Senaste analyser och kommentarer
av Khaled Abu Toameh • 12 september, 2019
Man kan helt enkelt inte bränna bilder på den saudiska kronprinsen ena dagen och skynda sig till Riyadh nästa dag för att be om pengar. Man kan inte ropa slagord mot den egyptiske presidenten ena dagen och åka till Kairo och få politiskt stöd nästa. Turki al-Hamad, en saudisk skribent, gjorde anmärkningsvärt nog något som till och med vissa länder i väst vägrar: han vågade fördöma Hamas och andra Gazabaserade grupper för att de skjutit raketer mot Israel. "Palestinierna för med sig katastrofer till den som tar emot dem. Jordanien tog emot dem och Svarta september inträffade; Libanon tog emot dem och ett inbördeskrig ägde rum; Kuwait tog emot dem och de förvandlades till Saddam Husseins soldater. Nu använder de sina podier för att förbanna oss." – Mohammed al-Shaikh, saudisk författare, RT Arabic, den 13 augusti 2019. Vi borde inte skämmas för att etablera relationer med Israel." – Ahmad al-Jaralah, en ledande Kuwaitiskt nyhetsredaktör, arabi21.com, den 1 juli 2019.
Den saudiske författaren Mohammed al-Shaikh har uppmanat till att palestinier ska förbjudas att göra den islamistiska hajj-pilgrimsfärden till Mecka, efter att en video framkom där palestinier under den senaste hajj bar på en palestinsk flagga och mässade "med blod, med själ, vi frälser dig, Al-Aqsa-moskén!" Saudiarabien har strikta regler för politiska aktiviteter under hajj. På bilden: Hajj-pilgrimmar i och runt Meckas stora moské och på taket under kvällsbönen. (Bildkälla: Al Jazeera/Wikimedia Commons)
Är det sant? Varför i så fall? Ledsamt nog är palestinierna kända för att svika sina arabiska bröder och till och med för att förråda dem. Palestinierna stöttade till exempel Saddam Husseins invasion i Kuwait 1990 – en gulfstat som tillsammans med sina grannar brukade ge tiotals miljoner dollar till palestinierna varje år. Denna illojalitet är precis hur ett växande antal araber, särskilt de som bor i gulfstaterna, har beskrivit palestinierna under de senaste åren. Men under de senaste månaderna har arabernas kritik mot palestinierna, som främst framförts på traditionella och sociala medier, eskalerat och ibland urartat. En del arabiska skribenter och journalister uttryckte raseri över palestiniernas opposition mot fredsplaner, särskilt USA:s administrations ännu inte tillkännagivna "Deal of the Century".
Läs vidare
av Giulio Meotti • 8 september, 2019
Tyvärr vägrar det europeiska tankesättet inse faktum, som om utmaningen är för stor för att ta itu med. Det är en falsk marxistisk idé bland unga här i Europa att om man är framgångsrik eller välbeställd så kan det bara vara på bekostnad av mänskligheten: "Om jag vinner så måste någon annan förlora." Det verkar inte finnas någon idé om "win-win" – "Om jag vinner så kan alla ni andra också vinna: alla kan vinna!" – vilket understryker den fria ekonomin och har tagit en så stor del av världen ur fattigdom på ett spektakulärt sätt. Det är viktigt att ... förkasta den rådande trenden av självförnedring. Europa verkar drabbat av en skepticism om framtiden, som om Västs nedgång faktiskt motiverade ett straff och en frigörelse från det förflutnas missgärningar ... "För mig, idag", noterar Alain Finkielkraut, "är en europeisk civilisation det viktigaste".
Priset för kulturell relativism har blivit smärtsamt tydligt i Europa. En upplösning av västerländska nationsstater är nu en riktig möjlighet. Multikulturalismen – som byggs på en bakgrund av demografisk nedgång, en enorm minskning av kristendomen och ett kulturellt självförnekande – är inget annat än en övergångsfas som riskerar att leda till en fragmentering av Väst. (Bildkälla: iStock)
Europa framställer sig själv som en förtrupp för enandet av mänskligheten. Som resultat har Europas kulturella rötter hamnat i riskzonen. Enligt Pierre Manent, en erkänd fransk politisk forskare och professor vid School for Advanced Studies in the Social Sciences i Paris: "Den europeiska stoltheten eller självmedvetenheten beror på förkastandet av Europas historia och Europas civilisation! Vi vill inte ha något att göra med de kristna rötterna och vi vill absolut vara mycket välkomnande för islam."
