Federica Mogherini, EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, sade följande den 24 juni 2015 på en konferens med det träffande namnet "Samtal till Europa 5: Islam i Europa":
"Idén om en civilisationernas kamp mellan islam och västvärlden, har vilselett vår politik och våra perspektiv. Islam har en plasts i våra västerländska samhällen. Islam hör hemma i Europa...Jag är inte rädd för att säga att politisk islam borde vara en del av helhetsbilden."
Nio månader senare har okunskapen, den välvilliga blindheten och totala inkompetensen om de mest fundamentala teserna om islam som Mogherini avslöjade i sitt uttalande, åter haft dödliga konsekvenser. Hennes uttalande representerar relativt väl det europeiska politiska och kulturella etablissemangets åsikter.
31 människor dödades och omkring 300 skadades i Bryssel den 22 mars, i samband med bombattentaten på Bryssels flygplats och metrostationen Maalbeek, i hjärtat av den Europeiska Unionen. ISIS tog på sig ansvaret för de senaste terrorangreppen.
Under en officiell presskonferens I Jordanien, bröt Mogherini samman i tårar när hon kommenterade terrorangreppen i Bryssel. Men den smärta som hon som en av EU:s högsta uppsatta representanter uppvisade på vägnar av de många döda och sårade i Europa, är självvållat. Det är Europas ovilja att konfrontera fakta som har lett till det aktuella kaoset vad gäller europeiska säkerhetsrelaterade frågor.
Som väntat, försökte ISIS att rättfärdiga attackerna i Belgien genom att hävda att det är "ett land som deltar i den internationella koalitionen mot den Islamiska Staten" – trots att Belgiens begränsade deltagande i en bombningsoperation i Irak, avslutades för nio månader sedan. Det finns definitivt ingen koppling mellan den militära operationen i Irak och attackerna i Bryssel, men utgör en användbar ursäkt eftersom den passar in i Europas dominerande synsätt, som Federica Mogherini presenterade.
Västvärldens aktuella synsätt, representerar en fortsatt och envis vägran att undersöka islams doktriner, baserat på rädslan för att förolämpa muslimer.
Denna vägran är inte enbart ett europeiskt fenomen. Vita Huset beordrade redan för fem år sedan att ta bort innehåll i träningsmaterial som ansågs vara stötande för islamiska grupper. Washington Times rapporterade 2013 att otaliga experter inom islamistisk terror, nekades rätten att tala på anti-terror konferenser organiserade av den amerikanska regeringen, vilket inkluderar FBI och CIA. Organisationer som är underordnade regeringen, beordrades istället att bjuda in frontorganisationer tillhörande det Muslimska brödraskapet.
De västerländska politiska och militära etablissemangen, liksom media och kultureliten, vägrar att undersöka islams politiska och militära doktriner och låta dem bli ett fokus för en ärlig intellektuell undersökning.
När de konfronteras med en fiende som baserar sin existens på dessa doktriner, så kan denna vägran endast beskrivas som ett grovt ämbetsbrott och att omdömeslöst utsätta allmänheten för fara.
Den politiska och kulturella eliten uttrycker regelbundet en djup rädsla för att om kampen mot terror överdrivs, så kan den underminera samma demokratiska värderingar och friheter som det är meningen att denna kamp skall försvara.
Ironiskt nog ignorerar de, att genom att abdikera från rätten att fritt undersöka – och diskutera – islams egenskaper, så har de redan komprometterat den mest fundamentala demokratiska värderingen: åsiktsfriheten, uttryckt genom yttrandefriheten.
Politisk islam utgör redan en stor del av den europeiska arenan, men inte precis på det sätt som Mogherini föreställde sig det.
Islams politiska och militära doktriner – det som Mogherini nonchalant betecknar som politisk islam – är kodifierade i islamist lag, sharia, i koranen och i hadith. Till skillnad från existerande vanföreställningar om islam, så är dessa doktriner inte fokus för förmildrande tolkningar inom mainstream islam.
