Senaste analyser och kommentarer
av Nima Gholam Ali Pour • 19 augusti, 2019
Malmö, Sveriges tredje största stad, har blivit känd för antisemitismen. Det framgår inte om de styrande Socialdemokraterna verkligen har den politiska eller moraliska viljan att motverka antisemitismen. Bild: Malmö stadshus. (Bildkälla: Hajotthu / Wikimedia Commons)
Malmö har blivit känd för antisemitismen i staden och det faktum att många judar inte känner sig trygga i staden. Något som gör antisemitismen ännu mer problematisk i Malmö är att det inte är tydligt om det styrande partiet i Malmö, Socialdemokraterna, verkligen vill motverka antisemitism. Före detta kommunstyrelseordförande i Malmö, Ilmar Reepalu, anklagades för att ha uttryckt sig antisemitisk flera gånger. Andra ledande socialdemokratiska politiker i Malmö, som Adrian Kaba, har också spridit antisemitiska konspirationsteorier. I år sjöng Socialdemokraternas ungdomsförbund i Malmö "krossa sionismen" när de demonstrerade på första maj. Det som är utmärkande för alla dessa skandaler där socialdemokrater har uttryckt antisemitiska åsikter i Malmö är att ingen har behövt betala ett politiskt pris. Det har varit acceptabelt att uttrycka antisemitiska åsikter som socialdemokrat i Malmö. Även om partiet i medierna har fördömt händelserna har ingen behövt avgå.
Läs vidare
av Judith Bergman • 17 augusti, 2019
I början av juli antog Frankrikes nationalförsamling ett utkast till en motion som utformats för att minska hatpropaganda på nätet. Motionen har gått till den franska senaten och skulle kunna bli lagstadgad efter parlamentets sommaruppehåll. Om den blir det så kommer Frankrike att bli det andra landet i Europa efter Tyskland som godkänner en lag som tvingar ett socialt medieföretag att censurera sina användare å statens vägnar. Vetskapen om att ett Facebookinlägg skulle kunna göra att man hamnar framför en domare kommer troligtvis göra det svårt för den som vill tala fritt. Om Facebooks avtal med Frankrike replikeras av andra europeiska länder så kommer det som finns kvar av yttrandefriheten i Europa, särskilt på internet, försvinna snabbt. Medan Facebook ivrigt hävdar att man har arbetat mot hatpropaganda på nätet, inklusive att man ska ha avlägsnat miljontals stycken terroristrelaterat innehåll från plattformen, enligt en ny rapport från Daily Beast ligger fortfarande 105 inlägg av Al Qaidas mest ökända terrorister kvar på Facebook och Youtube.
I maj uppmanade Frankrike till ökad regeringsgranskning av Facebook. Nu har Facebook gått med på att lämna över identifieringsuppgifterna för franska användare som misstänks för hatpropaganda på plattformen till franska domare, enligt Frankrikes statssekreterare för den digitala sektorn, Cédric O. Enligt en rapport från Reuters hade Facebook tidigare "avstått från att lämna över identifikationsuppgifter för personer som misstänkts för hatpropaganda eftersom man inte velat göra det under amerikansk-franska juridiska överenskommelser på grund av oro för att länder utan en självständig domarkår skulle kunna missbruka den". Fram tills idag, noterade Reuters, hade Facebook bara samarbetat med den franska domarkåren när det gällde frågor som relaterade till terrorattacker och våldsamma handlingar genom att lämna över IP-adresserna och andra identifierande uppgifter för misstänkta individer till franska domare som lämnat in en formell begäran om det.
