Partiledaren för brittiska Labour, Ed Miliband, har lovat att förbjuda "islamofobi" om han blir nästa premiärminister vid valet 7 maj.
Detta drag – som en observatör har kallat "fullständigt skrämmande" på grund av konsekvenserna för yttrandefriheten i Storbritannien – är en del i Milibands flirt med muslimska väljare i en valrörelse som har beskrivits som "det jämnaste valet på en hel generation".
När de styrande Konservativa och oppositionen Labour ligger jämsides i opinionsmätningarna dagarna före valet, kan brittiska muslimer – som i överväldigande utsträckning röstade på Labour i valet 2010 – verkligen bestämma vem som blir nästa premiärminister.
I en intervju med The Muslim News, sa Miliband:
"Vi ska göra det [islamofobi] till ett grovt brott. Vi ska se till att det skrivs in i polisens register för att se till att de utrotar hatbrottet islamofobi.
"Vi ska ändra lagen så att att vår avsky för hatbrott och islamofobi blir fullständigt klar. Det blir första gången polisen för register över islamofobiska attacker över hela landet."
Det verkar som om Miliband försöker väcka liv i den långdragna debatten i Storbritannien rörande religiöst hat. Mellan 2001 och 2005 gjorde dåvarande Labour-regeringen, ledd av premiärminister Tony Blair, två försök (här och här) att införa del 3 av Public Order Act 1986, i syfte att utöka bestämmelserna om hets mot folkgrupp så att de också rymmer anstiftan till religiöst hat.
Dessa försök stötte på patrull från kritiker som menade att åtgärderna var alltför långtgående och hotade yttrandefriheten. Den gången hävdade kritikerna att omfattningen av Labour-regeringens definition av "religiöst hat" var så drakonisk att den skulle ha förvandlat all kritik av islam till ett brott.
I januari 2006 godkände House of Lords the Racial and Religious Hatred Act 2006, efter en ändring av lagtexten så att lagen begränsades till att bara förbjuda "hotfulla" ord och inte sådana som enbart var kränkande eller förolämpande. Lagstiftaren sa också att det krävdes att brottet hade avsikten – inte bara möjligheten – att orsaka religiöst hat. Man tillade att missionerande, diskussioner, kritik, kränkning och förlöjligande av religion, tro eller religiösa sedvänjor inte skulle vara brottsligt.
Milibands förnyade löfte att göra "islamofobi" (en term han inte definierade) till ett "grovt brott" kan signalera ett försök att förvandla lagen från 2006 – som redan föreskriver
maximalt sju års fängelse för den som orsakar religiöst hat – till en fullt utvecklad muslimsk hädelselag.
Enligt den brittiske kommentatorn Leo McKinstry går "Milibands förslag emot hela traditionen med västerländsk demokrati, som fastslår att människor bara ska straffas för sina gärningar, inte sina åsikter". I en debattartikel tillade han:
"I Milibands Storbritannien ska det bli omöjligt att kritisera någon aspekt av islamisk kultur, oavsett om det handlar om utbredning av burka, etablerandet av shariadomstolar eller byggandet av enorma, nya moskéer. Vi lever redan i ett samhälle där Muhammed är det populäraste pojknamnet och där ett barn fött i Birmingham mera troligt är muslimskt än kristet. Om han vinner kommer Miliband se till att den accelererande islamiseringen av vårt land kan genomföras utan protester."
McKinstry säger att Miliband gullar med Storbritanniens tre miljoner muslimer för att "stärka Labours storstadsröster".
Muslimer framstår nu som en nyckelgrupp i brittisk politik och kommer att avgöra valutgången i lokalvalen i många delar av landet, enligt en rapport från paraplyorganisationen Muslimska rådet i Storbritannien.
Rapporten visar att landets muslimska befolkning är överväldigande ung och med tiden kommer att utöva allt större politiskt inflytande. Medianåldern i landets muslimska befolkning är 25 år, jämfört med 40 år för den totala befolkningen.