Dessa ord uttryckte Manet till den franska månatliga tidningen Causeur. Han citerade Turkiet som exempel: "Det var mycket tydligt att den massivt islamistiska karaktären (till och med innan Erdogan) inte bara var ett hinder utan ett slags motiv, en anledning till att ta in Turkiet i EU. Man skulle äntligen ha ett definitivt bevis på att Europa hade tagit avstånd och frigjort sig från sin kristna avhängighet."
Läs vidare
av Uzay Bulut • 5 september, 2019
Den islamiska republikens myndigheter menar att "obligatorisk hijab" är lagen och måste följas. Men dåliga lagar måste utmanas och förändras." – Masih Alinejad, iransk-amerikansk journalist och prisbelönt aktivist. "Grunden till denna tyranni är den religiösa lag som regeringen har verkställt sedan revolutionen 1979. Kvinnor är andra klassens medborgare och i stort sett slavar i Iran. Det internationella samhället måste ha mod nog att förkasta religiös lag och se den för sin tyranniska natur. Precis som att den fria världen förkastade kommunism under Kalla kriget borde man göra detsamma med religiös lag." – Nastin Mohammadi, författare av Ideas and Lashes: The Prison Diary of Akbar Mohammadi, om sin brors tortyr och död i fängelset; till Gatestone Institute.
Tre iranska kvinnor som hålls i Teherans ökända Qarchakfängelse dömdes nyligen till vad som kan komma att bli över 10 år i fängelse. Deras "brott"? Att inte bära huvudsjalar och därigenom trotsa landets klädkod. På bilden: En iransk polis (vänster) varnar en kvinna om hennes kläder och hår under ett tillslag för att verkställa regimens klädkod, den 22 april 2007 i Tehran, Iran. (Foto av Majid Saeedi/Getty Images)
Tre iranska kvinnor som hålls i Teherans ökända Qarchakfängelse dömdes nyligen till vad som kan komma att bli över 10 år i fängelse. Deras "brott"? Att inte bära huvudsjalar och därigenom trotsa landets islamistiska klädkod. Tre kvinnor greps efter att ett filmklipp som de publicerat på internet under internationella kvinnodagen blivit viralt. I klippet ses kvinnorna gå utan huvudbonad på Tehrans metro och dela ut blommor till kvinnliga passagerare. "Dagen kommer att komma då kvinnor inte tvingas lida" hör man en av dem säga, medan en annan uttrycker sitt hopp om att kvinnor i hijab en dag kommer att kunna gå sida vid sida med kvinnor som väljer att inte bära dem.
Läs vidare
av Judith Bergman • 30 augusti, 2019
Hur hanterar ett samhälle religiösa institutioner som har värderingar som är totalt motsatta jämfört med de som råder i det västerländska samhället de bor i? "När jag gick i gymnasiet så fanns det runt 50 000 personer med icke-västerländsk bakgrund i Danmark. Idag finns det nästan en halv miljon. Vårt land har förändrats på en generation." – Lars Løkke Rasmussen, dåvarande statsminister i Danmark, den 1 januari 2019. Integrationsbarometern – som mäter graden av assimilering i kommunen bland unga med icke-västerländsk bakgrund – visade att nästan en tredjedel av 18-29-åringarna (31 %) anser att "religiösa och kulturella lagar måste följas, även om de strider mot [den danska] lagen... Dessutom har antalet unga som ser positivt på demokrati minskat från 86 % år 2016 till 79 % år 2018.
I sitt nyårstal den 1 januari 2019 nämnde Danmarks dåvarande statsminister, Lars Løkke Rasmussen, att religiösa parallella samhällen utgör ett problem och att invandrare behöver lära sig att "sätta sekulära lagar före religiösa". (Foto av Rune Hellestad/Getty Images)
Tidigare i år, i sitt nyårstal, nämnde Danmarks dåvarande statsminister, Lars Løkke Rasmussen, att religiösa parallella samhällen utgör ett problem och att invandrare behöver lära sig att "sätta sekulära lagar före religiösa." Men tänk om det inom samhället i fråga inte verkar finnas någon önskan om att göra detta? "När jag gick i gymnasiet", fortsatte Rasmussen, "så fanns det runt 50 000 personer med icke-västerländsk bakgrund i Danmark. Idag finns det nästan en halv miljon. På en generation har vårt land förändrats."