Läs vidare
av Guy Millière • 11 augusti, 2019
President Macron säger aldrig att han är ledsen för de som har förlorat ett öga eller en hand (...) av extrem polisbrutalitet. Istället bad han det franska parlamentet att godkänna en lag som nästan totalt avskaffar rätten att protestera och oskuldspresumtionen, vilket gör att man kan gripa vem som helst, var som helst utan orsak. Lagen gick igenom. I juni gick en annan lag igenom som hårt straffar den som säger eller skriver något som kan innehålla "hatpropaganda". Lagen är så otydlig att en amerikansk rättsvetare, Jonathan Turley, kände sig manad att reagera. "Frankrike", skrev han, "har nu blivit ett av de största internationella hoten mot yttrandefriheten". Macron och den franska regeringens största orosmoment verkar inte vara att man riskerar kravaller, allmänhetens missnöje, att kristendomen försvinner, den katastrofala ekonomiska situationen eller islamisering och dess konsekvenser. Istället är det klimatförändringarna. "Väst vet inte längre vad det är, för det vet inte, och vill inte veta, vad som har format det, vad det består av, vad det har varit och vad det är. (...) Detta självmord leder naturligtvis till en dekadens som banar väg för nya barbariska civilisationer." – Kardinal Robert Sarah, i Le soir approche et déjà le jour baisse (Kvällen kommer och ljuset mörknar redan").
Den franska presidenten Emmanuel Macron säger aldrig att han ledsen för de som har förlorat ett öga eller en hand av extrem polisbrutalitet. Istället bad han det franska parlamentet att godkänna en lag som nästan totalt avskaffar rätten att protestera och oskuldspresumtionen, vilket gör att man kan gripa vem som helst, var som helst utan orsak. Lagen gick igenom. (Foto av Kiyoshi Ota – Pool/Getty Images)
Paris, Champs-Élysées. 14 juli. Frankrikes nationaldag. Precis innan militärparaden inleds färdas president Emmanuel Macron längs avenyn i en tjänstebil för att hälsa på folkmassan. Tusentals människor som är samlade längs avenyn ropar "avgå, Macron", buar och häver ur sig förolämpningar. I slutet av paraden släpper ett tiotal personer gula ballonger upp mot himlen och delar ut flygblad där det står "gula västarna är inte döda". Polisen skingrar dem, snabbt och bestämt. Ett ögonblick senare anländer ett hundratals "Antifa"-anarkister, kastar säkerhetsbarriärer på vägen för att skapa barrikader, startar bränder och krossar skyltfönster i flera butiker. Polisen har svårt att kontrollera situationen, men i början av kvällen, efter några timmar, är ordningen återupprättad.
Läs vidare
av Majid Rafizadeh • 4 augusti, 2019
Trots dessa attacker, och försök till attacker, fortsätter EU trots sin oändliga skenhelighet att ha en mjuk ton mot Iran. Antagligen på grund av en iver över att göra affärer med dem, trots att landet är en världsledande sponsor av terror. Ju mer EU blidkar den iranska regeringen, desto mer makt får den att ägna sig åt aggressiva terroraktiviteter. EU måste sluta upp med att blidka de regerande mullorna i Iran som konstant ägnar sig åt terroraktiviteter i Europa och istället ansluta sig till sin transatlantiska partner, USA, för att lägga ännu mer press på Irans fundamentalistiska regering.
Iran har nyligen blivit mer aggressivt och gick över 300-kilosgränsen för berikad uran, bland flera andra skadliga åtgärder. På bilden: Anläggningen för uranberikande, Isfahan, Iran. (Foto av Getty Images)
Det är ofattbart hur långt EU är villigt att gå för att blidka de regerande mullorna i Iran. Att bevittna ett EU som tar Irans fundamentalistiska regerings parti istället för att stötta sin gamla transatlantiska partner, USA, är en chock. Sedan president Donald Trump drog sig ur det bristfälliga avtalet, den gemensamma övergripande handlingsplanen (GÖHP), har Irans ledare på ett konsekvent sätt utövat påtryckningar för att Europa ska göra mer än att blidka dem; mer än vad man är kapabel till. Först kom EU på en mekanism som kallades för Instrument in Support of Trade Exchanges (INSTEX). Dess syfte var att skydda den iranska regeringen från ekonomiska sanktioner för att hjälpa dess regerande prästmän – och Europa – med att få högre intäkter.
