"Vi kan när som hest öppna dörrarna till Grekland och Bulgarien och vi kan sätta flyktingarna på bussar...Så hur kommer ni att hantera flyktingfrågan om ni inte får ett avtal till stånd? Kommer ni att döda flyktingarna?" Detta var frågan som Turkiets president Recep Tayip Erdogan i sann maffia stil, ställde till det Europeiska rådets president Donald Tusk och den Europeiska kommissionens president Jean-Claude Juncker den 16 november 2015 i ett stängt möte i Antalya i Turkiet, var de tre träffades efter G20 mötet.
Medan Tusk och Juncker har båda avböjt med att kommentera om mötet ägde rum, så har Erdogan sedan dess skrutit med att han är stolt över det avslöjade innehållet från mötet där han vågade att utpressa EU ledarna att betala skyddspengar till honom.
Erdogans hot var nästan kriminellt olycksbådande: "EU kommer att konfronteras med mer än en död pojke vid Turkiets kust. Där kommer att finnas 10 000 eller 15 000. Hur kommer ni att hantera detta?"
Slutligen, Erdogan utnyttjade den europeiska elitens förnekelse/okunnighet som vid denna tidpunkt återhämtade sig från chocken efter terror attackerna i Paris som hade ägt rum endast tre dagar tidigare. Erdogan som själv har varit stått som värd för och har stött terror grupper som Hamas, Hizbollah och ISIS, sa följande till sina europeiska kollegor: "Attackerna i Paris handlar helt om fattigdom och utanförskap. Dessa personer kommer fortsätta att vara terrorister i Europa".
Det avslöjade innehållet från mötet visar vidare att Tusk och Juncker vädjade till Erdogan, nästintill bönade och bad honom att vara förnuftig och sa till honom patetiskt att EU har behandlat honom "som en prins i Bryssel".
"Som en prins?" svarade Erdogan, "Givetvis. Jag representerar inte ett land från tredje världen". Han sa också till Juncker, som var tidigare Luxembourgs tidigare premiärminister, att inte jämföra Luxembourg med Turkiet: "Luxembourg är endast som en stad i Turkiet".
Vid ett möte i Ankara den 7 februari 2016, hänvisade Erdogan skrytsamt till mötet med Juncker och Tusk: "Jag är stolt över vad jag sa. Vi har försvarat Turkiets och flyktingarnas rättigheter. Vi sa till dem: "Beklagar, vi kommer att öppna dörrarna och vinka farväl till migranterna." Han fortsatte därefter med att upprepa själva hotet:
"Tidigare har vi stoppat folk vid Europas portar, i Edirne stoppade vi deras bussar. Detta händer en eller två gånger och därefter kommer vi att öppna portarna och ta farväl från dem. Det är vad jag sa till dem....Vi har inte ordet "idiot" skrivet på våra pannor. Tro inte att flygplanen och bussarna är där endast för syns skull. Vi kommer att uppvisa tålamod upp till en viss gräns och därefter kommer vi att göra vad som är nödvändigt."
I februari 2016, lite över en månad efter mötet med Erdogans senaste hot, är det hela betalt. Erdogan mottog en försäkran från den Europeiska Unionen att hans önskemål har blivit beviljade i form av ett avtal som offentlighetsgjordes i ett pressmeddelande rörande EU och Turkiet, daterat den 18 mars.
Enligt detta avtal kommer EU att betala Ankara 6 miljarder Euro under de kommande två åren som skall användas för de syriska flyktingarna som redan befinner sig i Turkiet. Vidare kommer 80 miljoner turkiska medborgare senast i juni 2016, ha fritt tillträde till den Europeiska Unionen utan något krav på visum, förutsatt att Turkiet har uppfyllt EU:s riktmärken innan dess. Löftet att ta bort visumkravet för turkiska medborgare bör ses som genuint och det är det är osannolikt att det kommer att nekas på grund av att specifika kriterier inte har blivit uppfyllda – speciellt med tanke på att en annan del av avtalet tydligt utgör tomma ord, nämligen åtagandet om att "återuppliva" integrationsprocessen av Turkiet in i den Europeiska Unionen.
