Senaste analyser och kommentarer
av Uzay Bulut • 10 maj, 2022
Det turkiska flygvapnet kränkte det grekiska luftrummet 90 gånger den 15 april, och flög tre gånger över bebodda grekiska öar, enligt grekisk media. Faktum är att turkiska flygplan har tagit sig in i det grekiska luftrummet nästan oavbrutet sedan början av året. Turkiet har i åratal öppet hotat att inta grekiska öar i Egeiska havet. På bilden: Ett turkiskt F-16-plan över Eskisehir, Turkiet, den 13 september 2020. (Foto av Adem Altan via Getty Images)
Medan världen har distraherats av Rysslands invasion av Ukraina har Turkiet, en medlem i NATO-alliansen, varit upptaget med att trakassera en annan NATO-medlem; dess västerländska granne, Grekland. Det turkiska flygvapnet tog sig in i det grekiska luftrummet 90 gånger på en dag, den 15 april, och flög tre gånger över bebodda grekiska öar, enligt grekisk media. Faktum är att turkiska flygplan har tagit sig in i det grekiska luftrummet nästan oavbrutet sedan början av året. Enligt Greklands försvars generalstab kränkte Turkiet Greklands luftrum varje dag från den 11-13 april. Stridsflygplan av typen F-16 flög över de grekiska öarna Panagia, Oinousses och Farmakonisi. "De turkiska planen identifierades och kapades av grekiska stridsflygplan enligt internationell lag och praxis, rapporterade tidningen Kathimerini.
Läs vidare
av Bassam Tawil • 1 maj, 2022
"Al-Aqsa-moskén och Heliga gravens kyrka är våra. Alla är våra, och de [judarna] har ingen rätt att besudla dem med sina smutsiga fötter. Vi hyllar varje droppe blod som spills för Jerusalem. Detta blod är rent, spillt för Allahs skull. Varje martyr kommer att hamna i paradiset, och alla sårade kommer att belönas av Allah." – Palestinska myndighetens president Mahmoud Abbas. (Bildkälla: MEMRI)
Palestinierna har återigen ertappats med att ljuga för världen genom att hävda att judarna "vanhelgar" de islamiska heliga platserna, särskilt al-Aqsamoskén i Jerusalem. Om någon vanhelgar moskén och andra heliga platser så är det palestinierna själva. År 2002 stormade palestinska terrorister in i Födelsekyrkan i Betlehem, men den globala kristna responsen var dämpad. Terroristerna stannade i kyrkan i 39 dagar och lämnade efter sig smutsiga filtar och madrasser, tändare, cigarettfimpar och "en stank av avföring". En präst klagade på att terroristerna också hade vanhelgat kyrkan genom att röka och dricka alkohol. På fredagsmorgonen den 15 april barrikaderade hundratals palestinska "tillbedjare" sig själva i Aqsamoskén och stötte ihop med israeliska poliser.
Läs vidare
av Khaled Abu Toameh • 20 april, 2022
Firandet som ägde rum på Västbanken och Gazaremsan efter den senaste tidens terrorattacker i Israel är ännu ett tecken på ökande radikalisering bland palestinier och deras vägran att erkänna Israels rätt att existera. På bilden: Gazabor visar sitt stöd för terroristen som mördade tre män i Tel Aviv nyligen, samt tre islamiska jihadterrorister som dödades efter att ha öppnat eld mot israeliska soldater. (Foto av Said Khatib/AFP via Getty Images)
Firandet som ägde rum på Västbanken och Gazaremsan efter den senaste tidens terrorattacker i Israel är ännu ett tecken på ökande radikalisering bland palestinier och deras vägran att erkänna Israels rätt att existera. Glädjeuttrycken när palestinierna gav sig ut på gatorna för att dela ut godsaker och ropa ut slagord i stöd för terroristerna påminner om firandet som ägde rum när den dåvarande irakiska diktatorn Saddam Hussein sköt missiler mot Israel år 1991 under det första Gulfkriget, eller när Hamas, Fatah, palestinska Islamiska jihad och andra terrorgrupper utförde självmordsbombattentat och mördade hundratals israeler under den andra intifadan som bröt ut år 2 000. Förutom att det visar på palestiniernas brist på respekt för mänskliga liv och deras stöd för terrorism så visar firandet återigen att en palestinier som mördar en jude är en hjälte, medan en som söker fred med Israel är en förrädare.