Läs vidare
av Soeren Kern • 3 augusti, 2019
"Vi står inför den största migrationsvågen i historien. Om vi öppnar fördämningen så kommer ingen europeisk regering kunna överleva i mer än ett halvår. Vi rekommenderar dem att inte pröva vårt tålamod." – Den turkiska inrikesministern Süleyman Soylu. "Turkiet är djupt engagerade i målet med EU-medlemskap ... Slutförandet av dialogen om visumliberalisering som kommer göra så att våra medborgare kan resa till Schengenområdet utan visum är vår första prioritet." – Uttalande släppt av det turkiska utrikesdepartementet, den 9 maj 2019. "Detta betyder inte att jag har något emot turkarna (...) Men om vi börjar förklara det – att Turkiet tillhör Europa – så kommer europeiska skolelever att få lära sig att den europeiska gränsen ligger i Syrien. Var är det sunda förnuftet? (...) Kan Turkiet ses som ett europeiskt land kulturellt, historiskt och ekonomiskt? Om vi säger det så vill vi att EU ska dö." – Den före detta franska presidenten Nicolas Sarkozy. Om EU godkänner undantag för viseringskravet så kommer tiotals miljoner turkar få omedelbar och obehindrad tillgång till Europas passfria zon. Kritiker av visumliberaliseringen är rädda för att miljontals turkar kan migrera till Europa. Den österrikiska tidningen Wochenblick rapporterade att 11 miljoner turkar lever i fattigdom och att "många av dem drömmer om att flytta till Centraleuropa."
Turkiet har hotat att öppna fördämningen för massmigration till Europa om inte turkiska medborgare blir berättigade visumfria resor till EU. Turkiet rymmer för närvarande ett uppskattat antal på 3,5 miljoner migranter och flyktingar – främst syrier, irakier och afghaner. Många av dessa människor skulle förmodligen migrera till Europa om de fick chansen. På bilden: Adiyaman flyktingläger i Turkiet. (Bildkälla: UNHCR)
Turkiet har hotat att öppna fördämningen för massmigration till Europa om inte turkiska medborgare blir berättigade visumfria resor till EU. EU har gått med på visumliberalisering i ett migrantavtal mellan EU och Turkiet från mars 2016, i vilket Ankara lovade att strypa flödet av migranter till Europa. Europeiska tjänstemän insisterar på att Turkiet, trots en minskad flyktingström, ännu inte har uppfyllt alla kriterier för visumliberalisering. Dessutom beslutade EU:s utrikesministrar den 15 juli att man skulle pausa diskussionerna med Ankara som en del av sanktionerna mot turkisk olja och gas som borras vid Cyperns kust.
Läs vidare
av Khaled Abu Toameh • 28 juli, 2019
Huvudanledningen till att den saudiska bloggaren blev överfallen och förnedrad under sitt besök vid Al-Aqsamoskén var uppvigling. Det kom främst från det palestinska journalistsyndikatet (PJS), en grupp med kopplingar till Fatah, och det har beskrivits av vissa i väst, till och med i Israel, som "måttliga" och "pragmatiska". Att spotta en saudisk bloggare i ansiktet och kalla honom för "djur" och "sionist" är inget beteende som resulterar i att man får pengar från hans stat – eller någon annan entitet med självrespekt.
I samma stund som palestinierna lade märke till den saudiske bloggaren Mohamed Saud vid moskéområdet Al-Aqsa i Jerusalem visade de honom hur de behandlar sina arabiska bröder genom att kasta förolämpningar och spotta på Saud. Vad har den saudiska besökaren gjort för att förtjäna denna förnedring och misshandel? På bilden: Mohamed Saud skyler sig från palestinier som spottar på honom i Jerusalem den 22 juli. (Bildkälla: videoskärmdump från Twitter)
När den saudiska bloggaren Mohamed Saud kom till moskéområdet Al-Aqsa den 22 juli trodde han att han skulle få be i fred på platsen innan han fortsatte att turista på marknaderna i Jerusalems gamla stad. Dessutom trodde Saud tydligen att han som arabisk muslim skulle bli varmt välkomnad av sina palestinska bröder. Han hade fel. I samma stund som palestinierna lade märke till den saudiska bloggaren vid en av islams heligaste platser visade de honom hur de behandlar sina arabiska bröder. Filmklipp som dök upp i social media visade ett antal palestinier som kastade förolämpningar och spottade på Saud. En palestinier kastade senare en plaststol på honom när han lämnade området. Vad gjorde den saudiska besökaren för att förtjäna denna förnedring och misshandel? Vilket brott begick han för att bli fördömd som "skräp", "djur, "förrädare" och "sionist"?
