Araberna är medvetna om att Hamas enda intresse är att blidka mullorna i Teheran för att kunna mjölka dem på mer pengar och vapen. Araberna förstår att detta bara är ännu en fars av Hamas, och särskilt Iran.

Det är ... uppfriskande att se hur många araber som är medvetna om farorna med Irans inblandning med palestinska terrorgrupper som vill att först Israel ska utplånas, och sedan de.

"Hamas miliser på Gazaremsan tillhör Iran ... Iran vill använda den palestinska saken som ett trumfkort vid förhandlingarna i Wien ... för att tvinga USA att lyfta sanktionerna mot Iran i utbyte mot att man sätter stopp för säkerhetseskaleringen som hotar Israel ... Irans vapen är till för förstörelse, inte återuppbyggnad." – Amjad Taha, framstående arabisk journalist, Twitter, 27 maj 2021.

"Ju mer död och förstörelse, desto mer inkomst till Hamas medan palestinierna fortsätter att lida av belägring." – Saeed Al-Kahel, marockansk skribent och politisk analytiker, Assahifa, 29 maj, 2021.

"Iran exploaterade Hamas och islamiska jihad till sin egen fördel enbart, och om man hade agerat i palestiniernas intresse så hade man bidragit till återuppbyggnaden av Gazaremsan ... Teheran har inte bidragit eller donerat till humanitära projekt eller återuppbyggnad i Gaza ..." – Samir Ghattas, före detta egyptisk parlamentsledamot och ordförande för Egyptian Middle East Forum for Strategic Studies, Al-Arabiya.net, 26 maj, 2021.

Egyptenexperten [Muhammad Mujahid Al-Zayyat, konsult till Egyptian Center for Thought and Strategic Studies] ... stämmer in med andra araber som varnar Bidenadministrationen och västerländska makter mot att låta Iran belönas för Hamas terrorkrig mot Israel.

Nu återstår det att se hurivida Bidenadministrationen och de västerländska makterna kommer att bry sig om denna varning eller fortsätta att stoppa huvudet i sanden och låtsas att mullorna i Iran, i utbyte mot enorma mutor från USA, på något magiskt sätt ska ändra sig. Det gjorde de inte förra gången; vad kommer att hända i regionen om det blir samma sak igen?

Det är viktigt att förvänta sig att vad det än blir för avtal kommer den iranska regimen fortsätta att bedriva sina kärnvapenambitioner och dolda kärnvapenaktiviteter: Det finns historiska föregångare för det.

Teheran hävdade att det "hemliga atomlagret" som ligger i byn Turquz Abad i förorterna till Teheran var en lokal där man rengjorde mattor.

IAEA ignorerade först rapporterna. Detta bör inte komma som en överraskning: IAEA har en lång historia av att missrapportera den islamska republikens efterlevnad av avtalet och en ovilja att följa upp trovärdiga rapporter om Irans illegala kärnvapenaktiviteter.

Irans mullor kommer inte att hedra något avtal med det internationella samhället. Medan mullorna gladeligen skördar vinsterna av kärnvapenavtal och slopandet av sanktioner kommer deras regim att fortsätta bedriva sina hemliga försök att anskaffa kärnvapen och öppna försök – tillsammans med Kina – att ta över Mellanöstern.

Bara nyligen har vi sett Irans förankringar i Syrien och Irak; dess övertagande av Libanon via deras ombud Hizbollah; dess ökade aggressioner mot Saudiarabien via deras ombud huthi-rebellerna och dess krig med 4 000 raketer denna månad mot det lilla landet Israel via ännu ett ombud, Hamas.

Vilket "avtal" som än ingås i Wien är Iran inte intresserade av att "stabilisera" Mellanöstern. Som Bidenadministrationen korrekt har påpekat verkar Irans ledare, tillsammans med Kina, bara intresserade av att destabilisera, för att sedan dominera det.

Om Kina hade menat allvar med att minska utsläppen så hade det synts på den nya femårsplanen för åren 2021-2025 som släpptes i mars. Denna plan har dock beskrivits som "inte mycket mer än vaga kommentarer om att tackla koldioxidutsläppen."

Som Wall Street Journal skrev i ett reportage i februari – initiativ som dessa förklarar varför "Beijing älskar Biden och Paris". De låter Kina, i reportagets ordalag, "få en gratis koldioxidskjuts" – alltså ohämmad ekonomisk tillväxt i en tid då Kina vill bli världens dominerande ekonomiska och teknologiska makt.

Hur mycket kommer det faktiskt kosta att uppfylla president Bidens löften, och hur kommer det gynna vem, och hur mycket större fördel kommer det att ge Kina?

