• "Det är bäst att vänta utanför. Det finns män här inne... På detta kafé finns det ingen mångfald." — Manlig kund på ett kafé i Sevran, på tv-kanalen France 2.

  • "På detta kafé blandas det inte. Vi är i Sevran, inte i Paris. Här råder en annorlunda mentalitet. Det är precis som hemma." — En annan manlig kund på ett kafé i Sevran, på tv-kanalen France 2.

  • Kvinnor verkar ha blivit "utsuddade" från kaféerna och gatorna. "För att undvika hot och att bli pressade censurerar de sig själva och håller tyst." — Caroline Sinz, journalist, tv-kanalen France 2.

  • Denna islamisering har drivits framåt och stärkts av Qatars tunga investeringar – särskilt i moskéer – i Frankrike, som för närvarande ligger på runt 200 miljarder kronor.

  • "Det finns en felplacerad sorts moral, ofta utövad av minoritetsgrupper över en majoritet, som leder till det faktum att det offentliga rummet, som förment tillhör både män och kvinnor, är begränsat för kvinnor." — Pascale Boistard, före detta fransk minister för kvinnliga rättigheter.

  • Franska ministrar låtsas vara överraskade och upprörda över att kvinnor i dessa förorter till slut blivit besegrade av den oupphörliga terrorn mot dem och nu håller på att försvinna från gatorna.

Kvinnor har bokstavligen talat försvunnit från kaféer och barer i vissa övervägande muslimska förorter i Frankrike, enligt en nyligen sänd undercover-film från tv-kanalen France 2. Filmen visar två kvinnliga aktivister, Nadia Remadna och Aziza Sayah från kvinnorättsgruppen La Brigade des Mères (Mödrabrigaden), när de går in på ett kafé i Parisförorten Sevran och möts av förvåning och fientlighet från de uteslutande manliga kunderna. En av dem sade till dem: "Det är bäst att vänta utanför. Det finns män här inne... På detta kafé finns det ingen mångfald."

En annan kund sade till dem: "På detta kafé blandas det inte. Vi är i Sevran, inte i Paris. Här råder en annorlunda mentalitet. Det är precis som hemma."

Aziza Sayah (vänster) och Nadia Remadna (höger) är aktivister från kvinnorättsgruppen "Mödrabrigaden" i Frankrike, som nyligen gick in på ett kafé i en Parisförort med dolda kameror och möttes med förvåning och fientlighet från de uteslutande manliga kunderna. (Bildkälla: France 2 videoskärmdump)

I en förort till Lyon talade France 2-journalisten Caroline Sinz med en ung kvinna som sade att hon helt enkelt är rädd för att gå ut, och att hon bär säckiga kläder och inget smink för att undvika att bli en måltavla för de muslimska männen i området.

För att citera Sinz verkar kvinnor ha blivit "utsuddade" från kaféer och gator. Sinz fortsätter förklara att kvinnor i dessa områden brukade protestera mot situationen, men nu menar hon att:

"De är rädda, de har redan höjt sina röster i många städer, men blev istället förolämpade och överfallna... Så nu, för att undvika hot och att bli pressade, censurerar de sig själva och håller tyst."

Axelle Lemaire, Frankrikes digitaliseringsminister, och den första regeringstjänsteman som kommenterade reportaget, sade att det verkade vara ett exempel på "förargelseväckande" och "olaglig" "diskriminering mot kvinnor". Trots detta var hon snabb att tillägga att detta inte var en religionsfråga, och att Frankrikes muslimska samfund inte bör skuldbeläggas.

Lemaires kommentar om religion pekar återigen på den avsiktliga ignorans som så många i Europas politiska etablissemang uppvisar i deras vägran att behandla problemen med islamiseringen. Sevran är en del av distriktet Seine-Saint-Denis, ett område där 600 000 av de totalt 1,4 miljoner invånarna är muslimer. Redan år 2011 visade en rapport av den högt aktade politiska vetenskapsmannen och islamexperten Gilles Kepel, "Banlieue de la République" ("Republikens Förort") att Seine-Saint-Denis, tillsammans med andra förorter, höll på att förvandlas till islamistiska parallellsamhällen som blev alltmer avskurna från resten av det franska samhället. Sambandet mellan det faktum att kvinnor nu har försvunnit från gatorna i Sevran och islamiseringen av dessa samhällen kan inte förnekas.

Islamiseringen har drivits framåt och stärkts av Qatars tunga investeringar – särskilt i moskéer – i Frankrike under de senaste fem åren. Dessa investeringar ligger nu på runt 200 miljarder kronor. Investeringar i moskéer är Qatars metod för att sprida wahhabismen/salafismen – en särskilt radikal form av islam – runt om i världen.

Den islamistiska sharialagen är tydlig vad gäller kvinnans roll i islam; franska politiker kanske borde rådas att öppna Koranen innan de hävdar att de senaste händelserna "inte har något att göra med islam". Enligt Koranen måste en kvinna lyda sin make i alla företeelser [Koranen 4:34][1] och hennes roll är i hemmet, där hon helst ska stanna, såvida hon inte har något berättigat ärende att utföra utanför hemmet [Koranen 33:33][2]. I länder där sharia är den nationella lagen, som i Saudiarabien, kan en kvinna inte lämna hemmet utan tillåtelse från sin make.