Läs vidare
av Khaled Abu Toameh • 24 juli, 2019
De libanesiska myndigheternas åtgärder mot palestinier belyser återigen diskrimineringen som palestinierna länge har utsatts för i detta arabland. "Palestinier i Libanon" lider enligt en rapport av Associated Press "av diskriminering i nästan alla aspekter av vardagen ..." Libanesisk lag begränsar palestiniernas möjligheter att arbeta inom flera olika yrken, inklusive juridik, medicin och ingenjörskap, samt hindrar dem från att motta socialbidrag. År 2001 godkände det libanesiska parlamentet också en lag som gjorde det förbjudet för palestinier att äga fastigheter. Men av någon anledning verkar Libanons diskriminerande och rasistiska åtgärder mot palestinier ändå inte störa pro-palestinska grupper runtom i världen. Dessa grupper vänder regelbundet bort blicken från palestiniernas misär i arabländerna. Istället har de siktet inställt på Israel på grund av landets imaginära kränkningar mot palestinier. Det är hög tid för de pro-palestinska grupperna på universitet i USA, Kanada, Storbritannien och Australien att arrangera en "arabisk apartheidvecka" istället för att anklaga Israel för att diskriminera mot palestinier. Det är också hög tid för internationell media att lägga märke till anti-palestinska åtgärder som vidtas av Libanon mot palestinska arbetare vid en tid då Israel ökar antalet palestinier som får komma in i Israel för att arbeta.
Av någon anledning verkar Libanons diskriminerande och rasistiska åtgärder mot palestinier ändå inte störa pro-palestinska grupper runtom i världen. Dessa grupper vänder regelbundet bort blicken från palestiniernas misär i arabländerna. Istället ställer de in siktet på Israel på grund av landets imaginära kränkningar mot palestinier. På bilden: Burj Barajneh, ett palestinskt flyktingläger i Libanon som drivs av FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar. (Bildkälla: Al Jazeera English/Flickr CC BY-SA 2.0)
Över 100 000 palestinier från Västbanken har tillstånd att arbeta i Israel, enligt palestinska och israeliska källor. Dessutom, menar källorna, kommer tusentals palestinier in i Israel varje dag utan tillstånd. Den 15 juli uppskattades antalet palestinska arbetare som kom in i Israel, enligt israeliska försvardepartementet, till över 80 000. Förra veckan ska Israel, som en del av försöken att nå vapenstillestånd mellan Israel och Hamas, ha gått med på att öka antalet palestinska handelsmän och företagare som får åka från Gazaremsan till Israel från 3 500 till 5 000. Enligt rapporterna var denna senaste israeliska gest ett resultat av Egypten och FN:s försök att förhindra en fullskalig militär konfrontation mellan Israel och Hamas.
Läs vidare
av Judith Bergman • 14 juli, 2019
Med andra ord, glöm allt vad fritt utbyte av idéer heter: FN känner att deras 'värderingar' är hotade och de som kritiserar dessa värderingar måste därför stoppas. FN försäkrar så klart alla om att "ett adresserande av hatpropaganda inte innebär ett förbud eller en begränsning av yttrandefriheten. Det innebär att man hindrar hatpropaganda från att eskalera till något farligare än så, särskilt uppviglande till diskriminering, fientlighet och våld - något som är förbjudet under internationell lag". Men FN försöker definitivt förhindra yttrandefriheten – särskilt den typ som utmanar FN:s agenda. Detta var uppenbart i samband med FN:s globala migrationspakt, i vilket det angavs uttryckligen att offentliga medel till "mediekällor som på ett systematiskt sätt främjar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och andra former av diskriminering mot migranter" bör upphöra. Till skillnad från FN:s globala migrationspakt innehåller FN:s handlingsplan mot hatpropaganda en definition av vad FN anser vara "hat" och det råkar vara den bredaste och vagaste definitionen man kan tänka sig: "All slags kommunikation i muntliga och skriftliga uttryck eller beteende, som attackerar eller använder pejorativt eller diskriminerande språk med referens till en person eller grupp på grund av vilka de är; med andra ord baserat på deras religion, etnicitet, nationalitet, ras, färg, härkomst, kön eller andra identitetsfaktorer." Med en så bred definition skulle all propaganda kunna stämplas som "hat".