Läs vidare
av Gordon G. Chang • 8 april, 2022
Det kommunistiska Kina rör sig över Stilla havet från ögrupp till ögrupp, och snart kommer Folkets befrielsearmé inom räckhåll för Hawaii. Kinas nya femåriga avtal med Solomonöarna, som kan förnyas automatiskt, kommer att låta Beijing använda deras öar som militärbas och göra i princip allt som den kinesiska armén vill. På bilden: Den kinesiska premiärministern Li Keqiang visar vägen för Solomonöarnas premiärminister Manasseh Sogavare, i Beijing den 9 oktober, 2019. (Foto av Thomas Peter/Pool/AFP via Getty Images)
Den 25 mars meddelade Solomonöarna att man skulle "expandera" sina säkerhetsarrangemang och "diversifiera landets säkerhetspartnerskap, inklusive det med Kina". Tillkännagivandet var defensivt. Dagen innan läckte motståndare till en säkerhetspakt med Kina vad som stämplades som ett "utkast" till ett avtal. Premiärminister Manasseh Sogavares regering bekräftade inte äktheten i det läckta dokumentet, men observatörer tror att han har som avsikt att låta denna version bli den slutgiltiga. Australien, som har uttryckt "djup oro", bekräftade att utkastet var äkta. Pakten, med titeln "Framework Agreement Between the Government of the People's Republic of China and the Government of Solomon Islands on Security Cooperation", belyser en djupt oroande trend: Kina ska efter åratal av ihärdiga kommersiella, diplomatiska och militära ansträngningar, ta över Stilla havet.
Läs vidare
av Pete Hoekstra • 1 april, 2022
Även om det inte är helt tydligt vad USA:s president Joe Biden menade när han refererade till att USA leder "en ny världsordning" så indikerar hans senaste 15 månader att det består av en försvagad amerikansk ekonomi som hindras av inflation, krig i Europa, upplösande allianser i Mellanöstern och ökad osäkerhet i Asien. (Bildkälla: iStock)
USA:s president Joe Biden avslutade nyligen sitt anförande vid Business Roundtable med en förvirrande referens till en "ny världsordning". Han konstaterade, enligt en transkribering av hans tal från Vita Huset: "Det sker var tredje eller var fjärde generation. (...) En tid då saker och ting förskjuts. Vi kommer att – det kommer att bli en ny världsordning där ute och vi måste leda den. Och vi måste ena resten av den fria världen när vi gör det."
Vad pratade presidenten om? Det kom i slutet av hans tal och han utvecklade inte vad han menade. Antagligen syftade han på de pågående skiftena i de globala maktstrukturerna efter Andra Världskriget, men har Biden någon plan för USA:s roll i hur denna nya världsordning skulle se ut, medan Europa potentiellt uppslukas av ett stort krig?
Läs vidare
av Con Coughlin • 29 mars, 2022
Efter att ha misslyckats katastrofalt med att förhindra Rysslands invasion av Ukraina verkar Bidenadministrationen fast besluten att spä på sitt rykte om svaghet genom att gå med på ännu en bristfällig kärnvapenaffär med Iran. På bilden: Irans chefsförhandlare inom kärnvapen, Ali Bagheri Kani, talar till media vid Palais Coburg, platsen för kärnvapenförhandlingarna, i Wien den 27 december 2021. (Foto av Alex Halada/AFP via Getty Images)
Efter att ha misslyckats katastrofalt med att förhindra Rysslands invasion av Ukraina verkar Bidenadministrationen fast besluten att spä på sitt rykte om svaghet genom att gå med på ännu en bristfällig kärnvapenaffär med Iran. Förhandlingarna i Wien för att återuppliva den gemensamma övergripande handlingsplanen (JCPOA), överenskommelsen från 2015 för att begränsa Irans försök att förvärva kärnvapen, sägs ha nått en slutsats, med möjligheten att ett nytt avtal skulle kunna presenteras under de kommande veckorna. Med både iranska och västerländska tjänstemän som indikerar att en överenskommelse är nära verkar det enda hindret vara några sista minuten-krav från Ryssland på att Moskva ska beviljas sanktionslättnader för sin framtida handel med Teheran.
Läs vidare
av Richard Kemp • 12 mars, 2022
Putins nästa mål skulle kunna vara Moldavien eller Baltstaterna som han, precis som Ukraina, uppges se som illegitima och en del av Rysslands sfär. Om ytterligare lidande och blodsutgjutelse ska undvikas så måste Väst göra allt det kan för att se till att hans nuvarande angrepp misslyckas. (Foto av Alexey Nikolsky/Sputnik/AFP via Getty Images)
NATO:s strategiska mål borde nu vara att göra sig av med den ryska presidenten Vladimir Putin, så att han kan ersättas av en mindre farlig ledare. Om han misslyckas med sina mål i Ukraina kommer hårda begränsningar att införas för Ryska oligarker, och lidande drabbar vanliga medborgare på grund av västerländska diplomatiska och ekonomiska handlingar; hans nuvarande äventyr kanske gör att han självförintas. Om det inte blir så kommer Putin att förbli ett permanent hot mot NATO, Europa och världen. Rysk lag låter honom nu hålla sig kvar vid makten åtminstone till 2036. Hans mål är tydligen att återskapa Sovjetunionen i en ny form och återupprätta Rysslands supermaktstatus genom att gå emot NATO, återta Moskvas makt över grannarna i öst. Han kräver nu också kärnvapennedrustning i Europa.