Vid en tid då Kina helt klart säger en sak och gör en annan, och uppenbarligen inte tar sitt ansvar i världens engagemang för att minska koldioxidutsläppen – som världens andra största ekonomi borde – sänder det fel signaler att öka USA:s klimatlöften. Det som Kina och andra ser är att oavsett vad man gör – även om man lurar världen och fortsätter med sitt aggressiva beteende – är USA villigt att reducera sin egen konkurrenskraft och lägga ut en tjock röd matta för Kina mot att bli världens dominerande supermakt, just den roll som Kina siktar på.

"Kinas ledare ser fjärrfiskeflottor som ett sätt att visa sin närvaro runtom i världen. Målet är att vara närvarande på alla världens hav för att man ska kunna styra resultaten av internationella avtal som täcker havsresurser." – Tabitha Mallory, VD för China Ocean Institute och docent vid University of Washington, Axios, den 23 mars 2021.

Under de senaste fem åren har över 500 övergivna fiskebåtar i trä, ofta med skelett från utsvultna nordkoreanska fiskare ombord, spolats upp på stränder i Japan. I åratal har orsaken varit okänd, tills man fick reda på att den troliga förklaringen var att en "armada" av kinesiska industribåtar tjuvfiskar på nordkoreanskt vatten ... Det uppskattas att Kinas fiskefartyg har utplånat bläckfiskbeståndet i nordkoreanska hav med 70 %.

De flesta fiskefartyg i Kinas flotta är trålare. "Att fiska med trålmetoden sopar havsbotten i söder och förintar resurserna", sa en representant för fiskarna.

I ett antal västafrikanska länder – Sierra Leone, Liberia, Nigeria och andra – har kinesiska trålare i åratal "utnyttjat det dåliga styret, korruptionen och oförmågan hos dessa regeringar att genomdriva regler för fiske", enligt China-Africa project. "Idag opererar kinesiska fartyg i mångt och mycket utanför regeringarnas kontroll, vilket för med sig en allt allvarligare miljökris som beror på överfiske som också sätter lokala kustsamhällen i fara, vars levebröd är beroende av dessa vatten." I juli 2020 kom sex kinesiska supertrålare till Liberia, med kapacitet att fånga 120 000 ton fisk – nästan dubbelt så mycket som landets hållbara fångst.

I Sydamerika är kinesiskt tjuvfiske nu så allvarligt att Argentina i mars meddelade skapandet av en gemensam maritim ledning för att bekämpa tjuvfiske av utländska fartyg.

Den kinesiska fiskeflottan handlar dock om mycket mer än fiske. "Mot bakgrund av Kinas större geopolitiska ambitioner arbetar landets kommersiella fiskare ofta som paramilitär personal vars aktivitet den kinesiska regeringen kan få att se ut som privata handlingar", angav en rapport från augusti 2020 av Ian Urbina som publicerades av Yale School of the Environment. "Under civil täckmantel hjälper denna privata armada till att hävda territoriell dominans, och avvärja speciellt fiskare eller regeringar som utmanar Kinas påstående om att nästan hela Sydkinesiska havet är deras."

Hamas är ingen match för IDF och skulle snabbt och mycket billigare kunna besegras av en krossande militärstyrka om det inte vore för en sak – det israeliska behovet av att minimera civila dödsfall. Det vet Hamas.

Under många år av konflikter i Gaza har majoriteten av världsmedierna entusiastiskt rapporterat om civila dödsfall som om de var avsiktliga föremål för Israels hjärtlösa krigföring. Denna rakt ut sagt falska propaganda har tagits upp av Hamas supportrar och "användbara idioter" i Väst ... Människorättsgrupper runtom i världen har gjort detsamma.

Den avsiktliga okunskapen i kombination med illvilja har alltid varit häpnadsväckande. Varje undersökningskommission har fastställt Israels skuld innan de ens sammanträtt för första gången.

Varje debatt och röst har överväldigande, och förstås felaktigt, bekräftat Israels påstådda krigsbrott och brott mot mänskligheten. Under tiden har Hamas riktiga krigsbrott sopats under mattan.

Det finns också lärare som, möjligen för att de är rädda, väljer att blunda, sluta lära ut vissa ämnen och – när elever ropar ut antisemitiska och västerländskfientliga förolämpningar – agera som om de inte hört något. Det har i de flesta franska gymnasium blivit nästan omöjligt att prata om både Israel och Förintelsen.

De flesta journalister verkar föredra att undvika alla diskussioner om det radikala islams framfart i Frankrike. De vet att de som gör det direkt blir kallade för "rasister" eller "islamofober" och blir ofta hotade, förföljda, dömda till höga böter eller avskedade från sina arbetsplatser.