Läs vidare
av Andrew Ash • 23 augusti, 2019
Rashida Tlaib hade bett om att få åka till "Palestina", vilket än så länge inte existerar, på en resa som arrangerats och sponsrats av en palestinsk icke-vinstdrivande organisation, Miftah, som leds av den långvariga Israelfienden Hanan Ashrawi. Gruppen beskrivs av Becket Adams i Washington Examiner som "en exceptionellt antisemitisk grupp som berömmer palestinska terrorister och hävdar att judar använde blod från kristna under högtiden pesach. Organisationen publicerar också nynazister och uppmanar till förintelse av Israel." Miftah har också kallat kvinnliga självmordsbombare för hjältar. "Jag har aldrig känt mig mer palestinsk än i kongressen", förkunnade hon trotsigt inför Michigankoalitionen för mänskliga rättigheter i april 2019. Det verkar lite magstarkt för att komma från samma kvinna som har kommit till undsättning genom att twittra att senatorer som stöttade ett Israelvänligt lagförslag "glömmer vilket land de representerar." Hon verkar helt enkelt ointresserad av alla typer av protester som inte handlar om antingen uppseendeväckande vräkningar eller gripanden, eller de som hon inte får uppmärksamhet eller anses som offer i. Det är svårt att inte undra vad hon gör för sina väljare. Är det önskan om att gå emot Israel som faktiskt håller Michigans goda väljare vakna på natten? Och är antisemitismen nu Demokraternas nya accepterade ansikte?
Den amerikanska kongressmedlemmen Rashida Tlaib (vänster) hade bett om att få åka till "Palestina", vilket än så länge inte existerar, på en resa som arrangerats och sponsrats av en palestinsk icke-vinstdrivande organisation, Miftah, som leds av den långvariga Israelfienden Hanan Ashrawi. Gruppen beskrivs av Becket Adams i Washington Examiner som "en exceptionellt antisemitisk grupp som berömmer palestinska terrorister och hävdar att judar använde blod från kristna under högtiden pesach." (Foto av Adam Bettcher/Getty Images)
Den amerikanska kongressmedlemmen Rashida Tlaib (D-Michigan) bestämde sig för att ställa in sin planerade resa till Israel, som ursprungligen skulle äga rum tillsammans med hennes "truppmedlem" Ilhar Omar, efter att båda blivit bjudna på en officiell kongressresa men tackat nej. Även om både Tlaib, och den lika frispråkiga ms Omar, från början blivit nekad inträde på grund av sina radikala åsikter som främjar ett förintande av Israel genom bojkott så var bojkott tydligen inte en del av planen. Tlaib fick till slut tillstånd att komma in i landet "av humanitära skäl", efter en emotiv vädjan till Israels inrikesminister Aryeh Deri, i vilken hon förklarade sina skäl för att vilja besöka sin palestinska mormor på Västbanken. Den nyinvigda kongressmedlemmen backade då och har nu bestämt sig för att ställa in resan.
Läs vidare
av Soeren Kern • 21 augusti, 2019
Faktum är att Tyskland har varit fientligt mot Israel under de senaste åren ... Tyskland fortsätter att ge miljontals euro varje år till organisationer som förespråkar Israelfientlig BDS (bojkott, desinvesteringar och sanktioner) samt "lawfare"-kampanjer, antisionism, antisemitism och våld, enligt NGO Monitor. Den tyska förbundskanslern Angela Merkel sa år 2008 att Israels säkerhet "inte är förhandlingsbar" och utrikesminister Heiko Maas sa år 2018 att han började med politik "på grund av Auschwitz". I praktiken verkar Tyskland dock konsekvent prioritera sina relationer med Israels fiender. Instex, ett initiativ av den tyska utrikesministern Heiko Maas, skulle tillåta europeisk handel med Iran trots USA:s sanktioner. Det skulle underlätta byteshandel med Iran när det gäller produkter som läkemedel och livsmedel, men Tehran har upprepade gånger insisterat på att Instex måste inkludera handel med olja för att mekanismen ska vara ekonomiskt rimlig.