Det islamiska påbudet att utföra jihad, både våldsamt och icke-våldsamt, förefaller vara en aspekt av sharia som västvärldens ledare vägrar att acceptera. CIA:s chef John Brennan beskrev 2010 jihad i ett tal till tankesmedjan Center for Strategic International Studies då han var vice nationell säkerhetsrådgivare för det amerikanska säkerhetsparaplyorganet Homeland Security, som
"en helig kamp, en legitim grundsats i islam, med betydelsen att spirituellt rena sig själv eller sin församling. Det finns inget heligt eller legitimt eller islamiskt i att mörda oskyldiga män, kvinnor och barn".
Detta är helt enkelt inte sant och som Dr. Majid Rafizadeh skriver, så är koranen inte öppen för tolkningar:
"Koranen har blivit förmedlad ord för ord, från skaparen Allah, genom Muhammad. Detta är accepterat genom helheten av de islamiska texterna....en trogen muslim som representerar det verkliga islam, borde vara en som fullständigt följer och lyder Allahs ord (från koranen). Konsekvensen av detta är att den som ignorerar en del av reglerna, är inte och kan inte betraktas som en spegling av islam, är inte en god muslim eller ens en muslim."
Sheikh Muhammad Abdullah Nasr, en forskare inom islamisk laggivning som är utbildad på Egyptens Al Azhar universitet, förklarade i november 2015 varför denna prestigefulla institution som utbildar lärda inom mainstream islam, vägrar att fördöma ISIS som icke-islamisk:
"Den Islamiska Staten är en biprodukt av Al Azhars program. Kan Al Azhar fördöma sig själv som icke-islamisk? Al Azhar säger att det måste etableras ett kalifat och att detta är en förpliktelse för den muslimska världen. Al Azhar undervisar om lagen rörande apostasi och att döda apostater. Al Azhar är fientligt inställt gentemot religiösa minoriteter och undervisar om att inte bygga kyrkor etc. Al Azhar upprätthåller institutionen jizya ( insamling av skatt från religiösa minoriteter). Al Azhar undervisar om stening av människor. Så kan Al Azhar fördöma sig själv som icke-islamiskt?"
Yusuf al-Qaradawi är en extremt inflytelserik islamisk jurist. Han är det Muslimska brödraskapets spirituelle ledare, ordförande för International Union of Muslim Scholars, president för European Council for Fatwa and Research samt värd för ett populärt Al- Jazeera program om sharia. Qaradawi har uttalat sig att
"sharian kan inte modifieras och anpassas till ändrade mänskliga värderingar och normer. Det är den absoluta normen som alla mänskliga värderingar och uppförande måste anpassas till".
Turkiets president Recep Tayip Erdogan som är också en islamisk ledare, har systematiskt avvisat västerländska försök att framställa hans land som ett exempel på "moderat islam". Han anger att detta begrepp är "fult och förolämpande, det existerar ingen moderat islam. Islam är islam".
ISIS Jihadisterna som utförde terror attackerna, följer helt enkelt påbudet i koranen 9:5, "Bekämpa och döda de otrogna oavsett var du finner dem..." och koranen 8:39, "Bekämpa dem tills det inte längre finns någon fitna (konflikt) och alla underkastar sig Allahs religion."
Det är naturligtvis inte alla muslimer som följer denna del av sharia. Många djupt troende muslimer inklusive Egyptens president Abdel Fattah el-Sisi, har sagt att de önskar reformera den.
Många i västvärlden vägrar dock att erkänna att sharia är doktrinen som jihadister åberopar när de förklarar krig mot västvärlden.
Denna vägran är den mest farliga formen av oärlighet: den har redan krävt hundratals liv både i USA och i Europa.
Om inte islam blir radikalt reformerat och progressiva muslimer får stöd (istället för frontorganisationer för det Muslimska broderskapet och andra tvivelaktiga organisationer), så kommer denna typen av terrorattacker och värre, bli ännu mer vanliga i hela västvärlden.