I januari bedrev FN:s generalsekreterare Antonio Guterres en "tidsprioriterad global handlingsplan mot hatpropaganda och hatbrott", och menade att regeringar och institutioner behöver "uppbåda lösningar som svarar på folks rädsla och oro ..." Ett av dessa svar, verkade Guterres föreslå, är att slopa yttrandefriheten. På bilden: Antonio Guterres. (Bildkälla: Fiona Goodall/Getty Images)
I januari gav FN:s generalsekreterare Antonio Guterres sin specialrådgivare för förebyggande av folkmord, Adama Dieng, uppgiften att "presentera en tidsprioriterad global handlingsplan mot hatpropaganda och hatbrott". Vid en presskonferens som handlade om FN:s utmaningar under 2019 hävdade Guterres att "den största utmaningen som regeringar och institutioner står inför idag är att visa att vi bryr oss – och att uppbåda lösningar som svarar på folks rädsla och oro ..." Ett av dessa svar, verkade Guterres föreslå, är att slopa yttrandefriheten.
Läs vidare
av Judith Bergman • 11 juli, 2019
Det verkar finnas en avsevärd klyfta mellan det som tyskarna säger offentligt och vad de tänker ... Femtiosju procent av alla tyskar säger att de börjar bli trötta på hur de "i allt större mån blir tillsagda vad de ska säga och hur de ska bete sig". "Det gör stor skillnad ... om medborgare känner att de blir alltmer övervakade och utvärderade ... Många medborgare saknar att kunna bli respekterade på så sätt att deras angelägenheter och ståndpunkter tas på allvar [och] att viktiga händelseförlopp diskuteras öppet ..." – Från en undersökning om självcensur i Tyskland, utförd av Institut für Demoskopie Allensbach. Denna reträtt [från respekt för yttrandefriheten] har än så länge kulminerat år 2018 med Tysklands censurlag som kräver att sociala medieplattformer ska radera eller blockera alla påstådda "straffbara handlingar" på nätet, såsom förtal och uppvigling, inom 24 timmar från att man mottagit en anmälan av en användare. Om plattformerna inte gör detta kan den tyska regeringen ge dem böter på upp till 50 miljoner euro. Personer i Tyskland har blivit åtalade för att de har kritiserat regeringens migrationspolitik ...
En ny undersökning om självcensur i Tyskland har visat att tyskarna censurerar sig själva till en häpnadsväckande grad. På frågan om huruvida det är "möjligt att uttrycka sig fritt i offentligheten" var det bara 18 % som svarade ja. I jämförelse sa 59 % av tyskarna att de uttrycker sig fritt bland sina vänskapskretser och bekanta. "Nästan två tredjedelar av medborgarna är övertygade om att man 'idag måste vara mycket försiktig med vilka ämnen man uttrycker sig om', eftersom det finns många oskrivna lagar om vilka åsikter som är acceptabla och godtagbara", enligt undersökningen som utfördes av Institut für Demoskopie Allensbach för tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ).
Läs vidare
av Soeren Kern • 7 juli, 2019
Sveriges television granskade tjänstemän i de fem svenska kommuner – Göteborg, Stockholm, Örebro, Malmö – som är hem till de flesta av de 150 återvändande IS-soldaterna och kom fram till att dessa kommuner tillsammans bara har vetskap om var max 16 vuxna och 10 barn befinner sig. "USA ber Storbritannien, Frankrike, Tyskland och andra europeiska allierade att ta tillbaka över 800 IS-krigare som vi har tagit tillfånga i Syrien och dra dem inför rätta ... Alternativet är inget bra sådant och vi kommer att bli tvingade att släppa dem ..." USA:s president Donald Trump på Twitter den 16 februari 2019. Wall Street Journal noterade i ett nytt reportage, "The West's Foreign Fighter Problem", att europeiska regeringar står inför ett moment 22: Antingen repatriera och åtala sina jihadister eller riskera att de försvinner från radarn och utför nya attacker i Europa.
