna på med masskonstruktion av hela områden i många delar av Västbanken och Jerusalem. Förutom att man ser genom fingrarna med det palestinska bebyggelseprojektet har västvärlden klart och tydligt försummat en stor skillnad mellan de båda bemödandena; medan bebyggelse i judiska bosättningar på Västbanken och i områden i Jerusalem länge har utförts inom lagens ramar och med ordentliga licenser utfärdade av relevanta myndigheter är den palestinska bebyggelsen olaglig i alla avseenden.
Med dessa ansträngningar, som äger rum bakom kulisserna och inte ens uppfyller minimumkraven för ingenjörer, arkitekter och bostadsplanerare, är det palestinska målet att skapa oåterkalleliga fullbordade faktum.
En snabb rundtur i områdena som omger Jerusalem i norr, öst och söder avslöjar tydligt vilket kolossalt byggnadsarbete som äger rum där. I många fall byggs dessa höghus upp slarvigt utan licenser eller tillräcklig planering och utan att ta hänsyn till säkerhetsfrågor.
 Ett exempel på massiv illegal bebyggelse nära Shufat och Anata, i nordöstra utkanten av Jerusalem. |
Den judiska utposten Amona, som är hem till 42 familjer, är för närvarande föremål för en hätsk kontrovers både i Israel och på den internationella arenan. År 2006 beslutade högsta domstolen i Israel att utposten är illegal enligt israelisk lag eftersom den ligger på privat palestinsk mark. År 2014 begärde högsta domstolen att regeringen skulle evakuera och demolera hela utposten inom två år.
I Israel står ingen över lagen; något som är tydligt i exemplet med Amona. Israel har ett självständigt och oöverträffat rättssystem.
Medan debatten om Amona intensifieras i Israel hånar palestinierna lagen och byggreglerna genom att ta sig an ett enormt illegalt byggprojekt. Tydligen är bosättningarna bara ett "stort hinder för freden" när de byggs av judar.
Under de senaste åren och fram till denna tidpunkt arbetar palestinierna dag som natt, med hjälp av västerländska donatorer enligt vilka bara den judiska bebyggelsen bör fördömas, för att skapa oåterkalleliga fullbordade faktum i form av inte bara enfamiljshus utan ett stort antal enorma höghus. Projektets enorma omfattning väcker frågan: Vem är det som har finansierat dessa enorma städer inom städerna? Och varför? Det finns goda anledningar att tro att PLO och vissa araber och muslimer, och särskilt EU, ligger bakom det palestinska initiativet.
Ironiskt nog har detta skett även när det har inneburit att palestinier har stulit land från vårt egna folk.
Den palestinska bebyggelsen äger mestadels rum i vad som kallas område C på Västbanken, vilket, enligt Osloavtalens villkor, ska vara under Israelisk kontroll. Bebyggelsen har också spridit sig till flera områden – till och med hela byar – och omringat Jerusalem från norr, öst och söder, vilket har inneburit att staden endast kan expandera västerut och därigenom har en enorm cementsnara byggts upp för att omringa och strypa Jerusalem för judarna.
Hela arabiska områden med täta höghus har nyligen dykt upp runt om i Jerusalem. Endast ett fåtal steg separerar några av byggnaderna, och de flesta saknar ordentliga avloppssystem. Lägenhetspriser ligger på mellan 230 000 – 457 000 kronor. Dessa priser är löjliga jämfört med de riktiga kostnaderna för lägenheter i både arabiska och judiska (lagliga) områden i Jerusalem. Idag är det nästan omöjligt att köpa en trerumslägenhet i staden för under 2,3 miljoner kronor.
De nya områdena ligger i Kufr Akab, Samiramis, Kalandya, Beit Hanina, Shufat, Ras Khamis och Anata i norra Jerusalem.
I stadens södra och östra delar har nya områden dykt upp med en märkbar plötslighet i Ras Al-Amoud, A-Tur, Al-Zaim, Jabal Mukaber, Um Tuba och Jabal Mukaber. Dessa områden ligger inom Jerusalems kommungränser. Men om den illegala bebyggelsen inte stoppas och man låter staden belägras från norr, öst och söder erkänner Jerusalems kommunaltjänstemän att Israel kommer att ha förlorat kriget mot illegal palestinsk bebyggelse om inga omedelbara åtgärder vidtas.
