Attacken i Berlin den 19e december 2016 var förutsägbar. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel skapade de förhållanden som gjorde den möjlig. Hon bär på ett överväldigande ansvar. Geert Wilders, parlamentsledamot i Nederländerna och en av Europas enda klarsynta politiska ledare anklagade henne för att ha blod på sina händer. Han har rätt.
När hon bestämde sig för att öppna Tysklands dörrar för hundratusentals muslimer från Mellanöstern och mer avlägsna länder måste hon ha vetat att jihadister gömde sig bland de människor som strömmade in. Hon måste också ha vetat att den tyska polisen inte kunde kontrollera den massa som kom in och att de snabbt skulle bli överväldigade av det antal människor de skulle behöva kontrollera. Men hon gjorde det ändå.
När hundratals våldtäkter och sexuella övergrepp ägde rum i Köln och andra städer i Tyskland under förra årets nyårsafton sade hon att förövarna skulle straffas "oavsett vad deras ursprung var", men hon ändrade inte sin policy. När attacker ägde rum i Hannover, Essen, Würzburg och München sköt hon upp sina kommentarer och uttalade sedan städade meningar om "behovet" att bekämpa brott och terror. Men hon ändrade fortfarande inte sin policy.
Hon ändrade sin position först nyligen, och det verkar som att hon gjorde det för att hon vill vara en kandidat igen år 2017 men såg att hennes popularitet höll på att minska.
Kommentarerna hon uttalade direkt efter attackerna den 19e december var bedövande. Hon sade att "om förövaren är en flykting" skulle det vara "mycket svårt att uthärda" och det skulle vara "särskilt frånstötande för alla tyskar som hjälper flyktingar dagligen".
Sådana anmärkningar skulle helt enkelt kunna anses naiva om de uttalats av någon som inte var påläst, men Angela Merkel har inte denna ursäkt. Hon hade inte kunnat ignorera varningarna från tyska och amerikanska underrättelsetjänster som pekat på att terrorister från Islamiska Staten som gömt sig bland flyktingar planerade att använda lastbilar i julrelaterade attacker. Situationen som tyskarna fått stå ut med har varit mycket svår att uthärda i över ett år. Brottssiffrorna har " skjutit i höjden"; sjukdomar som varit utrotade i flera årtionden har förts in utan vaccin – som man sedan länge upphört att tillverka – för att behandla dem; fritidshus har beslagtagits av regeringen utan kompensation för att ge logi åt invandrare, och så vidare. Det tog inte lång tid innan man upptäckte att den huvudmisstänkte i Berlinattacken var en asylsökande som bodde på en flyktingförläggning.
I ett annat land hade Merkel kanske skamset fått avgå; i Tyskland kandiderar hon för omval.
Den tyska befolkningen är åldrad och födelsesiffran är farligt låg: 1,38 barn per kvinna. Invandrarna ersätter den tyska befolkningen som har börjat försvinna lite i taget. De tyskar som går bort är kristna, eller ännu oftare, icke-religiösa sekulära. Precis som i resten av Europa Håller kristendomen på att försvinna; och invandrarna som ersätter tyskarna är muslimer.
Den tyska ekonomin är fortfarande stark men den håller på att rinna ut i sanden. Avkastningen på investerat kapital minskar. Vid en tidpunkt då mänskligt kapital är huvudkällan för ekonomisk vinst håller det tyska mänskliga kapitalet på att kollapsa: det är inte enkelt för folk från underutvecklade länder att ersätta högutbildade tyskar. De flesta har inga kunskaper som kan användas på arbetsmarknaden; nykomligar förblir länge arbetslösa och bidragsberoende. Av de 1,2 miljoner invandrare som kom till Tyskland år 2014 och 2015 är det bara 34 000 som fått jobb. Om arbetslösheten är låg är det för att det finns en växande brist på arbetskraft: Idag är 61 % av tyskarna mellan 20 och 64 år. Det förväntas att denna siffra kommer att minska till 41 % vid mitten av århundradet.