Vad har Turkiet lovat som motprestation för dessa mycket påtagliga förmåner? Landet har accepterat att alla nya "icke-ordinära migranter" som reser från Turkiet in till Grekland, från och med den 20 mars 2016 kommer att återvända till Turkiet. Avtalet stipulerar att detta kommer att träda i kraft
"helt i enlighet med EU och internationell rätt, vilket därmed exkluderar alla former av kollektiv utvisning. Migranter som anländer till de grekiska öarna kommer att bli registrerade och varje asylansökan kommer att bli behandlad individuellt av de grekiska myndigheterna i enlighet med "the Asylum Procedures Directive", i samarbete med FN:s flyktingkommissariat UNHCR. Migranter som inte ansöker om asyl eller vars ansökan betraktas som obefogad eller ogiltig enligt de nämnda direktiven, kommer att skickas tillbaka till Turkiet."
För varje syrier som skickas tillbaka till Turkiet från de grekiska öarna, kommer en annan syrier kunna flytta från Turkiet och bosätta sig i EU – upp till 72 000 syrier. Prioritet kommer att ges till migranter som inte har tidigare anlänt illegalt till EU. Turkiet kommer vidare att vidtaga nödvändiga åtgärder för att förebygga att nya land- eller havsbaserade rutter etableras med illegal migration.
Genom att underkasta sig till vad som utgör turkisk utpressning, hoppas EU kunna stoppa människosmugglarna som opererar från Turkiet och avsluta strömmen av migration mellan Turkiet och EU – eller som avtalet uttrycker det, "substantiellt minska det till hanterliga nivåer." De hoppas också att själva avtalet kommer att minska strömmen genom att avskräcka migranterna från att försöka sig på att resa via denna farliga rutt, med vetskapen om risken att de kommer skickas tillbaka till Turkiet.
Sett utifrån Europas egna ihåliga självdeklarerade humanitära principer, utgör avtalet inte enbart ett eftergivande till Erdogans gangster-liknande utpressning, men en komplett kapitulation: inte ens de europeiska ledarna kan låtsas om att Erdogans Turkiet representerar ett "säkert tredje land".
Ingen vet vad som kommer att hända med migranterna som återvänder till Turkiet. Detta står klart baserat på EU:s eget svar på frågan hur organisationen kan vara säker på att de återvändande migranterna kommer att beskyddas i Turkiet. EU:s cirkulära icke-svar lyder: "Endast asylsökare som kommer att skyddas i enlighet med relevanta internationella normer och enligt principen om non-refoulment, kommer att skickas tillbaka till Turkiet." Som om Turkiet under Erdogans ledning skulle vara världsberömt för att respektera "internationella normer".
Så sent som den 18 mars, samma dag som avtalet mellan EU och Turkiet blev officiellt, sa Erdogan: "Demokrati, frihet och lagstyre...för oss har dessa ord absolut ingen betydelse längre." Orden "inte längre" uttalades endast för syns skull –vem som helst som har observerat Erdogans Turkiet kan intyga att demokrati, frihet och lagstyre har aldrig betytt något för Erdogan.
I motsättning till EU:s och Obama administrationens åsikter, så är Erdogan ingen demokrat och har aldrig varit det. Han har vigt sin karriär åt att omvandla ett sekulärt och Europa-orienterat Turkiet till en islamistisk stat och han har systematiskt avvisat västerländska försök att framställa hans regim som ett exempel på "moderat islam". Han säger att detta begrepp är "fult och provokativt; det finns inte något moderat islam. Islam är islam."
I sin ungdom, satsade Erdogan på en karriär i islamistiska rörelser och partier, i direkt motsättning till de sekulära Kemalisterna, vars mål var att Turkiet skall förbli en sekulär demokrati där religion är endast en privat angelägenhet.