Läs vidare
av Raymond Ibrahim • 20 februari, 2022
"När talibanerna tog kontroll över Afghanistan försökte de framställa sig som måttliga – men det finns inget tecken på att kristendomen kommer vara något annat än en dödsdom." – World Watch List-2022. "Förföljelsen av kristna i Indien har intensifierats, eftersom hinduiska extremister vill rensa landet på deras närvaro och inflytande. Extremisterna ser inte indiska kristna och andra religioner som riktiga indier, och de anser att landet ska rensas på icke-hinduer ..." – World Watch List-2022. "COVID-19-pandemin har erbjudit ett nytt vapen för förföljare. I vissa områden har kristna medvetet förbisetts i den lokala distributionen av regeringsbidrag och till och med anklagats för att sprida viruset." – World Watch List-2022. I Qatar "steg våldet mot kristna kraftigt ..." – World Watch List-2022. I Bangladesh (#29) sa lokala myndigheter till tidigare muslimer som konverterat till kristendomen som, precis som deras muslimska motsvarigheter, sökte regeringsbidrag, "att återvända till islam eller bli nekad". I Centralafrikanska republiken, som "drabbades hårt av COVID-19-pandemin ... blev kristna nekade regeringsbidrag och tillsagda att konvertera till islam om de ville äta." En annan anmärkningsvärd trend rör det ökande antalet internt eller externt fördrivna människor – 84 miljoner: varav "ett betydande antal är kristna som flyr från religiös förföljelse". Minst en fjärdedel – förmodligen fler – av alla hatbrott som registrerades i Europa 2020 var kristendomsfientliga – vilket är en ökning på 70 % jämfört med 2019. Det är talande att de europeiska nationer som lider mest också råkar ha Europas största muslimska befolkningar – nämligen Tyskland (där kristendomsfientliga hatbrott har mer än dubblats sedan 2019) och Frankrike (där två kyrkor enligt utsago blir attackerade varje dag och ibland, precis som i den muslimska världen, med mänsklig avföring). Kort sagt har förföljelsen av kristna, som redan var fruktansvärd, ökat med nästan 70 % under de senaste fem åren, och det finns inga tecken på att det kommer att avta. Hur lång tid kommer det dröja innan denna till synes bestående trend sprider sig till de länder som just nu hyllas för sin religionsfrihet?
År 2021 inträffade "den värsta förföljelsen av kristna i historien" – med ett genomsnitt på 16 kristna som mördades för sin tro varje dag. Förföljelsen av kristna, som redan var fruktansvärd, har ökat med nästan 70 % under de senaste fem åren, och det finns inga tecken på att det kommer att avta. (Bildkälla: iStock)
År 2021 inträffade "den värsta förföljelsen av kristna i historien" – med ett genomsnitt på 16 kristna som mördades för sin tro varje dag. Denna observation kommer från World Watch List-2022 (WWL-2022), och publicerades nyligen av den internationella humanitära organisationen Open Doors. Rapporten rankar årligen de 50 länderna där kristna blir som mest förföljda på grund av sin tro. WWL använder uppgifter från fältarbetare och externa experter för att kvantifiera och analysera förföljelsen över hela världen. Enligt WWL-2022, om perioden 1 oktober 2020 – 30 september 2021: "Över 360 miljoner kristna drabbas av förföljelse och diskriminering på hög nivå för sin tro – en ökning på 20 miljoner från förra året. Antalet representerar en av sju kristna i hela världen. I år har man registrerat de högsta nivåerna av förföljelse sedan listan publicerades för första gången för 29 år sedan ..."
