I teorin så varade den svåra situationen för biafranerna –vars stat ligger i vad som idag är sydöstra Nigeria, endast under de tre åren 1967-70, innan de nigerianska myndigheterna upplöste staten och utförde ett folkmord mot biafranerna. För det internationella samfundet så borde detta vara ett öppet – och stängt fall.
Journalister, människorättsaktivister, förkämpar för social rättvisa på universitet i västvärlden och organisationer som Förenta Nationerna och den Europeiska Unionen, hävdar alla att mänskliga rättigheter står dem nära, speciellt för folk som var tidigare koloniserade av européerna.
Biafra utgör ett textboksexempel på brittisk kolonisering. Landets korta existens släcktes av den nigerianska regeringens folkmord, som krossade alla hopp om självständighet och självbestämmanderätt. Idag nekas biafraner deras fundamentala rättigheter som mötesfrihet och yttrandefrihet –rättigheter som är garanterade i den nigerianska konstitutionen. Den nigerianska regeringen fortsätter med att deras mordiska strävan att förtrycka dem och deras självständighetsrörelse.
Det internationella samfundet under ledning av FN, som predikar om mänskliga rättigheter och självbestämmanderätt, ignorerar envist deras nationella aspirationer.
De territorier som utgör dagens Nigeria, hamnade under ett kolonialt brittiskt ockupationsprotektorat 1903. Nigeria är i praktiken en artificiell stat som skapades som en koloni av Storbritannien 1914 när den enades med andra protektorat. Landet består av flera olika inhemska afrikanska nationer, bland dessa biafraner, som etniskt domineras av Igbo.
När Nigeria blev självständigt från Storbritannien 1960, så separerade Biafra från Nigeria och utropade sin egen stat 1967. Den nigerianska regeringen vägrade att acceptera detta och reagerade med att lansera ett krig mot Biafra. Detta angrepp inkluderade en blockad av den nya staten och resulterade i mordet av mer än två miljoner biafraner, många av dessa var barn som svalt till döds på grund av blockaden.
Biafranerna som såg upplösningen av deras unga stat, kapitulerade till Nigeria i januari 1970. De insåg kanske att eftersom världen hade övergivet dem, så saknade de en framtid för deras politiska kamp.
Till skillnad från exempelvis PLO, så utförde biafranerna inte flygkapningar och bombningar av flygplan, de tog heller inte gisslan eller andra former av terror attacker mot oskyldiga civila för att driva deras politiska kamp. Det internationella samfundet reagerar lydigt till terror. Medan PLO som idag har blivit den palestinska myndigheten (PA) och tillhör dem som tar emot mest internationellt bistånd i världen per capita och med en mängd "människorättsaktivister" som för deras talan (inklusive FN-organet UNRWA som endast fokuserar sig på palestinier), så är det svårt att hitta en diplomat i FN som ens kan uttala "Biafra".
Frågan som oundvikligen dyker upp är varför det internationella samfundet som hävdar att det motsätter sig rasism och stödjer självbestämmanderätt, har varken politisk goodwill eller pengar när det gäller biafraner.
Även om folkmordet effektivt släckte Biafras självständighet, så förespråkar en ny generation av biafraner fredligt för ett åter självständigt Biafra. Muhammadu Buhari, Nigerias muslimske president, uppvisar ett extremt hyckleri när han deklarerar sitt fulla stöd för en palestinsk stat, samtidigt som hans militärmakt bekämpar Biafras självständighetsrörelse med brutal styrka.
Den 30 maj, höll biafranerna minneshögtiden Biafra Heroes Remembrance Day. Enligt Amnesty International som är den enda stora människorättsorganisationen som har uppvisat intresse för Biafra,
" En utredning av situationen i landet....har bekräftat att den nigerianska regeringen har skjutit obeväpnade människor innan förra månadens planerade pro-biafranska minneshögtid evenemang i Onitsha i delstaten Anambra.