Trots det som journalisten Éric Zemmour sa är sant och verifierbart menade CSA (Superior Audiovisual Council) att konstaterandet av vissa faktum utgör "uppvigling till rasrelaterat hat".

År 2015 jämförde en fransk journalist partiet Rassemblement National med Islamiska staten. [Rassemblement Nationals partiledare] Marine Le Pen svarade på Twitter genom att publicera två fotografier på brott som begåtts av Islamiska staten och tillade: "Det här är Islamiska staten" ... I rätten frågade domaren Le Pen: "Anser du att dessa bilder är kränkningar mot den mänskliga värdigheten?" Le Pen svarade: "Det är brottet som kränker den mänskliga värdigheten, inte dess fotografiska återgivning."

Företag pressas att skrubba sina hemsidor rena från allt innehåll om företagspolitik med hänsyn till mänskliga rättigheter, ta tillbaka beslut om att sluta köpa bomull som produceras i Xinjiang och radera kartor som avbildar Taiwan som ett självständigt land.

I oktober 2020 drog det Genèvebaserade Better Cotton Initiative (BCI), en inflytelserik icke-kommersiell grupp som främjar hållbar bomullsproduktion, in licenseringen av Xinjiang-bomull. Man citerade anklagelser om "ökade risker" för tvångsarbete. Uttalandet har sedan dess raderats från BCI:s hemsida, och oroväckande nog är det inte tillgängligt på Internet Archive.

I mars 2020 avslöjade Australian Strategic Policy Institute i en rapport, "Uyghurs for Sale" att uigurerna jobbade på fabriker – under tvångsmässiga arbetsförhållanden – som är länkar i distributionskedjorna för över 80 välkända globala varumärken i kläd-, bil-, och teknologisektorerna.

"Kinas regering, som är alltmer ivrig att straffa kritiker av deras Xinjiangpolitik, tvingar företag att fatta ett beslut som de gjort allt för att undvika: stötta Kina eller lämna den kinesiska marknaden ... Kommunistpartiet ser sig själv som alltmer förmöget att utöva ekonomiska påtryckningar på andra, med hjälp av världens andra största ekonomis 'kraftfulla gravitationsfält' ... Valet mellan den lukrativa kinesiska marknaden och de värderingar som företag bedyrar i resten av världen börjar bli oundvikligt ..." The Economist, 27 mars 2021.

"Tyska företag står för minst hälften av EU:s exporter till Kina. Den tyska exportindustrin har inte direkt något intresse av att fläcka ner balansräkningen med moralprinciper ... Det ekonomiska beroendet av Kina försvagar dock den redan minimala inverkan på moraliska argument. Så länge Europa, och i det här fallet Tyskland i synnerhet, inte är beredda att minska sin beroendeställning så kommer klagomål om kränkningar av mänskliga rättigheter i Kina i bästa fall fortsätta att trigga slappa defensiva reaktioner från Beijing." – Die Welt, 24 mars 2021.

Fem hundra år framåt, när historiker ser tillbaka på COVID-eran, så kommer de säga att USA:s "Operation Warp Speed" under president Donald J. Trump var en triumf inom forskning och logistik.

Många liberala har kort minne, men EU har inte alltid varit den stora fjärrmaskin som det har blivit.

Principen om staternas jämlikhet och principen med medborgarnas jämlikhet kan inte förlikas i EU:s nuvarande miljö av institutioner, menade Tysklands författningsdomstol.

EU-institutionerna är så klart uppklädda med ett blomstrande språk – såsom "gör EU mer demokratiskt" – som ska få folk att tro på att EU-institutionerna ... är alltmer demokratiska och bara väntar på att bli fullkomligt demokratiska.

Denna evolution bestod först och främst av att omstörta de europeiska institutionerna för att få dem att uppnå, utöver deras ekonomiska mål, uppdrag som var främmande för dem, såsom "gemensam utrikespolitik" som aldrig var mer än tomma ord. Hur kan man ha en gemensam utrikespolitik för Storbritannien, Österrike och Portugal?

EU:s elit är svaga, fega och försagda, för de representerar inte någon, i ordets sanna demokratiska bemärkelse – de är inte demokratiskt valda, de är inte transparenta och de är inte ansvariga för någon. I slutändan är de leksaker som tillhör regeringar som aldrig håller med varandra – men som har legitimiteten av att vara demokratiska på riktigt: valda, transparanta och ansvariga. Det finns inte heller någon mekanism som gör att medborgare kan avvälja någon, om de skulle önska att göra det.