Läs vidare
av Burak Bekdil • 10 februari, 2022
I sin besatthet av att återuppliva turkarnas storhetstid vänder sig Erdoğan mot östra Turkiet för att skapa en panturkisk/islamistisk strategisk allians bestående av Turkiet, Azerbajdzjan och Pakistan, med deltidsmässiga, taktiska allianser med Iran, Qatar och Bangladesh. Tanken är att föra ihop tre muslimska nationer: NATO-medlemmen Turkiet; Azerbajdzjan med sina rika kolväteresurser och växande militära förmågor; och Pakistan med sina kärnvapen. Det är inget sammanträffande att Erdoğan har besökt Azerbajdzjan mer än 20 gånger under sitt presidentskap. Ankara verkar hoppas att USA:s utträde ur Afghanistan har gjort plats åt en ledarskapsroll för Turkiet och Pakistan. Alltihop ser lovande ut. Men det är det inte. Det Turkiet-ledda draget att uppgradera turkisktalande staters samarbete till en politisk enhet som skulle kunna försvaga Beijing och Moskvas inflytande i Centralasien kommer utan tvivel att granskas noggrant av Kina och Ryssland. I teorin är Iran Turkiets "muslimska broder". I verkligheten är det (sunni-) Turkiets (shia-) sekteristiska motståndare, historiska rival och gränsöverskridande utmanare i det shiadominerade Irak och shiastyrda Syrien. Och så Ryssland. Azerbajdzjan är fortfarande mer av ett ryskt territorium än ett turkiskt. Det är fler azerier som talar ryska än som älskar att vråla ut det turkiska slagordet "en nation, två stater". Pakistan förblir Kinas starkaste allierade och verkar nöjda med att se sig själva som kinesiskt territorium.
I sin besatthet av att återuppliva turkarnas storhetstid vänder sig den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğan mot östra Turkiet för att skapa en panturkisk/islamistisk strategisk allians bestående av NATO-medlemmen Turkiet; Azerbajdzjan med sina rika kolväteresurser och växande militära förmågor; och Pakistan med sina kärnvapen. På bilden: Erdoğan (höger) och den pakistanska premiärministern Imran Khan träffas i Ankara, Turkiet, den 4 januari 2019. (Foto av Adem Altan/AFP via Getty Images)
Den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğans ambitiösa neo-ottomanska politiska kalkyl har isolerat Turkiet på ett sätt som saknar tidigare motstycke. Turkiet vann titeln som världens enda land som sanktionerats av USA, Ryssland och EU under de senaste fem åren. Turkiets förhandlingar om ett fullständigt medborgarskap i EU har stannat upp, och Europeiska rådet har påbörjat överträdelseförfaranden mot NATO:s enda muslimska medlemsstat. I sin besatthet av att återuppliva turkarnas storhetstid vänder sig Erdoğan mot östra Turkiet för att skapa en panturkisk/islamistisk strategisk allians bestående av Turkiet, Azerbajdzjan och Pakistan, med deltidsmässiga, taktiska allianser med Iran, Qatar och Bangladesh. Tanken är att fora samman tre muslimska nationer: NATO-medlemmen Turkiet; Azerbajdzjan med sina rika kolväteresurser och växande militära förmågor; och Pakistan med sina kärnvapen.
Läs vidare
av Judith Bergman • 1 februari, 2022
Så mycket som 40 % av 650 kinesiska investeringar i Europa under åren 2010-2020 hade enligt Datenna [ett holländskt företag som övervakar kinesiska investeringar i Europa] "stor eller måttlig samverkan med statligt ägda eller statligt styrda företag". När ordföranden i Storbritanniens parlaments utrikeskommitté, Tom Tugendhat, skrev att kinesiskt ägarskap av den brittiska mikrochipsanläggningen Newport Wafer Fab "representerar ett betydande ekonomiskt och nationalsäkerhetsmässigt bekymmer" svarade Storbritanniens affärssekreterare Kwasi Kwarteng att affären hade varit "noga överlagd". Inte förrän vid stora påtryckningar gick den brittiska premiärministern Boris Johnson med på att göra en nationell säkerhetsgranskning av försäljningen. Europeiska revisionsrätten, en EU-institution som övervakar EU:s finanser, har kommit fram till att det är svårt att få en översikt över kinesiska investeringar i EU på grund av bristen på övergripande uppgifter; det verkar inte som att någon registrerar det. Effektiva system för att blockera utländska investeringar baserat på nationella säkerhetsfrågor verkar också antingen vara bristfälliga, eller så används de inte i tillräckligt stor utsträckning. De "striktaste granskningsmetoderna" stoppar uppenbarligen inte Kina. Det som verkar behövas i Europa nu är en djupare förståelse av det hot som Kina utgör, samt en politisk vilja att agera därefter. Man behöver handla snabbt för att hindra investeringar som serverar Europas strategiska tillgångar på silverfat till Kinas statligt ägda företag, som Kommunistpartiet sedan använder för att främja sina expansionsmål.