Med tanke på kvinnornas underordnade roll enligt sharialagen är det inget annat än en naturlig utveckling att dessa franska förorter som har blivit islamiserade, och där sharia har ett högt anseende, nu liknar Saudiarabien. Islamiseringens ackumulerade effekter, understödda av pengar och inflytande från Qatar, kan bara vara en överraskning för de politiska och kulturella elitmedlemmar som envist vägrar erkänna och ta tag i verkligheten.

En annan fransk politiker, den före detta arbetsministern Eric Woerth, sade att reportaget "skär i republikens hjärta som är jämställdheten mellan män och kvinnor". Men är inte detta passionerade uttryck för "liberté, égalité, fraternité" lite försenat? Var har dessa politiker hållit hus? Och för ett år sedan sade Pascale Boistard, den dåvarande ministern för kvinnliga rättigheter, i en intervju:

"Det finns områden på vårt territorium där kvinnor inte accepteras, där de inte respekteras och där de nästan tvingas leva med detta faktum som ett störningsmoment i det vardagliga livet. Och alla verkar se detta som mer eller mindre normalt... I många områden är kvinnor begränsade till vissa områden (foajén, utgången vid skolan...) och helt frånvarande från andra, såsom idrottsanläggningar eller underhållningsplatser. Är det normalt att man i vissa områden inte ser några kvinnor på kaféerna? Det finns en felplacerad sorts moral, som ofta utövas av minoritetsgrupper över en majoritet, som leder till det faktum att det offentliga rummet, som förment tillhör både män och kvinnor, är begränsat för kvinnor."

Underordningen, förnedringen och terroriseringen av kvinnor i förorterna har pågått i flera årtionden, mitt framför näsan på politiker som hävdar att de bryr sig om kvinnors rättigheter och "republikens hjärta", men ändå väljer att förbli obildade. År 2002 beskrev den nu framlidne författaren av "Dans l'enfer des tournantes", Samira Bellil hur hennes liv som tonåring i slutet av 1980-talet i förorterna var ett rent helvete. I Time magazine år 2002 sade hon: "Från det ögonblick då en flicka går utanför dörren tror killar att de har rätten att döma oss och behandla oss annorlunda. I extrema fall leder detta till våld och aggression." Bellil blev upprepade gånger utsatt för gruppvåldtäkter av muslimska ungdomar som kände henne och siktade in sig på henne eftersom "vilken flicka i området som helst som rökte, använde smink eller bar snygga kläder var en hora". Vid denna tidpunkt rapporterade Time magazine vidare:

"Polisen är ovillig att patrullera i områdena i rädsla för våld. Resultatet: Hövligheten och ordningen i många förorter har förfallit, och gäng av unga män känner att de kan attackera kvinnor ostraffat..."

Detta var femton år sedan.

I samma artikel intervjuade Time också Fadela Amara, chef för organisationen Ni Putes Ni Soumise (Varken Horor eller Undergivna) som driver kampanjer för att kvinnor ska kunna leva normala, moderna liv. Amara sade att sedan 1992 har kvinnor i Frankrikes förorter tvingats stå ut med den islamistiska fundamentalismens utbredande inflytande:

"Under de senaste 10 åren har förhållandena för kvinnor i förorterna försämrats radikalt... Vi ser en ökning av förolämpningar av unga kvinnor som bär jeans, en ökning i påtvingade eller arrangerade äktenskap, fler kvinnor som tvingas hoppa av skolan och fler företeelser av polygami."

Femton år senare låtsas franska ministrar vara överraskade och upprörda över att kvinnor i dessa förorter till slut blivit besegrade av den oupphörliga terrorn mot dem och nu håller på att försvinna från gatorna.

Judith Bergmant är en skribent, krönikör, advokat och politisk analytiker.


[1] Koranen 4:34: "Männen skall ha ansvar för och omsorg om kvinnorna med [den styrka och] de andra företräden som Gud har gett dem, och i egenskap av [kvinnornas] försörjare. Rättfärdiga kvinnor förrättar ödmjukt sin andakt [inför Gud] och döljer [för andra] det som Gud har dolt. Om ni ser tecken på illvilja hos dem, förmana dem då och varna dem och [om detta inte hjälper] håll er borta från deras nattläger och [som sista utväg] tillrättavisa dem handgripligen. Om de sedan visar sig medgörliga, sök då inte sak med dem. Gud är upphöjd, stor [i försvaret av de svagare].

[2] Koranen 33:33: Och stanna i ert hem. Men [om ni måste lämna det] försök inte dra uppmärksamheten till era yttre företräden på det sätt som var vanligt under den hedniska tiden, och förrätta bönen och ge åt de behövande och lyd Gud och Hans Sändebud. Gud vill befria er, ni som står Profeten närmast, från all [jordisk] smuts och göra er renhet fullkomlig.

Näraliggande ämnen:  Frankrike
Tidigare artiklar av
få det senaste via mejl: prenumerera från det fria gatestone institutes mejlinglista.

sv