Tyskland har varit fientligt mot Israel på senare år. I maj 2016 godkände Tyskland en särskilt skamlig FN-resolution som pekade ut Israel vid Världshälsoorganisationens (WHO) årliga toppmöte som världens enda förbrytare inom "mental, fysisk och miljömässig hälsa." Den tyska presidenten Frank Walter Steinmeier har blivit vän med den iranska regeringen och andra fiender till Israel. På bilden: Den iranske utrikesministern Mihammad Javad Zarif träffar Steinmeier (Tysklands utrikesminister vid denna tid) i Tehran, den 3 februari 2016. (Bildkälla: Tasnim/Wikimedia Commons)
En högt uppsatt tysk diplomat som pekats ut för att leda EU:s byteshandelssystem som skulle låta Europeiska företag avvika från USA:s sanktioner mot Iran trädde tillbaka efter att ha gett en intervju i vilken han kritiserade Israels existens och berömde Tehrans ballistiska missilprogram. Episoden – den senaste i en serie händelser som har blottlagt den Israelfientliga grunden i Tysklands utrikespolitik – är ett pinsamt bakslag för den tyska regeringen som kommer att göra deras försök att lösa det iranska kärnavtalet svårare. Bernd Erbel, en 71-årig före detta tysk ambassadör till Irak och Iran, sa att han inte tänkte leda Instex, en betalningsmekanism som ska förenkla europeiska affärer med Iran, efter att nyhetstidningen Bild den 8 augusti publicerade innehållet av en utförlig intervju som Erbel gjort med Ken Jebsen, en tysk-iransk radiopratare som beskrivits som en "konspirationsteoretiker" och "antisemitist".
Läs vidare
av Nima Gholam Ali Pour • 19 augusti, 2019
Malmö, Sveriges tredje största stad, har blivit känd för antisemitismen. Det framgår inte om de styrande Socialdemokraterna verkligen har den politiska eller moraliska viljan att motverka antisemitismen. Bild: Malmö stadshus. (Bildkälla: Hajotthu / Wikimedia Commons)
Malmö har blivit känd för antisemitismen i staden och det faktum att många judar inte känner sig trygga i staden. Något som gör antisemitismen ännu mer problematisk i Malmö är att det inte är tydligt om det styrande partiet i Malmö, Socialdemokraterna, verkligen vill motverka antisemitism. Före detta kommunstyrelseordförande i Malmö, Ilmar Reepalu, anklagades för att ha uttryckt sig antisemitisk flera gånger. Andra ledande socialdemokratiska politiker i Malmö, som Adrian Kaba, har också spridit antisemitiska konspirationsteorier. I år sjöng Socialdemokraternas ungdomsförbund i Malmö "krossa sionismen" när de demonstrerade på första maj. Det som är utmärkande för alla dessa skandaler där socialdemokrater har uttryckt antisemitiska åsikter i Malmö är att ingen har behövt betala ett politiskt pris. Det har varit acceptabelt att uttrycka antisemitiska åsikter som socialdemokrat i Malmö. Även om partiet i medierna har fördömt händelserna har ingen behövt avgå.
Läs vidare
av Judith Bergman • 17 augusti, 2019
I början av juli antog Frankrikes nationalförsamling ett utkast till en motion som utformats för att minska hatpropaganda på nätet. Motionen har gått till den franska senaten och skulle kunna bli lagstadgad efter parlamentets sommaruppehåll. Om den blir det så kommer Frankrike att bli det andra landet i Europa efter Tyskland som godkänner en lag som tvingar ett socialt medieföretag att censurera sina användare å statens vägnar. Vetskapen om att ett Facebookinlägg skulle kunna göra att man hamnar framför en domare kommer troligtvis göra det svårt för den som vill tala fritt. Om Facebooks avtal med Frankrike replikeras av andra europeiska länder så kommer det som finns kvar av yttrandefriheten i Europa, särskilt på internet, försvinna snabbt. Medan Facebook ivrigt hävdar att man har arbetat mot hatpropaganda på nätet, inklusive att man ska ha avlägsnat miljontals stycken terroristrelaterat innehåll från plattformen, enligt en ny rapport från Daily Beast ligger fortfarande 105 inlägg av Al Qaidas mest ökända terrorister kvar på Facebook och Youtube.