I över ett årtionde har Kina i smyg köpt upp europeiska företag inom strategiska sektorer, särskilt inom teknologi och energi. Effektiva system för att blockera utländska investeringar baserat på nationalsäkerhetsmässiga problem verkar antingen vara bristfälliga, eller så används de inte i tillräckligt stor utsträckning. (Bildkälla: iStock)
I över ett årtionde har Kina i smyg köpt upp europeiska företag inom strategiska sektorer, särskilt inom teknologi och energi. Kina verkar använda dessa europeiska tillgångar för att hjälpa till att uppnå det kinesiska Kommunistpartiets (CCP) ambitioner om att bli en global kraft, teknologiskt självständigt från Väst, och i slutändan gå om USA som världens ekonomiska, politiska och militära supermakt.
Läs vidare
av Richard Kemp • 19 januari, 2022
Sammanbrottet i de israelisk-sovjetiska relationerna utgjordes senare av Israels försvarssegrar mot araberna år 1967 och återigen år 1973. Under denna period hade allt hopp om att Israel skulle bli en sovjetklient stadigt försvunnit. Arabiska arméer – sponsrade, utbildade och rustade av USSR – hade blivit förödmjukade, och det hade Moskva också. Därav utvecklade sovjeterna progressivt en politik för att underminera Israel. Deras primära mål var att använda landet som ett vapen i Kalla kriget mot USA och västvärlden. "Vi behövde ingjuta ett nazistliknande hat mot judarna i den islamiska världen, och vända detta vapen av känslor till ett terroristiskt blodbad mot Israel och dess största supporter, USA." – Yuri Andropov, ordförande för sovjetiska KGB, senare generalsekreterare i det sovjetiska kommunistpartiet, enligt berättelse av general Ion Pacepa, före detta chef för Rumäniens säkerhetstjänst. Förutom att mobilisera araberna till förmån för den sovjetiska saken behövde Andropov och hans KGB-kollegor tilltala den demokratiska världen. För att göra det bestämde sig Kremlin för att vända konflikten från en som bara försökte förgöra Israel till en kamp för mänskliga rättigheter och nationell frigörelse från en illegitim, amerikansksponsrad imperialistisk ockupant. De började försöka förändra narrativet för konflikten från det religiösa jihad – i vilket den islamistiska doktrinen kräver att all mark som någonsin varit under muslimsk kontroll måste återtas till islam – till sekulär nationalism och politisk självbestämmelse, något mycket mer godtagbart för västerländska demokratier. Detta skulle fungera som en täckmantel för ett våldsamt terrorkrig – något som till och med fick ett utbrett stöd. För att uppnå sitt mål var sovjeterna tvungna att skapa en palestinsk nationalidentitet som hittills inte hade existerat, samt ett narrativ om att judarna inte hade några rättigheter till marken och var nakna angripare. Enligt Pacepa skapade KGB den Palestinska befrielseorganisationen (PLO) på tidigt 1960-tal, eftersom de också hade orkestrerat så kallade nationella befrielsearméer i flera andra delar av världen. Han menar att den palestinska stadgan från 1964 utformades i Moskva. Detta dokument var grundläggande för uppfinningen och etablerandet av en konstgjord palestinsk nation. Detaljerna av de Moskva-sponsrade terroroperationerna i Mellanöstern och på andra platser beskrivs på 25 000 sidor av KGB-dokument som kopierats och smugglats ut ur Ryssland på tidigt 1990-tal av den högt uppsatta KGB-arkivisten Vasili Mitrokhin och finns nu i Storbritannien, på Churchill College i Cambridge. Den ursprungliga stadgan hävdade inte att Västbanken eller Gazaremsan var "palestinska". Faktum är att den uttryckligen avsade sig alla rättigheter till dessa områden och såg dem, felaktigt, som jordanska och egyptiska territorier. I stället gjorde PLO anspråk på resten av Israel. Detta ändrades efter kriget 1967 när Israel drev ut de illegala jordanska och egyptiska ockupanterna, och Västbanken och Gaza för första gången märktes om som palestinska territorier. Moskva tog först sin kampanj för att stämpla israeliska judar som förtryckare av deras påhittade "palestinska folk" till FN år 1965. Deras försök att kategorisera sionism som rasism misslyckades den gången men nådde framgång nästan ett årtionde senare i den FN:s generalförsamlings ökända resolution 3379. Zuheir Mohsen, en högt uppsatt PLO-ledare, erkände år 1977: "Det palestinska folket existerar inte. Skapandet av en palestinsk stat är bara ett medel för att fortsätta vår kamp mot staten Israel för