"Krut" är ett av de ord som Beijing använder när de vill att andra ska veta att de har krig i tankarna. Termen är, oroande nog, också ett särskilt känsloladdat ord som kinesiska propagandister använder när de vill jaga upp fastlandskinesiska publiker... Kinas kommunistparti försöker därför piska upp en nationalistisk stämning, samla det kinesiska folket och kanske förbereda dem på krig.

Ett mer grundläggande problem är att Beijing ... försöker dela upp världen med rasmässiga gränser och bilda en anti-vit koalition ...

Deng Xiaoping, Maos pragmatiska efterträdare, gav Kina rådet att "dölja förmågor, bida sin tid". Xi anser dock att Kinas tid är kommen för att han delvis känner att USA är på väg mot undergång.

Xi menar allvar. I januari sa han till sin snabbt expanderande militär att man måste vara redo att strida "vilken sekund som helst". Den månaden tog partiets centrala militärkommission makten från det civila statsrådet att skicka ut hela samhället i krig. Militanta stater förbereder sig sällan för konflikter för att sedan vika sig.

I januari noterade inrikesdepartementets statistiska tjänst 2 288 sådana "döda dem allihop"-incidenter, baserat på information från polisrapporter.

Medias misstanke om polisens olagliga våldsbruk är så intensiv att inte ens poliser under attack känner sig tillåtna att använda sitt vapen.

Medias och underhållningsbranschens (skådespelare, sångare och så vidare) anklagelser mot polisen späds också på av akademiker.

Rättsliga fegisar ställer sig förstås också på den trendiga maffians sida mot polisen.

Om polisen inte kan utreda eller skydda offentligheten på grund av att poliser är rädda för att bli kallade för rasister är medborgarnas säkerhet i fara.

"Den inledande konferensen förvissade [alla] om att Tibet aldrig annekterats, [och] att det kinesiska ingripandet 1950 var efterfrågat av tibetanerna", mindes Nicolas Nord, professor i juridik.

Den föreslagna nya chefen för CIA, William J. Burns, sa att om det var upp till honom skulle han stänga Konfuciusinstituten på västerländska universitet.

Sjutton skolor i Storbritannien ägs redan av kinesiska företag, och denna siffra väntas stiga. Dessutom avslöjade The Times att Cambridge universitet mottagit en "generös gåva" från Tencent Holdings, ett av de största techföretagen i Kina som arbetar med statlig censur.

Idag vet vi mycket om Kinas grymheter, inklusive massmordet genom Wuhanviruset som det kinesiska kommunistpartiet tvingade på världen ... Något som resulterat i mord på över 2,5 miljoner människor.

Vi känner också till de människor som sitter inlåsta i laogai, de kinesiska "administrativa fängelserna" (vilka uppskattas till 50 miljoner personer) ...

"Platser som bebos av etniska minoriteter, som Xinjiang och Tibet, har stått ut som lysande exempel på Kinas framsteg inom mänskliga rättigheter", sa Kinas utrikesminister Wang Yi några timmar innan han talade inför ... FN:s råd för mänskliga rättigheter. Förmodligen hade inte ens Sovjetunionen kunnat hitta på något sådant.

Den kraftigt politiserade Internationella brottsmålsdomstolen har nyligen förklarat statskap för palestinierna. De gjorde det utan förhandling med Israel, utan kompromisser och utan några erkända gränser. De gjorde det också utan juridisk auktoritet, för Romstadgan, som etablerade Internationella brottsmålsdomstolen, anger inga bestämmelser som gör att denna tribunal kan erkänna nya stater.

Internationella brottsmålstomstolen är ingen riktig domstol i någon vettig mening. Till skillnad från riktiga domstolar, som har stadgar och civilrätt att tolka, hittar Internationella brottsmålstomstolen bara på dessa. Som den oliktyckande domaren så lämpligt påpekade är det palestinska beslutet inte baserat på existerande lag. Det är baserat på ren politik.

Palestinierna – både på Västbanken och i Gaza – som har vägrat att förhandla i god tro och som har använt terror som sitt primära anspråk på erkännande, har blivit belönade för sitt våld genom detta beslut.

De riktiga offren för ett sådant selektivt åtal är medborgarna i dessa tredje världens länder vars ledare dödar och lemlästar dem.

Allt som allt är Internationella brottsmålstomstolens beslut om Palestina ett bakslag för en enskild standard för mänskliga rättigheter. Det är en seger för terrorismen och en ovilja att förhandla om fred. Och det är ett starkt argument mot att USA och Israel ska gå med denna partiska "domstol" och skänka den någon som helst legitimitet.

I Frankrike bubblar ett lågintensivt krig, riktat mot att radikalisera utbildningssystemet.