I maj uppmanade Frankrike till ökad regeringsgranskning av Facebook. Nu har Facebook gått med på att lämna över identifieringsuppgifterna för franska användare som misstänks för hatpropaganda på plattformen till franska domare, enligt Frankrikes statssekreterare för den digitala sektorn, Cédric O. Enligt en rapport från Reuters hade Facebook tidigare "avstått från att lämna över identifikationsuppgifter för personer som misstänkts för hatpropaganda eftersom man inte velat göra det under amerikansk-franska juridiska överenskommelser på grund av oro för att länder utan en självständig domarkår skulle kunna missbruka den". Fram tills idag, noterade Reuters, hade Facebook bara samarbetat med den franska domarkåren när det gällde frågor som relaterade till terrorattacker och våldsamma handlingar genom att lämna över IP-adresserna och andra identifierande uppgifter för misstänkta individer till franska domare som lämnat in en formell begäran om det.
Läs vidare
av Guy Millière • 11 augusti, 2019
President Macron säger aldrig att han är ledsen för de som har förlorat ett öga eller en hand (...) av extrem polisbrutalitet. Istället bad han det franska parlamentet att godkänna en lag som nästan totalt avskaffar rätten att protestera och oskuldspresumtionen, vilket gör att man kan gripa vem som helst, var som helst utan orsak. Lagen gick igenom. I juni gick en annan lag igenom som hårt straffar den som säger eller skriver något som kan innehålla "hatpropaganda". Lagen är så otydlig att en amerikansk rättsvetare, Jonathan Turley, kände sig manad att reagera. "Frankrike", skrev han, "har nu blivit ett av de största internationella hoten mot yttrandefriheten". Macron och den franska regeringens största orosmoment verkar inte vara att man riskerar kravaller, allmänhetens missnöje, att kristendomen försvinner, den katastrofala ekonomiska situationen eller islamisering och dess konsekvenser. Istället är det klimatförändringarna. "Väst vet inte längre vad det är, för det vet inte, och vill inte veta, vad som har format det, vad det består av, vad det har varit och vad det är. (...) Detta självmord leder naturligtvis till en dekadens som banar väg för nya barbariska civilisationer." – Kardinal Robert Sarah, i Le soir approche et déjà le jour baisse (Kvällen kommer och ljuset mörknar redan").
Den franska presidenten Emmanuel Macron säger aldrig att han ledsen för de som har förlorat ett öga eller en hand av extrem polisbrutalitet. Istället bad han det franska parlamentet att godkänna en lag som nästan totalt avskaffar rätten att protestera och oskuldspresumtionen, vilket gör att man kan gripa vem som helst, var som helst utan orsak. Lagen gick igenom. (Foto av Kiyoshi Ota – Pool/Getty Images)
Paris, Champs-Élysées. 14 juli. Frankrikes nationaldag. Precis innan militärparaden inleds färdas president Emmanuel Macron längs avenyn i en tjänstebil för att hälsa på folkmassan. Tusentals människor som är samlade längs avenyn ropar "avgå, Macron", buar och häver ur sig förolämpningar. I slutet av paraden släpper ett tiotal personer gula ballonger upp mot himlen och delar ut flygblad där det står "gula västarna är inte döda". Polisen skingrar dem, snabbt och bestämt. Ett ögonblick senare anländer ett hundratals "Antifa"-anarkister, kastar säkerhetsbarriärer på vägen för att skapa barrikader, startar bränder och krossar skyltfönster i flera butiker. Polisen har svårt att kontrollera situationen, men i början av kvällen, efter några timmar, är ordningen återupprättad.
Läs vidare
av Majid Rafizadeh • 4 augusti, 2019
Trots dessa attacker, och försök till attacker, fortsätter EU trots sin oändliga skenhelighet att ha en mjuk ton mot Iran. Antagligen på grund av en iver över att göra affärer med dem, trots att landet är en världsledande sponsor av terror. Ju mer EU blidkar den iranska regeringen, desto mer makt får den att ägna sig åt aggressiva terroraktiviteter. EU måste sluta upp med att blidka de regerande mullorna i Iran som konstant ägnar sig åt terroraktiviteter i Europa och istället ansluta sig till sin transatlantiska partner, USA, för att lägga ännu mer press på Irans fundamentalistiska regering.