"Det är särskilt oroande att den [tyska] federala regeringen inte verkar ha vidtagit några ytterligare åtgärder för att förhindra det okontrollerade återintåget av IS-krigare", säger Linda Teuteberg, generalsekreterare i Tysklands Fria demokratiska parti. Hon tillade att regeringen "fortfarande inte har något koncept för hur man ska hantera före detta IS-krigare från Tyskland", inklusive "tyskar som fängslats i krigszonen samt de över 200 före detta IS-anhängare som nu är tillbaka i Tyskland". (Bildkälla: Olaf Kosinsky / CC BY-SA 3.0-de via Wikimedia Commons) Den tyska regeringen har tappat räkningen på de tyskar som har rest till Irak och Syrien under senare år för att gå med i Islamiska Staten (IS). Uppenbarelsen framkommer mitt bland allt större rädslor för att en del av dessa krigare återvänder till Tyskland utan myndigheternas vetskap. Det tyska inrikesdepartementet avslöjade – som svar på en fråga av generalsekreteraren i det liberala Fria demokratiska partiet (FDP), Linda Teuteberg – att de tyska myndigheterna saknar information om var minst 160 tyskar som åkt för att strida med IS befinner sig, enligt Welt am Sonntag. Departementet menade att medan vissa troligtvis har dött i strid sitter andra gömda och försöker möjligtvis flytta tillbaka till Tyskland.
Läs vidare
av Uzay Bulut • 6 juli, 2019
"I vissa regioner kan nivån och formen av förföljelse tyckas närma sig kriterierna för den internationella definitionen av folkmord, enligt den som antagits av FN." – The Independent Review of FCO support for Persecuted Christians. "Angriparna bad de kristna att konvertera till islam, men pastorn och de andra vägrade. De beordrade dem att samlas under ett träd och tog deras biblar och mobiltelefoner. Sedan kallade de dem, en efter en, till en plats bakom kyrkan där de sköts till döds." – World Watch Monitor, 2 maj 2019. Som den brittiska rapporten visar handlar förföljelse av kristna och andra icke-muslimer inte om etnicitet, ras eller hudfärg hos varken förövarna eller offren; utan om deras religion. Om dessa brott inte stoppas är det högst troligt att den afrikanska kontinentens öde kommer att bli som Mellanösterns: En gång var det en kristendomsdominerad region och nu är kristna en liten, utdöende, försvarslös minoritet.
Enligt Lindy Lowry som skriver för Open Doors: "I Demokratiska republiken Kongos östra provins, Nord-Kivu har kyrkliga ledare blivit dödade. Minst 15 väpnade extremistgrupper ska enligt källor vara verksamma i området." På bilden: Staden Beni, i Nord-Kivu, där ett tiotal kristna mördades i en attack den 22 september 2018. (Bildkälla: Razdagger/Wikimedia Commons)
Enligt en färsk lägesrapport som publicerats i Storbritannien "uppskattas det att en tredjedel av världens befolkning lider av någon form av religiös förföljelse, med kristna som den mest utsatta gruppen". Även om den fullständiga rapporten – som beställts av den brittiska utrikessekreteraren Jeremy Hunt och utförts av biskopen av Truro, pastor Philip Mountstephen – skulle släppas till påsk i år "kräver omfattningen och formen av fenomenet [kristen förföljelse] helt enkelt mer tid", enligt rapporten. Som resultat förklarade Mountstephen att de "provisoriska" fynden som släpptes i april är ofullständiga, och den slutgiltiga rapporten kommer att publiceras i slutet av juni. Enligt stycket "översikt" i den provisoriska "Independent Review of FCO support for Persecuted Christians": "I vissa regioner kan nivån och formen av förföljelse tyckas närma sig kriterierna för den internationella definitionen av folkmord, enligt den som antagits av FN."