På skolan Pierre Mendès France i Samur sa en elev till sin lärare: "Min pappa kommer att halshugga dig". Det har blivit omöjligt att ens föra en exakt lista över dessa incidenter. De sker varje dag i Frankrike.

"När vi står inför islamistisk skrämselpropaganda, vad bör den fria världen göra?" – Titeln på Robert Redekers krönika i Le Figaro år 2006. Några dagar senare började han motta dödshot.

Om extremisterna har lyckats skrämma Frankrikes skolor och universitet, varför skulle de inte kunna underkuva hela samhället?

Samma negativa policy [av pressen och många påstådda människorättsgrupper] gäller för andra stora förmåner som Israel har bidragit med i världen, inklusive vetenskaplig innovation, medicinsk teknologi och livräddande underrättelsetjänster. Det går emot redaktionella agendor att rapportera om den judiska staten på ett positivt sätt såvida de inte på något sätt kan vända en bra story till något dåligt.

Under Osloprocessen mellan Israel och palestinierna på 1990-talet, vilken gav upphov till Palestinska myndigheten, är denne själv ansvarig för sin sjukvård, inklusive vaccinationer. Nästan 150 FN-medlemmar erkänner "Palestina" som en stat, och ändå kan inte dessa medier och människorättsorgan, som uppvisar en beklaglig och förutsägbar partiskhet, förmå sig själva att låta myndigheten sköta sig själv.

Israel har, i motsats till anklagelserna om att föra en rasistisk eller "apartheid"-politik, vaccinerat sina arabiska medborgare sedan programmet började. Med tanke på en viss motvillighet att vaccineras inom denna samhällsgrupp har den israeliska regeringen, i anslutning till lokala ledare av arabiska samhällen, gjort gemensamma försök för att uppmuntra dem, inklusive ett besök av premiärminister Netanyahu till två arabiska orter under de senaste dagarna i detta syfte.

Samma approach kan ses för Abrahamavtalen från 2020, historiska prestationer i en hittills svåruppnådd fred mellan Israel och araberna. Dessa har ofta mottagits med okänslig cynism i media och bland erfarna fredsprocessorer vars egna recept upprepade gånger har misslyckats.

[Den israeliska premiärministern Benjamin] Netanyahu är den drivande kraften bakom Abrahamavtalen, som har sitt ursprung i hans tal inför ett gemensamt kongressmöte år 2015, när han tog ställning mot Irans kärnvapenambitioner. Arabledare tog fasta på Netanyahus ensamma ståndpunkt och började inse att de hade ett gemensamt mål med Israel som kunde leda till en ljusare framtid för dem än en onödigt fientlig sådan.

En närmare undersökning av Tysklands röstmönster i FN under de senaste åren visar dock en bekymrande standard i en rad frågor, särskilt mänskliga rättigheter, som den tyska regeringen anser vara en "hörnsten" i dess utrikespolitik.

Registren visar att under den korta tiden i FN:s säkerhetsråd röstade Tyskland på ett dussintal resolutioner – många av vilka dryper av antisemitism – som pekade ut Israel, den enda demokratin i Mellanöstern.

Dessutom blundade Tyskland när flera frekventa människorättskränkare, inklusive Kina, Libyen, Mauretanien, Sudan och Venezuela, bland andra, valdes till FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högsta organ för mänskliga rättigheter.

År 2020 röstade Tyskland 13 gånger för att fördöma Israel, men introducerade inte en enda resolution om människorättssituationen i Kuba, Kina, Saudiarabien, Turkiet, Pakistan, Venezuela – eller 175 andra länder, enligt UN Watch, ett Genèvebaserat, självständigt, icke-statligt tillsynsorgan.

"Medan nästan alla EU-länder stöttade 13 av 17 UNGA-resolutioner som pekade ut Israel i år introducerade de inte en enda resolution för aktivister för kvinnliga rättigheter som fängslats och torterats i Saudiarabien, avvikande konstnärer som gripits på Kuba, journalister som satts bakom galler i Turkiet, religiösa minoriteter som attackerats i Pakistan, och oppositionsmedlemmar som förföljts i Venezuela, där över fem miljoner människor har flytt regeringsförtryck, hunger och ekonomisk kollaps." – UN Watch, 16 december 2020.

Tyskland eftersträvade en liknande politik med godkännande av Israelfientliga resolutioner i FN år 2018, 2017 och 2016, när Tyskland röstade för en särskilt skamlig FN-resolution, medsponsrad av Arabförbundet och den palestinska delegationen, som pekade ut Israel som världens enda kränkare av "mental, fysisk och miljömässig hälsa".