Iran har nyligen blivit mer aggressivt och gick över 300-kilosgränsen för berikad uran, bland flera andra skadliga åtgärder. På bilden: Anläggningen för uranberikande, Isfahan, Iran. (Foto av Getty Images)
Det är ofattbart hur långt EU är villigt att gå för att blidka de regerande mullorna i Iran. Att bevittna ett EU som tar Irans fundamentalistiska regerings parti istället för att stötta sin gamla transatlantiska partner, USA, är en chock. Sedan president Donald Trump drog sig ur det bristfälliga avtalet, den gemensamma övergripande handlingsplanen (GÖHP), har Irans ledare på ett konsekvent sätt utövat påtryckningar för att Europa ska göra mer än att blidka dem; mer än vad man är kapabel till. Först kom EU på en mekanism som kallades för Instrument in Support of Trade Exchanges (INSTEX). Dess syfte var att skydda den iranska regeringen från ekonomiska sanktioner för att hjälpa dess regerande prästmän – och Europa – med att få högre intäkter.
Läs vidare
av Soeren Kern • 3 augusti, 2019
"Vi står inför den största migrationsvågen i historien. Om vi öppnar fördämningen så kommer ingen europeisk regering kunna överleva i mer än ett halvår. Vi rekommenderar dem att inte pröva vårt tålamod." – Den turkiska inrikesministern Süleyman Soylu. "Turkiet är djupt engagerade i målet med EU-medlemskap ... Slutförandet av dialogen om visumliberalisering som kommer göra så att våra medborgare kan resa till Schengenområdet utan visum är vår första prioritet." – Uttalande släppt av det turkiska utrikesdepartementet, den 9 maj 2019. "Detta betyder inte att jag har något emot turkarna (...) Men om vi börjar förklara det – att Turkiet tillhör Europa – så kommer europeiska skolelever att få lära sig att den europeiska gränsen ligger i Syrien. Var är det sunda förnuftet? (...) Kan Turkiet ses som ett europeiskt land kulturellt, historiskt och ekonomiskt? Om vi säger det så vill vi att EU ska dö." – Den före detta franska presidenten Nicolas Sarkozy. Om EU godkänner undantag för viseringskravet så kommer tiotals miljoner turkar få omedelbar och obehindrad tillgång till Europas passfria zon. Kritiker av visumliberaliseringen är rädda för att miljontals turkar kan migrera till Europa. Den österrikiska tidningen Wochenblick rapporterade att 11 miljoner turkar lever i fattigdom och att "många av dem drömmer om att flytta till Centraleuropa."
Turkiet har hotat att öppna fördämningen för massmigration till Europa om inte turkiska medborgare blir berättigade visumfria resor till EU. Turkiet rymmer för närvarande ett uppskattat antal på 3,5 miljoner migranter och flyktingar – främst syrier, irakier och afghaner. Många av dessa människor skulle förmodligen migrera till Europa om de fick chansen. På bilden: Adiyaman flyktingläger i Turkiet. (Bildkälla: UNHCR)
Turkiet har hotat att öppna fördämningen för massmigration till Europa om inte turkiska medborgare blir berättigade visumfria resor till EU. EU har gått med på visumliberalisering i ett migrantavtal mellan EU och Turkiet från mars 2016, i vilket Ankara lovade att strypa flödet av migranter till Europa. Europeiska tjänstemän insisterar på att Turkiet, trots en minskad flyktingström, ännu inte har uppfyllt alla kriterier för visumliberalisering. Dessutom beslutade EU:s utrikesministrar den 15 juli att man skulle pausa diskussionerna med Ankara som en del av sanktionerna mot turkisk olja och gas som borras vid Cyperns kust.
Läs vidare
av Khaled Abu Toameh • 28 juli, 2019
Huvudanledningen till att den saudiska bloggaren blev överfallen och förnedrad under sitt besök vid Al-Aqsamoskén var uppvigling. Det kom främst från det palestinska journalistsyndikatet (PJS), en grupp med kopplingar till Fatah, och det har beskrivits av vissa i väst, till och med i Israel, som "måttliga" och "pragmatiska". Att spotta en saudisk bloggare i ansiktet och kalla honom för "djur" och "sionist" är inget beteende som resulterar i att man får pengar från hans stat – eller någon annan entitet med självrespekt.