vår arabiska gemenskap ... Enbart av politiska och taktiska skäl talar vi idag om ett palestinskt folks existens, eftersom arabiska nationalintressen kräver att vi placerar existensen av ett distinkt 'palestinskt folk' för att gå emot sionismen. Ja, existensen av en separat palestinsk identitet existerar enbart av taktiska skäl." Mitrokhin-dokumenten visar att både Yassir Arafat och hans efterföljande PLO-chef, Mahmoud Abbas, som nu är president för Palestinska myndigheten, var KGB-agenter. Båda var avgörande i KGB:s desinformationsoperationer och i dess terrorkampanjer. "För hans affärer med Washington sa Ceaușescu till Arafat år 1978: "Du måste helt enkelt fortsätta låtsas som att du kommer att bryta med terrorismen och att du kommer att erkänna Israel – om och om och om igen." Ceaușescus råd förstärktes av den nordvietnamesiska kommunistgeneralen Vo Nguyen Giap, som Arafat träffade flera gånger. "Sluta prata om att förinta Israel och vänd i stället ditt terrorkrig till en kamp för mänskliga rättigheter. Då kommer det amerikanska folket att äta ur din hand." Precis som med hans föregångare, Arafat, visar Abbas konsekventa avvisande av varje erbjudande om fred med Israel, samtidigt som han pratar om fred medan han sponsrar terror, på hans sovjetiska mästares fortsatta inflytande. Under tiden är den palestinska rörelsen som skapats av Moskva, enligt den amerikanska historikern David Meir-Levi, "den enda nationella rörelsen för politiskt självbestämmande i hela världen – och i hela världshistorien – som har förstörelsen av en suverän stat och folkmordet av dess folk som sitt enda existensberättigande. Moskvas kampanj underminerades kraftigt av normaliseringen mellan Israel och arabstaterna år 2020. Lärdomen här är vikten av amerikansk politisk vilja mot auktoritär propaganda, vilket ledde till det omvälvande Abraham-avtalet.
Sovjetunionen utvecklade progressivt en politik för att underminera Israel. Deras primära mål var att använda landet som ett vapen i Kalla kriget mot USA och västvärlden. För att uppnå sitt mål var sovjeterna tvungna att skapa en palestinsk nationalidentitet som hittills inte hade existerat, och ett narrativ om att judarna inte hade rätt till marken och var nakna angripare. Enligt general Ion Pacepa, före detta chef för Rumäniens säkerhetstjänst, skapade KGB den Palestinska befrielseorganisationen (PLO) på tidigt 1960-tal. På bilden: PLO-ordföranden Yassir Arafat (höger) lägger en krans på Lenins mausoleum under hans tolfte besök i Moskva, den 30 augusti, 1977. (Foto av STF/AFP via Getty Images)
Förra månaden bekräftade FN:s generalförsamling återigen sin obevekliga fientlighet mot en av sina egna medlemsstater. Man röstade överväldigande – 125 mot 8, med 34 avståenden – för att finansiera en permanent utredning från utredningskommissionen (CIO) från rådet för mänskliga rättigheter (UNHRC), angående anklagelser om krigsbrott och brott mot mänskliga rättigheter som ska ha begåtts av Israel. Ett beklagligt belopp på 5.5 miljoner dollar som bekostas av skattebetalarna kommer att utgöra budgeten bara under det första året – alltså mer än dubbelt så mycket som UNHRC lägger på att utreda inbördeskriget i Syrien.
Läs vidare
av Giulio Meotti • 10 januari, 2022
"Jag kommer att fortsätta anta en kritisk ställning mot de ... som använder den liberala strukturen och tolerans av grundlagen för att införa totalitära åsikter om staten och som underminerar rättsstatsprincipen med hjälp av anti-västerländsk indoktrinering ... Jag kommer inte att anpassa min bild av uttrycksfrihet till ... "'Alla har rätt att fritt uttrycka sin åsikt på ett sätt som inte är motstridigt med sharialag'" - Ralph Giordano, FAZ.net. När en dammlucka väl brister finns det bara en tävling för att se vem som ger vika snabbast. Staden byter också namn på sina torg ... Det nya namnet på ett torg i Aachen är "Moscheeplatz" ("Mosképlats"), ett namn som borgmästaren Marcel Philipp önskat, i enighet med turkiska [departementet för religiösa frågor] ... Sedan är det frågan om demografin: 70 % av Raunheims befolkning är migranter. "Här har vi fler muslimer än kristna". – Borgmästare Thomas Jühe, Socialdemokraterna, Die Welt, 16 november 2021. Trots detta menar de att "The Great Replacement" (ersättningsteorin) och islamiseringen av Europa bara är konspirationsteorier. Har vi verkligen förstått hur morgondagens Europa kommer att bli?