Läs vidare
av Giulio Meotti • 30 juni, 2019
På senare tid har ett antal framstående konservativa intellektuella fått sparken i Storbritannien. En av dem är den oförlikneliga filosofen Roger Scruton, som fick sparken från en regeringskommitté ... Sedan kom turen till det den framstående kanadensiske psykologen Jordan Peterson, vars gäststipendium vid Cambridge University upphävdes ... Genom att vägra att konfrontera yttrandepolisen, eller stötta uttrycksfriheten för Salman Rushdie, Roger Scruton, Jordan Peterson, Charlie Hebdo och Jyllands-Posten – toppen av ett enormt isberg – har vi gett oss ut på en väg av underkastelse till sharialag och tyranni. Vi alla har dolt vår förment "hädiska" kultur med burka för att undvika att förolämpa folk som inte verkar ha något emot att förolämpa oss.
År 1988 publicerades Satansverserna, skriven av Salman Rushdie (vänster), en brittisk medborgare. Irans "högste ledare", Ayatollah Ruhollah Khomeini (höger) dömde år 1989 Rushdie till döden för att ha skrivit boken. Rushdieaffären verkar ha format det brittiska samhället starkt. (Bildkällor: Rushdie – Andrew H. Walker/Getty Images; Khomeini – Mohammad Sayyad/Wikimedia Commons)
För tre år sedan fattade den italienska regeringen ett skamligt beslut. Den täckte över sina antika romerska statyer för att undvika att förolämpa Irans president Hassan Rouhani under hans besök i landet. Nakna statyer förpackades i vita lådor. Ett år tidigare, i Florens, täcktes en annan staty över, föreställande en naken man i grekisk-romersk stil, under kronprinsen av Abu Dhabis besök. Nu har ett av de mest berömda brittiska konstgallerierna täckt över två målningar, efter muslimska klagomål om att de skulle vara "hädiska".
Läs vidare
av Giulio Meotti • 26 juni, 2019
"Franskheten" håller på att försvinna och ersättas av en slags balkanisering av enklaver som inte kommunicerar med varandra ... Detta är inget bra recept. Ju mer den franska eliten och deras disponibla inkomster och kulturnöjen klumpar ihop sig i sina enklaver, desto mindre troligt är det att de kommer att förstå den dagliga inverkan av den misslyckade massinvandringen och multikulturalismen. Den globaliserade "bobo-iserade [borgerliga bohemiska] överklassen" fyller de "nya citadellen" – som i medeltidens Frankrike – och röstar på Macron i samlad trupp. De har utvecklat "ett enda sätt att prata och tänka ... som låter de dominanta klasserna ersätta verkligheten i en nation som utsätts för allvarlig stress och belastning som bara drabbar ett vänligt och välkomnande samhälle". – Christophe Guilluy, Twilight of the Elites, Yale University Press, 2019.
Den senaste tidens "gula västarna"-rörelsen – vars anhängare har demonstrerat varje lördag i Paris i flera månader – är en symbol för sprickan mellan Frankrikes arbetarklass och de gentrifierade progressiva. På bilden: "Gula västarnas" demonstranter intar trappan som leder till Basilique du Sacré-Cœur den 23 mars, 2019 i Paris, Frankrike. (Foto av Kiran Ridley/Getty Images)
"När det gäller Frankrike år 2019 går det inte längre att förneka att en betydelsefull och farlig förvandling, en 'stor övergång' håller på att ske", observerade grundaren och ordföranden för Jean-Jaques Rousseau Institute, Michel Gurginkiel. Han sörjde "Frankrikes förfall som ett utmärkande land, eller i alla fall som den västerländska, judisk-kristna nation som det hittills identifierats som." Ett nytt omslagsreportage i veckotidningen Le Point kallade det för "den stora omstörtningen". Övergång eller omstörtning; Frankrike som vi känner det idag är på väg att dö ut. Samhället har förlorat sin kulturella tyngdpunkt: det gamla levnadssättet håller på att blekna och är nära "utrotning". "Franskheten" försvinner och ersätts av en slags balkanisering av enklaver som inte kommunicerar med varandra. För det land som drabbas mest av islamistisk fundamentalism och terror är detta inget bra recept.