"Bevis som är insamlat av ögonvittnen, bårhus och sjukhus, bekräftar att under perioden 29-30 maj 2016, så öppnade den nigerianska militären eld mot medlemmar av Indigenous People of Biafra (IPOB), anhängare och åskådare på tre platser i staden."
"Att öppna eld på fredliga IPOB anhängare och åskådare som helt klart inte utgör något hot mot någon är ett skandalöst bruk av onödigt och överdrivet våld och resulterade i dödsfall och sårade människor. Vid en incident så sköts en person till döds efter att myndigheterna bröt sig in medan dem sov," sa M.K. Ibrahim, Amnesty Internationals direktör för Nigeria. Han fortsatte: "Detta är inte första gången som IPOB anhängare har blivit dödade av militären. Det håller på att bli ett oroande mönster och denna incident liksom andra måste utredas omedelbart".
Enligt Amnesty så var en del av de dödade och sårade IPOB anhängarna skjutna i ryggen, ett tecken på att de flydde från platsen när de blev skjutna. Soldater stormade också St. Edmund Catholic Church där hundravis av människor som hade kommit från andra delar, för att deltaga i den pro-Biafranska minneshögtiden, sov. Enligt ett vittne:
"Omkring midnatt så hörde vi bankande på dörren. Vi vägrade att öppna dörren men dem öppnade dörren med våld och började kasta tårgas. De började också skjuta inne i byggnaden. Människor sprang för att fly. Jag såg en man som sköts i magen. Han föll men tårgasen hindrade andra människor från att hjälpa honom. Jag vet inte vad som hände med mannen eftersom jag flydde från stället."
Ett annat vittne berättade för Amnesty att på morgonen den 30 maj, så såg han soldater som öppnade eld mot en grupp av omkring 20 män och pojkar i åldrarna mellan 15 och 45. Han sa att han såg att fem av dem dödades. "Jag såg en pojke som försökte att besvara en fråga. Han sträckte omedelbart upp sina händer, men soldaterna öppnade eld...han låg ner, livlös. Jag såg detta med egna ögon. "Vittnet beskriver hur militär officerarna förde sårade till en lastbil och vad som föreföll vara lik till ett annat fordon. Senare samma morgon, beskrev ett annat vittne hur polisen sköt ett barn som var en åskådare medan en grupp av unga män protesterade mot skjutningarna.
Enligt Amnesty,
"Efter skjutningarna så informerade militären medierna att soldaterna öppnade endast eld efter att de själv blev först beskjutna, men Amnesty Internationals utredning har inte lyckats hitta något bevis för detta. Alla människor som organisationen intervjuade sa att de som protesterade var inte beväpnade; en ung man sa att han kastade stenar mot polisen och militären efter att de sköt tårgas mot IPOB medlemmarna. Han sa att militären svarade med att avfyra skarp ammunition. Information som Amnesty International har samlat, indikerar att dödsfallen av anhängare och medlemmar av IPOB orsakades av ett överdrivet och onödigt användande av militärstyrka. Internationell rätt kräver att regeringen utreder snabbt utomrättsliga avrättningar med målet att dra de skyldiga inför rätta. Amnesty International uppmanar också att de IPOB anhängare som kvarhålls utan anklagelser, antingen får veta anklagelserna mot dem eller blir släppta".
Amnesty International började att forska kring våldet och dödandet av IPOB medlemmar och anhängare i sydöstra Nigeria i januari 2016 och förväntas att publicera en omfattande rapport om ärendet inom en snar framtid.