Moskéerna i Köln, den fjärde största staden i Tyskland, har fått tillstånd att sända ut böneutropet varje fredag via minaretens högtalare. För vissa invånare i Köln representerar det muslimska böneutropet samma erövringsrop som de kristna i Mellanöstern och Afrika hör fem gånger per dag och natt utanför deras kyrkor och hem. Nu är det Tysklands tur. På bilden: Centralmoskén i Köln. (Foto av Andreas Rentz/Getty Images)
"Den västerländska hegemonin är över", sa den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdogan nyligen. "Den varade i århundraden, men nu är den över." Samtidigt har moskéerna i Köln, den fjärde största staden i Tyskland, fått tillstånd att sända ut bönutropet varje fredag via minaretens högtalare. "Många invånare i Köln är muslimer", sa borgmästare Henriette Reker", och enligt min åsikt är det ett tecken på respekt att tillåta böneutropet." För andra representerar det muslimska böneutropet samma erövringsrop som de kristna i Mellanöstern och Afrika hör fem gånger per dag och natt utanför deras kyrkor och hem. Nu är det Tysklands tur.
Läs vidare
av Khaled Abu Toameh • 6 januari, 2022
"Det är inte alla yrken som kommer att vara öppna för palestinier under den nya förordningen ..." L'Orient Today, den 8 december 2021. Palestinska flyktingar i Libanon "är socialt marginaliserade, har mycket begränsade civila, sociala, politiska och ekonomiska rättigheter, inklusive begränsad åtkomst till Libanons regerings offentliga hälso-, utbildnings- och sociala tjänster och står inför betydande restriktioner vad gäller deras rätt att arbeta och rätt att äga fastigheter." – UNRWA, september 2020. Det finns flera anledningar till att libaneserna inte vill ha palestinierna. En anledning är att palestinierna sedan 1970-talet har tagit in krig och förstörelse i Libanon och förvandlat flyktingläger till baser för terrorgrupper. "Det är dags att sätta punkt för denna historia av diskriminering och systematisk segregering ... Kvalificerade palestinier bör tillåtas utöva sina yrken, särskilt inom de områden där de behövs mest ... Mycket få libaneser skulle dela min åsikt." – Sawssan Abou-Zahr, högt uppsatt libanesisk journalist, Reliefweb, den 1 augusti 2021. Det som är tydligt ... är att det internationella samhället länge har ignorerat brotten och människorättskränkningarna av ett arabland mot palestinierna.
Det internationella samhället har länge ignorerat Libanons brott och människorättskränkningar mot palestinier. Det finns flera anledningar till att libaneserna inte vill ha palestinierna. En anledning är att palestinierna sedan 1970-talet har tagit in krig och förstörelse i Libanon och förvandlat flyktingläger till baser för terrorgrupper. På bilden: Palestinier i Ain el-Hilweh, Libanons största palestinska flyktingläger, protest den 31 januari 2020. (Foto av Mahmoud Zayyat/AFP via Getty Images)
Problemet med den arabiska apartheiden och diskrimineringen kom nyligen upp till ytan igen efter att en libanesisk minister meddelat att hans land bestämt sig för att låta palestinier arbeta i fler sektorer som hittills enbart varit reserverade för libanesiska medborgare. Meddelandet av Mostafa Byram, Libanons arbetsminister, kom som en överraskning för många palestinier som i fyra årtionden varit bannlysta från många yrken. Palestinierna hoppas att beslutet skulle avsluta flera årtionden av diskriminering och marginalisering av ett arabland – Libanon. En del libaneser uttryckte dock ett starkt motstånd till Bayrams beslut om att lätta på arbetsrestriktionerna som införts mot palestinierna. Dessa libaneser verkar rädda att palestinierna antingen kommer att ta deras jobb eller bli libanesiska medborgare.
Läs vidare
av Gordon G. Chang • 24 december, 2021
Tennisstjärnan Peng Shuais försvinnande denna månad har fått många runtom i världen att ifrågasätta huruvida vinter-OS 2022 bör hållas i Beijing. Spelen ska börja den 4 februari. Det är nu dags för världen att inse verkligheten av Kinas Kommunistparti och det fruktansvärda system det har skapat. Det finns bara ett rätt val: Flytta spelen. Regimen kommer att få Peng att offentligt ta tillbaka anklagelserna, eller krossa henne. Individen betyder ingenting i Kinas nuvarande system. För många gånger har statlig tv sänt fasansfulla bekännelser från uppenbart nedbrutna individer. Det finns många anledningar att bojkotta eller flytta OS från Beijing ... Ingen regerande grupp som arrangerar våldtäkt, slaveri, massgripanden, tortyr, mord och organskörd bör förstås tillåtas att, bland andra saker, stå värd för internationella idrottsevenemang. Internationella olympiska kommittén menar att dessa hemskheter inte är deras ensak. Men skydd av idrottare är det. Pengs gripande säger oss att idrottare inte går säkra i Kina. Spelen handlar trots allt först och främst om de tävlande, och deras personliga säkerhet måste vara av högsta prioritet. Till och med såhär sent är det dags att bojkotta eller flytta spelen från Kina.