Refah partiet vilket är ett av de partier som Erdogan var aktiv i, beskrevs av den turkiske historikern Soner Cagaptay som "ett explicit islamistiskt parti, vilket inkluderar starka anti-västerländska, anti-semitiska, anti-demokratiska och anti-sekulära element."
Erdogan arresterades och dömdes för religiös uppvigling 1998 efter att Refah partiet förbjöds av Turkiets konstitutionella domstol.
Efter att Erdogan återvände till den politiska scenen 2002 med det så-kallade Rättvishets- och Utvecklingspartiet (AKP), kunde hans islamistiska kvalifikationer knappast sopas under mattan i ett Turkiet som var fortfarande hängivet åt principen om en sekulär stat.
Vad gör man då för att bli mer accepterad av sekulära och västvärlden? Man introducerar islamisk sharia lag långsamt och försiktigt, steg för steg. Det är precis vad Erdogan har gjort: stegvist överfört alla institutioner som tidigare utgjorde ett skydd mot islamister och underställt dessa ett islamistiskt inflytande – utbildningssystemet, domstolarna och till och med militären.
Det finns ingen anledning för Europa att fira avtalet med Turkiet. Erdogans hot formade avtalet på ett sätt som gör att det råder stora tvivel rörande Erdogans välvilja att rätta sig efter Europas orealistiska dröm om att strömmen av migranter från Turkiet till Europa upphör.
Det råder inte enbart ett frågetecken rörande hans samarbetsvillighet. Frågan är om Turkiet är ens kapabelt att stoppa människosmugglarna. Det råder oklarhet kring det sistnämnda. "Ankara har med sannolikhet lämnat löften till Bryssel som det inte kan och inte kommer att uppfylla", säger Aykan Erdemir, en tidigare oppositionspolitiker och numera en högt uppsatt fellow vid "Foundation for Defense of Democracies" i Washington. "Människosmugglarna kommer att överlista de turkiska myndigheterna precis som de har överlistat EU myndigheterna.
Även om man antar att Turkiet är både villigt och kapabelt att stänga ner migrantionsrutten mellan Turkiet och Grekland, så är det osannolikt satt de turkiska människosmugglarna kommer att utan vidare ge upp sina lukrativa affärer. Det är betydligt mer sannolikt att dessa kommer att öppna ännu längre och farligare rutter från Turkiet till Italien. Om detta kommer att stå i konflikt med avtalet med EU, så existerar det inga mekanismer för att hindra Turkiet från att ignorera detta.
"Alla vet att ingen kan stoppa en smugglare – de hittar alltid ett sätt," sa Ahmad, en syrier som smugglades in till Storbritannien, till den brittiska tidningen Spectator; "Det blir helt enkelt dyrare".
Detta är naturligtvis mardrömsscenariot för ett desperate EU: Oavsett hur mycket det försöker och hur mycket det rättar sig efter utpressningskrav från Turkiet, så kommer krisen med migranterna att fortsätta att växa. Även om Turkiet stänger alla rutter från Turkiet till Europa, så skulle flyktingarna kunna ta nya rutter via Nordafrika eller Kaukasus. Avtalet med Turkiet är med andra ord långt ifrån lösningen på problemet.
En tysk tankesmedja har simulerat de förväntade strömmarna av migranter till Europa under detta år och uppskattar någonstans mellan 1,8 till 6,4 miljoner människor – det sistnämnda är det värsta tänkbara scenario och inkluderar ett stort antal migranter från Nordafrika. Enligt den franske försvarsministern Jean-Yves le Drian som citerades den 24 mars, så väntar omkring 800 000 migranter för närvarande på libyskt territorium på att korsa Medelhavet.
Detta är vad Angela Merkel påbörjade med hennes löfte om att ta emot alla flyktingar i Tyskland och detta är vad hennes EU kollegor nu försöker desperat att stoppa. Kanske är deras ansträngningar otillräckliga. I det avslöjade innehållet från mötet med Erdogan, sa Tusk till Erdogan, "....EU kan göra sig mindre attraktivt för flyktingarna, men det är inte den lösning som vi eftersträvar." Många européer kan nog vara oeniga med honom.