Politiskt korrekta propagandatal som outtröttligt sänds i Tyskland – och i resten av Europa – talar aldrig om befolkningsstatistik. Istället tillbakavisar de alla bevis på att den tyska ekonomin inte mår bra. De säger också att islam och kristendomen är likvärdiga; de är envist blinda inför det faktum att islam är mer än en religion: det är ett politiskt, ekonomiskt och moraliskt system som omfattar alla aspekter i livet, och som aldrig samexisterat långvarigt eller fredligt i en kultur som avviker från den. Dessa tal ignorerar nästan helt uppkomsten av det radikala islam och jihadistisk terrorism; istället hävdar de att det radikala islam är en marginell kult, och att jihadistisk terrorism endast rekryterar ensamvargar eller mentalt sjuka. Framför allt upprepar de konstant att all kritik mot invandring eller islam är skamlig och rasistisk.
Den tyska befolkningen är skrämd, både av många invandrares antisociala beteende och av deras egen regerings yttrandepoliser. Många tyskar vågar inte ens tala. De som andvänder kollektivtrafiken finner sig i förolämpningarna. De tittar ner i marken och springer till sitt hem för att skydda sig. Besökarantalet på restauranger och teatrar minskar kraftigt. Kvinnor har börjat finna sig i att ha på sig "anspråkslösa" kläder och är noga med att inte gå ut ensamma. Protester som organiserats av Pegida (Patriotiska Européer Mot Islamiseringen av Väst) har inte attraherat fler än några tusen personer efter att ett fotografi av dess grundare på vilket han stylades som Hitler släpptes.
Partiet Alternativ för Tyskland (AfD), som uppmanar till ett invandringsstopp för muslimer i Tyskland och fortsätter att vinna fler röster förblir icke desto mindre ett minoritetsparti. Lagen som fördömer hets mot folkgrupp (Volksverhetzung), antagligen avsedd för att undvika att återvända till ett nazistiskt tankesätt, hålls som ett svärd över den som talar för högt om den ökande islamiseringen av landet.
Den 20e december åkte Angela Merkel och lade ut vita rosor på brottsplatsen för attacken på julmarknaden. Tusentals tyskar gjorde detsamma. Många tog med sig ljus och grät. Men ilskan och viljan att bekämpa hotet förblev i stort sett frånvarande. Om några veckor kommer bladet att vändas, tills nästa gång.
Inget beskriver det rådande tillståndet i Tyskland bättre än 19-åriga Maria Landenburgers sorgliga öde efter att hon mördats i början av december. Maria Landenburger, som var medlem i en flyktinghjälporganisation, var med och välkomnade invandrare år 2015. Hon våldtogs och mördades av en av de personer hon hjälpte. Hennes familj bad alla som ville hylla deras dotter att skänka pengar till flyktingorganisationer så att fler flyktingar skulle kunna komma till Tyskland.
Den stora majoriteten av tyskarna vill inte se att Tyskland ligger i krig, eftersom en skoningslös fiende har förklarat krig mot dem. De vill inte se att krig har förklarats mot den västerländska civilisationen.
De accepterar sitt nederlag och gör fogligt det som jihadisterna vill: de ger efter.
I sin analys av attacken på julmarknaden den 19e december förklarade den tyska journalisten Josef Joffe, redaktör på Die Zeit, Angela Merkels beslut att välkomna flyktingar som en "försoningshandling" och ett sätt att välkomna en hotad befolkning sju årtionden efter Förintelsen. Han förklarade också många tyskars passivitet med en känsla av kollektiv skuld.
Om Joffe har rätt, om Angela Merkel inte ser skillnaden mellan judar som utrotats av nazister och muslimer som hotar att utrota kristna, judar och andra muslimer är hon ännu mer aningslös än hon verkar.
Om många tyskar känner en kollektiv skuld i en sådan utsträckning att de vill kompensera för vad Tyskland gjorde mot judarna genom att välkomna hundratusentals muslimer, som i stor utsträckning öppet uttalar att de vill ersätta Tysklands judisk-kristna kultur med islam, och som ersätter dess kristna befolkning med en muslimsk – som innefattar hänsynslösa mördare i sina led – så visar det att tyskarna idag antingen föraktar sig själva så mycket att de vill förgöras, eller så har de helt enkelt förlorat sin vilja att stå upp för vad de bryr sig om – en handling som annars är känd som att ge upp.
Dr. Guy Millière, professor vid Paris universitet, är författare till 27 böcker om Frankrike och Europa.