Hitintills så säger Amnesty att deras forskning visar att,
" Sedan augusti 2015 så har det varit minst fem liknande incidenter endast i Onitsha, där polis och militär sköt obeväpnade medlemmar och anhängare av IPOB. Amnesty har dokumenterat fall av påstådda olagliga dödsskjutningar utförda av den nigerianska militären mellan augusti 2015 och maj 2016. I augusti 2015 så öppnade militär officerare eld mot fredliga anhängare av IPOB som propagerade för Biafras självständighet. Dödskjutningarna och massarresteringarna av medlemmar och anhängare av IPOB utförda av militära operationer i samarbete med polisen fortsätter....Den 17 december 2015, dödade militären exempelvis fem personer när de öppnade eld mot medlemmar av IPOB som samlades i Onitsha för att fira ett domstolsbeslut om att frigiva deras ledare Nnamadi Kaanu. I februari 2016, så använde den nigerianska militären oproportionellt våld till att skingra en fredlig sammankomst i en skola i Aba. Minst nio människor dödades och många fler sårades..."
IPOBs ledare, Nnamdi Kanu, director för den London baserade Radio Biafra, blev arresterad i oktober 2015 och har hållits olagligt sedan dess, trots att han uppfyller villkoren för borgen.
 Anhängare av "Indigenous People of Biafra (IPOB) protesterar i London mot den nigerianska militärens dödskjutningar av civila i Biafra och kräver att IPOBs ledare Nnamdi Kanu blir frisläppt, 13 november 2015. (Bildkälla: David Holt/Flickr) |
Medan president Buhari använder militär styrka mot den fredliga Biafra rörelsen inklusive biafranska minneshögtidsceremonier, så har hans regering som en kontrast slagit fast att den kommer inte att använda militär styrka mot Fulani herdsmen. Denna sistnämnda grupp utgörs primärt av en muslimsk semi-nomadisk grupp som anses idag vara den fjärde mest dödliga terror organisationen i världen enligt Global Terrorism Index (GTI). Under perioden 2010 och 2013, så dödade denna grupp 80 människor i Nigeria, men i slutet av 2014 så hade detta antal ökat till minst 1229 människor, enligt GTI som rankar den afrikanska nationen som världens tredje mest terroriserade land.
Enligt Buharis inrikesminister, general Abdulrahman Dambazau,
" Detta är en icke-militär fråga som gränsar till lag och ordning. Det är inte alla säkerhetsrelaterade frågor som kräver ett militärt svar. Det är polisens ansvar att upprätthålla fred. Jag tror att om vi låter polisen sköta ärendet så kommer det inte finnas något behov för en militär operation. Polisen är kapabel att sköta detta....Hur som helst, så har jag inte ens makten att skicka iväg militären på operationer av något som helst slag. Det är endast om situationen eskalerar som du använder dig av militären."
Det är värt att notera att en fredlig situation som pro-Biafra rörelsen, uppenbarligen kräver en "militär lösning", medan en dödlig terrorgrupp som Muslim Fulani herdsmen som mördar oskyldiga civila, inte kräver detta. Denna taktik leder till frågan om Buharis ansträngningar att stoppa Boko Haram i landet är genuina eller om det är endast ett halvhjärtat spel för gallerier för det internationella samfundet.
Situationen borde åtminstone ge länder som Tyskland seriösa betänkligheter rörande deras engagemang i regionen. Tyskland har sagt att det kommer börja att leverera militär utrustning till den nigerianska regeringen som en respons till "säkerhetsutmaningar i nordost och i Niger delta regionerna" innan slutet av 2016. Man kan undra om Tyskland som har accepterat migranter i sitt samhälle för att visa hur tolerant landet är, har funderat kring riskerna med att förse den nigerianska regeringen med militär utrustning som kan användas till att döda biafraner.
Andra länder som är i färd med att sälja eller planerar att sälja vapen till Nigeria inkluderar USA, som vägrade absurt baserat på "oro rörande mänskliga rättigheter" att förse den tidigare nigerianske presidenten, Goodluck Jonathan, en kristen med vapen till att bekämpa Boko Haram men förefaller inte ha några betänkligheter med att hjälpa Buhari, en muslim vars mord på försvarslösa människor i sydöstra Nigeria anses tydligen vara oproblematiskt.
Det internationella samfundet har kort och gott en hel del av förklara.