Många regeringsledares infantila vägran att konfrontera kalla fakta om islams grundsatser, i motsättning till att syssla med utopiska fantasier, kommer inte att ändra jihadisternas planer, det kommer endast uppmuntra dem.
Det spekuleras i att terrorattackerna i Bryssel kan ha varit en hämnd för gripandet av Salah Abdeslam, som arresterades i förra veckan som en misstänkt i Paris terrorattackerna den 13 november 2015.
Denna spekulation missar poängen. Denna gång är ursäkten arresteringen av en högprofil terrorist. Nästa gång kommer det vara en annan ursäkt. Det råder ingen brist på saker som "förolämpar" jihadister. Kärnfrågan är dock den kriminella oaktsamhet med vilken europeiska och amerikanska företrädare hanterar den fundamentala frågan rörande islams doktriner.
Teun Voten som är en kultur antropolog och bodde mellan åren 2005 och 2014 i Brysselstadsdelen Molenbeek som har en muslimsk majoritet, ställer sig själv frågan hur Molenbeek blev jihadbasen i Europa. Hans svar i den avslöjande artikeln som publicerades den 21 november 2015 är:
"...den viktigaste faktorn är Belgiens förnekelsekultur. Landets politiska debatt har dominerats av en självgod progressiv elit som tror starkt på att ett samhälle kan utformas och planeras. Observatörer som uppmärksammar obehagliga sanningar som den höga brottsfrekvensen bland marockanska ungdomar och våldstendenser bland radikal Islam, anklagas för att vara högerextrema propagandister och blir därefter ignorerade och utstötta.
"Debatten paralyseras av ett paternalistiskt perspektiv som framför allt betraktar radikaliserade muslimska ungdomar som offer för socialt och ekonomiskt utanförskap. De internaliserar naturligtvis dessa referensramar, eftersom dessa väcker sympatier och fråntar dem ansvaret för deras handlingar. Den socialistiske borgmästaren Philippe Mourex som styrde Molenbeek under åren 1992 till 2012 som sitt eget privata kungadöme, fulländade denna förnekelsekultur och är i hög grad ansvarig för den aktuella situationen i stadsdelen.
"Två journalister har redan rapporterat om förekomsten av radikala islamister i Molenbeek och den fara som de utgör – och de har redan blivit offer för karaktärsmord."
Denna kultur av välvilligt ovetande och förnekelse vilken möjliggör terror, fortsätter än idag och förstärks av bristen på en central och enande säkerhetsmyndighet i Bryssel.
Staden har 19 borgmästare, en för varje administrativ stadsdel – exemplifierat av Molenbeeks aktuelle borgmästare, Françoise Schepmans.
En månad före attackerna i Paris, mottog Schepmans en lista "med namnen och adresserna på mer än 80 personer som misstänktes vara militanta islamister och bodde i hennes område", enligt New York Times.
Listan som baserades på information från de belgiska säkerhetsmyndigheterna, inkluderade tre av terroristerna bakom attackerna i Paris, inklusive Salah Abdeslam. "Vad förväntades det att jag skulle göra med dem? Det är inte mitt jobb att spåra potentiella terrorister", uttalade sig borgmästare Schepmans. "Detta är den federala polisens ansvar".
Denna avsaknad av ansvar, kan endast förvärra en redan allvarlig situation. Vad som är ännu värre enligt rapporter, är att belgiska myndigheter hade mottagit tillförlitliga varningar om att terroristerna planerade att angripa Bryssels flygplats och tunnelbana – men de misslyckades med att agera i tid. Detta extremt undermåliga tillvägagångssätt vad gäller säkerhet, förefaller vara ett utbrett problem i de belgiska och antagligen även de europeiska – politiska och säkerhetsmyndigheterna.
Om det skall finnas något som helst hopp för att bekämpa terrorhotet mot västvärlden och kunna etablera något som påminner om ett normalt offentligt liv, så måste som ett absolut minimum välvillig okunskap, politisk korrekthet och förnekelse slopas.