Läs vidare
av Judith Bergman • 23 juni, 2019
I Kina har censuren, som nu i stor mån är automatiserad, nått "en precisionsnivå som saknar tidigare motstycke, understödd av maskininlärning och röst- och bildigenkänning". – Cate Cadell, Reuters, 26 maj 2019. Som i andra kommunistregimer, till exempel det forna Sovjetunionen, tolererar den kommunistiska ideologin inga konkurrerande narrativ. "Religion är en källa till myndighet och ett objekt för lojalitet som är större än staten ... Detta religiösa karaktärsdrag har alltid varit en förbannelse för historiens totalitära despoter ..." – Thomas F. Farr, ordförande vid Religious Freedom Institute, i ett vittnesmål inför Congressional-Executive Commission i Kina, 28 november 2018. År 2018 uppskattades det att Kina hade 200 miljoner övervakningskameror och planer på att öka siffran till 626 miljoner övervakningskameror år 2020. Kinas mål är tydligen en "integrerad plattform för gemensam verksamhet" som kommer att integrera och koordinera uppgifter från övervakningskameror med ansiktsigenkänningsteknologi, ID-nummer för medborgare, biometriska uppgifter, registreringsskyltar och information om fordonsägandeskap, hälsa, familjeplanering, ekonomi, juridiska dokument, "ovanlig aktivitet" samt andra relevanta uppgifter som kan samlas ihop om medborgare, såsom religionsutövande, utlandsresor och så vidare, enligt rapporter från lokala tjänstemän och polis. Just nu är Kina på väg att uppfylla det som Stalin, Hitler och Mao bara kunde drömma om: Den felfria totalitära staten som drivs av digital teknologi, där individen inte har någonstans att gömma sig från kommuniststatens allseende öga.
Den 4 juni var det den 30:e årsdagen för den kinesiska regimens massaker år 1989 som drabbade demokratianhängare på Himmelska fridens torg. Datumet belyste den extrema censuren i Kina under ledarskap av Kinas kommunistiska parti (KKP) och president Xi Jinping. Årsdagen kallas förskönande på fastlandet i Kina som "fjärde juni-incidenten". Regimen fruktar uppenbarligen att allt omnämnande, för att inte tala om offentlig åminnelse, av denna historiska händelse kan leda till regimfientliga kravaller, vilket skulle kunna sätta Kinas kommunistiska partis absoluta makt i fara.
Läs vidare
av Burak Bekdil • 22 juni, 2019
Kärnan till problemet är en kultur som programmerar de flesta lägre utbildade massorna (och i Turkiet är den genomsnittliga skoltiden 6,5 år) till a) att konvertera den "andre", och om detta inte är möjligt, b) att fysiskt skada den "andre". En djup polarisering i samhället sedan president Recep Tayyip Erdoğans Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) kom till makten år 2002 har kommit upp i nya skrämmande nivåer. Efter att oppositionsledaren Kemal Kılıçdaroğlu togs till ett gömställe så omgav folkhopen det och mässade "vi bränner ner huset!" Varje ostraffat fall av politiskt våld som begåtts å den dominanta statsideologin (islamismen) och dess heliga ledares (Erdoğans) vägnar uppmuntrar bara nästa. I maj lades en journalist som ställde sig kritiskt till Erdoğans regering och dess nationalistiska allierade in på sjukhus efter att han blivit attackerad utanför sitt hem.
I en spektakulär uppvisning av våld blev Kemal Kılıçdaroğlu, ledare av det största oppositionspartiet, Republikanska folkpartiet (CHP), i stort sett lynchad av anhängare till Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan i april. (Foto av Erhan Ortac/Getty Images)
I de flesta civiliserade länder går medborgarna till vallokalen på valdagen – oavsett om det gäller ett parlaments-, president- eller kommunalval – de lägger sina röster och går hem och tittar på nyheterna som rapporterar om resultatet. Nästa dag går de till jobbet – en del glada och en del besvikna – och lever i fred till nästa val. Inte i Turkiet, där alla politiska maktkamper ser mer ut som krigföring än en enkel demokratisk tävling.
Läs vidare
|
