Den långvariga strategin hos Hamas där man använder sig av palestinska barn och andra civila som mänskliga sköldar tar upp den viktiga gamla moraliska frågan om att väga de civila liven på fiendesidan mot sina egna civila och soldater. Även om vissa av de palestinska "civila" inte är helt och hållet oskyldiga, och även om deras dödsfall var oavsiktliga och en bieffekt av utförandet av legitima militära mål, så är de likväl tragiska. Israel har under internationell lag rätt att prioritera att förhindra dödsfall bland de egna civila framför att förebygga oavsiktliga dödsfall bland civila på fiendesidan.
Ingen sådan moralisk kalkyl finns för att mäta priset för Israels oavsiktliga orsakande av dödsfall bland de egna medborgarna som illegalt och omoraliskt används som mänskliga sköldar av Hamas, i Israels legitima ansträngningar för att förhindra framtida attacker mot sina civila och pågående attacker mot sina soldater. Detta är mer en taktisk än en moralisk fråga, även om den innehåller inslag av båda. Men den innehåller komplexa beslut som Israel ensamt har rätt, och är förpliktigat, att fatta. Ingen internationell lag eller påståenden om universell moralitet har något att komma med, för balansgången här är mellan de israeliska gisslantagnas liv och andra problem.
Hur ska Israel då väga de gisslantagnas liv mot sina soldaters och framtida civila offers? Det finns inget tydligt svar att hitta i historien, moralen, militära taktiker eller någon annan källa till kunskap och erfarenhet. Men ett par generaliseringar kan vara relevanta och instruktiva.
Civila liv i ett land värderas högre än militära liv. Detta beror på att soldatens roll innefattar att riskera livet för att skydda civila. Detta kanske inte är lika uppenbart i ett land som Israel där värnplikt gäller för nästan alla. Detta och andra mikrofrågor förringar inte makrosvaret; att när ett tragiskt beslut måste fattas mellan en soldats liv och ett civilt liv så bör, om allt annat är likstående, det civila livet prioriteras.
Men saker och ting är aldrig likstående, särskilt inte i krigets dimma, eller ens i planerandet av ett krig från högkvarter som ligger långt ifrån slagfältet. Taktiska och strategiska beslut kan kräva att civila liv offras. Historien om Winston Churchills beslut om den tyska bombningen av Coventry, vare sig den är helt sann eller delvis sann, illustrerar dilemmat.
Historiker har länge debatterat om huruvida Churchill hade kännedom men vägrade instruera invånarna i Coventry att evakuera inför Luftwaffes bombningar som orsakade 507 civila dödsfall, just för att en sådan varning skulle ha avslöjat för tyskarna att britterna hade knäckt Tysklands Enigma-kod. Detta avslöjande skulle ha lett till döden för många brittiska soldater som förlitade sig på underrättelseuppgifter från Enigma, som i sin tur skulle ha urlakats om tyskarna visste att den komprometterats.
Varje civilt dödsfall i Coventry var förstås juridiskt, moraliskt och politiskt sett nazisternas fel, precis som att varje dödsfall bland israeliska gisslantagna som används som mänskliga sköldar skulle vara Hamas fel, oavsett vem som avlossade det dödliga skottet. Men detta löser inte problemet för israeliska beslutsfattare, generaler eller soldater med hur stor risk man bör ta med de egna civila gisslantagna för att uppnå sina legitima militärmål.
För att parafrasera Yitzhak Rabin: Israel bör försöka förhandla gisslantagnas frihet som om det inte fanns något markkrig, och utföra markkriget som om det inte fanns någon gisslan. Det sistnämnda är mycket svårare att uppnå än det förstnämnda eftersom Hamas illegala användande av israeliska civila gisslantagna utgör logistiska hinder för militära alternativ som finns tillgängliga på marken.
Slutsatsen är att Israel bör vara fritt att avgöra vilken balans som tycks passande. Man kommer naturligtvis göra allt man kan för att bevara liven hos de gisslantagna, medan Hamas kommer att göra allt de kan för att använda gisslan som vapen mot den israeliska militären. Det kommer inte bli enkelt, men det måste göras.
Alan M. Dershowitz är Frankfurter Professor of Law, Emeritus vid Harvard Law School, och författare av den senaste boken Get Trump: The Threat to Civil Liberties, Due Process, and Our Constitutional Rule of Law. Han är Jack Roth Charitable Foundation Fellow vid Gatestone Institute, och även värd för podcasten "The Dershow".