• Den stora omfattningen av polygamiska äktenskap visar att dessa äktenskap har också nått Europa, i hemlighet genom islamiska bröllopsceremonier utförda av imamer. I de flesta europeiska länder så behöver imamer inte informera myndigheterna om dessa äktenskap.

  • Daham Al Hasan flydde från Syrien till Danmark, lämnade sina tre fruar och 20 barn i hemlandet. Enligt danska regler om familjeåterförening, så har en av hans fruar och åtta av hans barn förenats med honom i Danmark. Men Al Hasan vill ha alla sina barn och alla sin barn återförenade i Danmark. Advokater förutspår att de återstående fruarna kommer att kunna förenas med barnen i Danmark. Fallet har chockat danskar och inte enbart för vad det kommer att kosta den danska staten i form av barnbidrag, men också det faktum att Al Hassan hävdar att han är alltför sjuk för att arbeta eller ens lära sig danska. "Jag har inte enbart mentala problem men också fysiska problem...." Han har erkänt att hans "mentala sjukdom" är orsakad av det faktum att han saknar sina barn som han frivilligt lämnade bakom sig i Syrien.

  • Även om kvinnor teoretiskt sätt kan kontakta polisen eller väcka åtal, så riskerar de att bli misshandlade eller möjligtvis skiljda. Kvinnorcentraler är "fyllda av muslimska kvinnor".

För några år sedan, så föreslog Centerpartiet, ett av de fyra partierna i den dåvarane svenska center-höger regeringskoalitionen, att polygami skulle legaliseras. Idén orsakade en politisk storm och förslaget annulerades. Men partiets ungdomsdivision vägrade att ge upp: "Vi tycker att det är viktigt att individen själv får bestämma hur många personer han eller hon vill vara gift med", säger Hanna Wagenius, ordförande för Centerns ungdomsorganisation som förutspår att poylgami kommer att bli lagligt inom tio år, när hennes generation kommer in i Riksdagen och implementerar det.

Sverige är inte det enda ställe i skandinavien där "idealitiska" ungdomar förespråkar polygami. År 2012 föreslog också ungdomsavdelningen av Danmarks Radikale Venstre parti ("Radikal vänster") att polygami skulle legaliseras i Danmark. Initiativet kom fyra år efter en irakisk asylsökande som hade arbetat för det danska försvaret som översättare, flydde till Danmark med två fruar. Eftersom Danmark inte erkänner bigami och han vägrade att skilja sig från sin andra fru, så återvände han till Irak. "Det är oacceptabelt att vi är så trångsynta i Danmark att vi inte vill hjälpa en man som har hjälpt oss. Vi vill göra något åt saken", sade vid den tidpunkten Ditte Søndergaard, ordförande för Radikale Venstres ungdomsavdelning. Men förslaget förespråkades inte av de andra politiska partierna.

Oavsett hur osannolika dessa förslag må låta, så symboliserar dessa ett paradigmskifte i västvärlden rörande fundamentala etiska frågor som könsjämlikhet och viljan att tillfredsställa islamisk sharia lag. De utgör också ett bevis på en välvillig blindhet rörande de negativa effekterna som utövandet av polygami medför, inte endast i form av ekonomiska kostnader för staten men också för muslimska kvinnor och barn, som dessa unga politiker hävdar att de stödjer.

Muslimsk polygami debatteras sällan i medierna. Dess utövande är därför trots att det är utspritt över den europeiska kontinenten – i länder som Sverige, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna – mestadels dolt från allmänheten. Eftersom mångifte är illegalt i Europa och existerar därför inte officiellt, så finns det ingen officiell statistik rörande polygamiska äktenskap någonstans i Europa.

Flera länder som exempelvis Storbritannien, Nederländerna, Sverige och Frankrike erkänner dock muslimska polygamiska äktenskap om de ingicks i utlandet under specifika omständighter som exempelvis i länder där månggifte är lagligt. Det uppskattas att det existerar så många som 20 000 polygamiska äktenskap i Storbritannien. I Frankrike där polygami var lagligt fram till 1993, så uppskattades det att det existerade minst 20 000 polygamiska äktenskap så tidigt som 2006. I Tyskland så uppskattades det 2012 att endast i Berlin så var 30 % av de arabiska männen gifta till mer än en fru.