Jerusalems borgmästare Nir Barkat är orolig över den illegala bebyggelsen och vidtog nyligen en åtgärd som saknar motstycke; han lämnade nämligen in en petition till högsta domstolen för att låta staden demolera 14 olagliga byggnader i östra Jerusalem.
Viktigast av allt är att den arabiska befolkningen inte genomgår någon bostadskris; det är alltså inte det som orsakar denna massbebyggelse. Istället är målet politiskt; att visa för omvärlden att Jerusalem är en arabisk, istället för judisk, stad. I regel står lägenheterna tomma: det finns helt enkelt ingen riktig efterfrågan.
Vem är det som ligger bakom denna våg av illegal bebyggelse som saknar motstycke? Faktum är att enligt arabiska invånare i Jerusalem är många av byggnadsentreprenörerna marktjuvar och gangstrar som tar över privat palestinskägd mark eller mark som ägs av personer som bor utomlands. Men de påpekar också att EU, PLO och vissa arabiska eller islamiska regeringar står för finansieringen av projektet.
"De hittar ett tomt stycke mark och flyttar snabbt in och tar över kontrollen över den", sade en invånare vars land "konfiskerades" av de illegala byggnadsentreprenörerna.
"De säger att om du inte gillar det så får du gå till domstol, samtidigt som du vet att när rättprocessen är över har de redan lyckats bygga ytterligare ett höghus och till och med sålt några av lägenheterna.
"Många arabiska markägare känner sig hjälplösa. De säger till oss att det är deras nationella plikt att bygga så mycket de kan på alla tomma marker, annars kommer judarna att bygga där."
Palestinierna uppskattar att under de senaste åren har de lyckats bygga fler än 15 000 illegala bostadsenheter i områden som angränsar till Jerusalem som en del av en plan att omringa staden. Byggandet fortsätter än idag utan hinder. En del av finansieringen kommer från Palestinska Myndigheten (PNA) och vissa arabiska och islamiska länder, inklusive Qatar, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Kuwait och andra oljerika länder vid Persiska Viken. Trots detta fortsätter palestinierna att klaga på att den arabiska och islamiska finansieringen är under förväntan.
I område C, en landremsa som utgör 60 % av Västbanken, finansierar EU illegal bebyggelse som utförs av palestinier, samtidigt som de fördömer bebyggelse i judiska bosättningar och menar att dessa är olagliga. EU hävdar att dess stöd för palestinsk bebyggelse faller under kategorin "humanitärt bistånd" och är tillåtet enligt internationell lag.
EUs riktiga mål är att hjälpa palestinier skapa dessa oåterkalleliga fullbordade faktum innan ett eventuellt framtida fredsavtal mellan Palestina och Israel. Man vill förenkla palestiniernas uppdrag att beslagta så mycket mark som möjligt, även om detta innebär att man finansierar illegal bebyggelse eller ger mobila hem åt palestinska samfund i detta område.
Kort sagt är det EU och vissa araber och muslimer som betalar för uppbyggningen av illegala palestinska bosättningar, medan man kräver att Israel ska avbryta bebyggelsen av nya hem för judiska familjer i områden i Jerusalem eller i existerande bosättningar på Västbanken.
EUs och resten av det internationella samhällets och hyckleri och illvilja mot de israeliska bosättningarna är förblindande transparent. Ändå ser vi också hyckleriet bland många västerländska mediekanaler; dessa dussintals korrespondenter som ser med egna ögon hur palestinska bosättningar växer fram på varje sida av Jerusalem, men ändå väljer att endast rapportera om den judiska bebyggelsen.
Fyrtiotvå judiska familjer i Amona har fångat hela världens uppmärksamhet, men vad tycker världen om den palestinska markstölden? Det är dags att tala om detta svek, dessa olagliga handlingar och denna dubbelmoral, och kräva att palestinierna också avbryter bebyggelsen av illegala bosättningar som har ett enda mål: att förutbestämma utfallet av ett eventuellt framtida fredsavtal.
Bassam Tawil är baserad i Mellanöstern.