En extrapolering av tillgängliga data visar att en miljon brittiska muslimer från 18 år och uppåt har rösträtt i detta val. Enligt en studie kan muslimer avgöra valet i uppemot 25 procent av de 573 mandaten i England och Wales. Andra säger att även om det muslimska samfundet växer så består det av en etnisk mångfald och därmed är det osannolikt att de kommer att rösta som en enda grupp. En analytiker hävdar att det muslimska inflytande i detta val "inte kommer att infrias eftersom de muslimska rösterna inte är organiserade på ett meningsfullt sätt på nationell nivå".
En studie från Theos, en Londonbaserad religiös tankesmedja, kom fram till att även om muslimer konsekvent röstar på Labour, så gör de det utifrån klass och ekonomiska skäl, inte utifrån religiösa motiv.
Och mycket riktigt visade en opinionsmätning från BBC 17 april att nästan en fjärdedel av de "asiatiska" väljarna ännu inte hade bestämt sig för vilket parti de tänker rösta på. En del av dem som tillfrågades av BBC sa att de ekonomiska frågorna skulle avgöra vem de röstade på.
Hur som helst kommer det muslimska inflytande på valet 2015 att avgöras av det muslimska valdeltagandet, som varit notoriskt lågt vid tidigare val: Bara 47 procent av de brittiska muslimerna uppskattas ha röstat 2010.
Sedan dess har flera gräsrotskampanjer etablerats för att uppmuntra brittiska muslimer att gå till valurnorna 2015, bland dem Get Out & Vote, Muslim Vote och Operation Black Vote. En annan grupp ,YouElect, slår fast:
"Häpnadsväckande 53 procent av brittiska muslimer struntade i att rösta 2010, ett sådant högt antal muslimska soffliggare indikerar att många muslimer känner sig förbisedda av politiker och desillusionerade av den politiska processen."
"Med den ökande islamofobiska retoriken i politiken och allt fler antiterror-lagar som särskilt pekar ut muslimer, är det nu viktigare viktigare än någonsin att muslimer utnyttjar sina röster för att sända ett budskap till politikerna om att deras attityd och politik måste förändras."
"YouElect vill sprida budskapet att du kan göra åt något åt de frågor du bryr dig om. Vi har lanserat en ny kampanj under hashtaggen #SortItOut, som uppmanar muslimer att använda den politiska processen för att ta itu med de frågor de är mest bekymrade över."
"Med 100 000 nya, unga röstberättigade muslimer detta år och 26 valkretsar där den muslimska befolkningen överstiger 20 procent, har det muslimska samfundet en mycket realistisk möjlighet att påverka brittisk politik."
Inte alla muslimer håller med. Den brittiskfödde islamistiske predikanten Anjem Choudary försöker aktivt avskräcka muslimer från att rösta. I en ström av Twitter-meddelanden använder han hashtaggen #StayMuslimDontVote, och hävdar att röstande är en "synd" mot islam eftersom Allah är "den ende lagstiftaren". Han har också sagt att muslimer som röstar eller ställer upp i val är "avfällingar". Andra brittiska islamister går i Choudarys fotspår. Klargula affischer som hävdar att demokrati "kränker Allahs rätt" har synts i Cardiff, huvudstaden i Wales, och Leicester. Affischerna är ett led i en gräsrotskampanj kallad #DontVote4ManMadeLaw.
På en affisch står:
"Demokrati är ett system där människan kränker Allahs rätt och bestämmer vad som är tillåtet och förbjudet för människosläktet, enbart baserat på deras infall och önskningar."
"Islam är den enda rätta lösningen för Storbritannien. Det är ett omfattande system för ledning där Allahs lagar implementeras och rättvisa skipas."
Soeren Kern är Senior Fellow på New York-baserade Gatestone Institute. Han är också Senior Fellow på European Politics vid Madrid-baserade Grupo de Estudios Estratégicos / Gruppen för strategiska studier. Följ honom på Facebook och Twitter.