I april, menade den svenske professorn Göran Lind att tiden var mogen för att "sätta ner ens fot" rörande polygami i Sverige, efter att det hade avslöjats att Sverige hade erkänt "hundratals" av polygamiska äktenskap utförda i utlandet. Professor Lind påpekade att polygami är inte förenligt med svensk lagstiftning, speciellt principerna om jämlikhet mellan äktepar, jämlikhet mellan människor och förbudet mot könsdiskriminering, som den är kodifierad i den Europeiska konventionen för mänskliga rättigheter. Till detta kan det tillföras principerna som finns i FNs konvention rörande eliminering av diskriminering mot kvinnor, artikel 16 som fastställer,

"Pårörande stater skall med alla lämpliga medel, eliminera diskriminering mot kvinnor rörande ärenden som äktenskap och familjerelationer och i synnerhet säkra principen om jämlikhet mellan män och kvinnor:

"(a) Samma rätt att ingå äktenskap;

"(b) Samma rätt att fritt välja partner och endast ingå äktenskap av egen fri vilja och med fullt samtycke."

Med tanke på hur mycket tid ledande europeiska politiker lägger ner på att försäkra sina väljare om att de stödjer mänskliga rättigheter, så måste deras tysta medgivande till fundamentala överträdelser av kvinnors rättigheter som är inskrivna i ovannämnda konventioner och som polygami underminerar, betraktas som märkligt.

Den stora omfattningen av polygamiska äktenskap visar att dessa äktenskap har också nått Europa, i hemlighet genom islamiska bröllopsceremonier utförda av imamer. I de flesta europeiska länder så behöver imamer inte informera myndigheterna om dessa äktenskap. På grund av detta och trots myndigheters sannolika vetskap, så tillåts denna illegala aktivitet att fortgå obehindrat. Eftersom islamiska äktenskap inte existerar officiellt i Europa, så innebär detta att kvinnan som ingår denna form av äktenskap, är juridiskt sårbar och utan andra möjligheter än genom den lokale imamen eller shariarådet att lämna äktenskapet. Även om kvinnor kan teoretiskt kontakta polisen eller väcka åtal, så riskerar dessa att bli misshandlade eller bli skiljda. Kvinnocentraler är "fyllda med muslimska kvinnor", vilket bekräftas av Ayaan Hirsi Ali som arbetat i dessa.

Polygamiska muslimska äktenskap förväntas bli ett ännu större problem i kölvattnet av den aktuella migrantkrisen.

Daham Al Hasan skapar rubriker i dagens Danmark. Han har 20 barn med tre fruar, men för två år sedan så flydde han själv från Syrien till Danmark och lämnade sina fruar och barn i Syrien. Nyligen så har en av hans fruar och åtta av hans barn kunnat förenas med honom i Danmark enligt de danska reglerna om familjeåterförening. Men Al Hassan vill att alla hans barn och alla hans fruar skall komma till Danmark. Han har beviljats att bli återförenad med ytterligare nio barn men eftersom Danmark inte tillåter polygami, så tillåts de kvarlämnade fruarna i Syrien inte att förenas med honom. Advokater uppskattar dock att de kvarlämnade fruarna kan när de anländer till Danmark, självständigt ansluta sig med sina barn.

Fallet har chockat danskar och inte enbart för vad det kommer att kosta den danska staten i form av barnbidrag, men också det faktum att Al Hassan hävdar att han är alltför sjuk för att arbeta eller ens lära sig danska. "Jag har inte enbart mentala problem men också fysiska problem", åberopar han som förklaring, "Jag har ont i ryggen och i mina ben."Han har erkänt att hans "mentala sjukdom" är orsakad av det faktum att han saknar sina barn som han frivilligt lämnade bakom sig i Syrien. Detta innebär att han och hans familj lever helt av danska skattebetalares pengar.