Tennisstjärnan Peng Shuais försvinnande denna månad har fått många runtom i världen att ifrågasätta huruvida vinter-OS 2022 bör hållas i Beijing. Bara någon som är moraliskt fördärvad skulle säga att det är en god idé att låta den gisslanhållande, våldtäktsmansskyddade, folkmordsbegående kinesiska regimen att stå värd för denna tävling. (Foto av Wang He/Getty Images)
Peng Shuais försvinnande denna månad har fått många runtom i världen att ifrågasätta huruvida vinter-OS 2022 bör hållas i Beijing. Spelen ska börja den 4 februari. Bara någon som är moraliskt fördärvad skulle säga att det är en god idé att låta den gisslanhållande, våldtäktsmansskyddade, folkmordsbegående kinesiska regimen att stå värd för denna tävling. Det är nu dags för världen att inse verkligheten av kinas Kommunistparti och det fruktansvärda system det har skapat. Det finns bara ett rätt val: Flytta spelen. I flera årtionden har folk sett mellan fingrarna på de stora brott som den kinesiska kommunismen har begått eftersom de haft hopp om att den över tid skulle utvecklas och bli välvillig. När "reformisten" Deng Xiaoping knuffade Hua Guofeng, Mao Zedongs valda efterträdare, åt sidan och i slutet av 1978 utformade det historiska tredje plenumet så trodde utomstående att de såg ett nytt – och överlägset – "nytt Kina".
Läs vidare
av Burak Bekdil • 12 december, 2021
Sanktioner föreskrivs enligt lag för "den entitet som gör betydelsefulla affärer med ryska militär- eller underrättelsetjänster" – kansliet för den amerikanska senatens ordförande för utrikesrelationer, Robert Menendez, Daily Sabah, 28 september 2021. Dessutom skulle Ankara och Moskva diskutera ryska sakkunskaper och konstruktionen av ytterligare två kärnkraftverk åt Turkiet, utöver en kärnreaktor för 10 miljarder dollar som redan byggs på Turkiets medelhavskust. All denna strategiska planering kommer att ytterligare öka det NATO-allierade Turkiets beroendeställning till Ryssland, som även är Turkiets största leverantör av naturgas. "Putin och hans administration är väl medvetna om Turkiets svagheter: a) ekonomin försämras ytterligare; b) pandemin är inte under kontroll; c) bensinpriserna ökar men Ryssland är beredda att erbjuda vänskapsrabatt till Turkiet; d) militärförvärv som får möta en fientlig amerikansk senat." – Eugene Kogan, en försvars- och säkerhetsanalytiker baserad i Tbilisi, Georgien; till Gatestone. "Den turkiska presidenten kommer fortsätta att spela en spoilerroll inom NATO och ge Putin ytterligare möjligheter att underminera den transatlantiska alliansen och dess värden." – Aykan Erdemir före detta medlem i Turkiets parlament som nu är baserad i Washington D.C., mejl till Gatestone. [Erdoğan] kommer inte backa från ... Rysslandkortet i hans hand, såvida han inte ser att hans kärleksaffär med Ryssland kommer att stå honom dyrt.
Den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğan försöker göra Turkiet till ett unikt exempel på en politisk självmotsägelse: En "ovärderlig" NATO-allierad som också har en djup strategisk och militär allians med Ryssland. Han kommer inte att backa från sin kohandel med Väst, Rysslandkortet i hans hand, såvida han inte ser att hans kärleksaffär med Ryssland kommer att stå honom dyrt. På bilden: Erdoğan (höger) med Rysslands president Vladimir Putin. (Bildkälla: kremlin.ru)
Turkiet har varit NATO-allierat sedan 1952. Den 6 oktober berömde NATO:s barnsligt naiva generalsekreterare Jens Stoltenberg Turkiet som "en viktig allierad [som] spelade en viktig roll i att besegra Daesh". Båda konstateranden är grovt felaktiga: Turkiet håller på att bli en viktig rysk allierad, inte NATO-allierad, vars oregelbundna milisallierade i Syrien är jihadistkvarlevorna av Daesh (Islamiska staten). Som en försmådd älskare, djupt förolämpad av president Joe Bidens vägran att möta honom på sidlinjerna av FN:s generalförsamlings septembermöte i New York, skyndade sig Turkiets islamistiska president Recep Tayyip Erdoğan till Svarta havet-staden Sochi, Ryssland, den 29 september för en tête-a-tête med den ryska presidenten Vladimir Putin. På vägen tillbaka från New York sa Erdoğan till reportrarna: "Tecknen är inte bra i Turkiets relation med USA".
Läs vidare
|