Vad som är värt att notera i den pågående debatten är vad som inte debatteras: det faktum att Al Hassan utövar polygami. Det är helt naturligt att politiker och medborgare känner sig utnyttjade rörande den finansiella kostnaden för den danska staten. Men de borde vara lika bekymrade rörande utövandet av polygami. Trots detta så har inte en enda dansk feminist talat ut om saken.

I tv dokumentären "Sharia in Denmark", så bekräftade flera imamer som filmades i hemlighet, att en kvinnas man är utan tvekan tillåten att skaffa sig ytterligare en fru även om hans första fru motsätter sig detta. Trots att de lever i ett land där bigami och polygami är olagligt, så är det helt naturligt för dem att en man kan skaffa sig en andra, tredje och fjärde fru, oavsett vad de pårörda kvinnorna anser om saken.

En kvalitativ studie om muslimska kvinnor i Danmark från 2009 som utfördes av Tina Magaard för det danska välfärdsministeriet, dokumenterade utövandet av polygami bland danska muslimer. En turkisk kvinna som intervjuades berättade:

" Ett ökat antal kvinnor gifter sig med en man som är redan gift. De blir gifta av en imam eftersom de då blir mer accepterade. Tydligen så har de inte något alternativ. De blir utstötta om de skulle bli skilda eller bli ensamma. Många vill hellre leva ett liv som ger dem en identitet –att de tillhör någonstans och att de är accepterade. Det är tragiskt att detta existerar i Danmark. Jag tror att om de skulle räkna fallen vilket är mycket svårt, så är detta mycket mer vanligt förekommande än vad vi tror."

En annan kvinna, en muslimsk konvertit sa:

"Detta (polygami) är något som jag har sett mycket, det var en period när detta blev populärt. Jag tror att det var för fem eller sex år sedan, det var helt tokigt, jag tror att nästan vartannat par som jag kände, så skaffade sig mannen en extra fru. Men efter cirka ett år så ångrade han sig och skiljde sig från den första frun. Jag tror faktiskt att det var tolv kvinnor i min umgängeskrets av vänner, där mannen skaffade sig en andra fru."

I en tysk dokumentär från 2013, så upptäckte journalisterna att muslimska män använde polygami som ett sätt att utöva bedrägeri och skaffa sig fler välfärdsförmåner. Taktiken var att få sina fruar till att hävda hos arbetsförmedlingen att de var singlar som inte kände till vem pappan till deras barn var. Detta fungerar i Tyskland liksom i andra europeiska länder, eftersom dessa har ingen möjlighet att undersöka existensen av muslimska äktenskap, speciellt när kvinnor enligt tysk lag inte behöver informera myndigheterna om deras civilstånd.

I filmen frågade journalisterna taleskvinnan för den federala arbetsförmedlingen—den myndighet som är ansvarig för utbetalning av välfärdsförmåner – om myndigheten kände till fall av bedrägeri. Taleskvinnan svarade att de kände till polygami och fall av bedrägeri inklusive ställen var detta var utbrett: stora städer i västra Tyskland som Berlin, Köln och Frankfurt. Journalisten frågade därefter kvinnan varför ingenting görs åt saken. "Jag tror att dessa kulturella skillnader är mycket känsliga, vi är ett tolerant land", sade taleskvinnan. När hon tillfrågades om inte den federala arbetsförmedlingen kanske var alltför tolerant', så svarade hon att hon själv undrade hur det hela kommer att sluta.

Kvinnan sade därefter att etableringen av ett centralt register för islamiska äktenskap skulle vara önskvärt och hjälpa myndigherna att undersöka fall av bedrägeri, men tillade att detta var en sak för politikerna att besluta.

"Hur kommer detta att sluta?" Inte bra.

Judith Bergman är en skribent, kolumnist, jurist och politisk analytiker.

Tidigare artiklar av
få det senaste via mejl: prenumerera från det fria gatestone institutes mejlinglista.

sv