I samma stund som palestinierna lade märke till den saudiske bloggaren Mohamed Saud vid moskéområdet Al-Aqsa i Jerusalem visade de honom hur de behandlar sina arabiska bröder genom att kasta förolämpningar och spotta på Saud. Vad har den saudiska besökaren gjort för att förtjäna denna förnedring och misshandel? På bilden: Mohamed Saud skyler sig från palestinier som spottar på honom i Jerusalem den 22 juli. (Bildkälla: videoskärmdump från Twitter)
När den saudiska bloggaren Mohamed Saud kom till moskéområdet Al-Aqsa den 22 juli trodde han att han skulle få be i fred på platsen innan han fortsatte att turista på marknaderna i Jerusalems gamla stad. Dessutom trodde Saud tydligen att han som arabisk muslim skulle bli varmt välkomnad av sina palestinska bröder. Han hade fel. I samma stund som palestinierna lade märke till den saudiska bloggaren vid en av islams heligaste platser visade de honom hur de behandlar sina arabiska bröder. Filmklipp som dök upp i social media visade ett antal palestinier som kastade förolämpningar och spottade på Saud. En palestinier kastade senare en plaststol på honom när han lämnade området. Vad gjorde den saudiska besökaren för att förtjäna denna förnedring och misshandel? Vilket brott begick han för att bli fördömd som "skräp", "djur, "förrädare" och "sionist"?
Läs vidare
av Khaled Abu Toameh • 24 juli, 2019
De libanesiska myndigheternas åtgärder mot palestinier belyser återigen diskrimineringen som palestinierna länge har utsatts för i detta arabland. "Palestinier i Libanon" lider enligt en rapport av Associated Press "av diskriminering i nästan alla aspekter av vardagen ..." Libanesisk lag begränsar palestiniernas möjligheter att arbeta inom flera olika yrken, inklusive juridik, medicin och ingenjörskap, samt hindrar dem från att motta socialbidrag. År 2001 godkände det libanesiska parlamentet också en lag som gjorde det förbjudet för palestinier att äga fastigheter. Men av någon anledning verkar Libanons diskriminerande och rasistiska åtgärder mot palestinier ändå inte störa pro-palestinska grupper runtom i världen. Dessa grupper vänder regelbundet bort blicken från palestiniernas misär i arabländerna. Istället har de siktet inställt på Israel på grund av landets imaginära kränkningar mot palestinier. Det är hög tid för de pro-palestinska grupperna på universitet i USA, Kanada, Storbritannien och Australien att arrangera en "arabisk apartheidvecka" istället för att anklaga Israel för att diskriminera mot palestinier. Det är också hög tid för internationell media att lägga märke till anti-palestinska åtgärder som vidtas av Libanon mot palestinska arbetare vid en tid då Israel ökar antalet palestinier som får komma in i Israel för att arbeta.
Av någon anledning verkar Libanons diskriminerande och rasistiska åtgärder mot palestinier ändå inte störa pro-palestinska grupper runtom i världen. Dessa grupper vänder regelbundet bort blicken från palestiniernas misär i arabländerna. Istället ställer de in siktet på Israel på grund av landets imaginära kränkningar mot palestinier. På bilden: Burj Barajneh, ett palestinskt flyktingläger i Libanon som drivs av FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar. (Bildkälla: Al Jazeera English/Flickr CC BY-SA 2.0)
Över 100 000 palestinier från Västbanken har tillstånd att arbeta i Israel, enligt palestinska och israeliska källor. Dessutom, menar källorna, kommer tusentals palestinier in i Israel varje dag utan tillstånd. Den 15 juli uppskattades antalet palestinska arbetare som kom in i Israel, enligt israeliska försvardepartementet, till över 80 000. Förra veckan ska Israel, som en del av försöken att nå vapenstillestånd mellan Israel och Hamas, ha gått med på att öka antalet palestinska handelsmän och företagare som får åka från Gazaremsan till Israel från 3 500 till 5 000. Enligt rapporterna var denna senaste israeliska gest ett resultat av Egypten och FN:s försök att förhindra en fullskalig militär konfrontation mellan Israel och Hamas.
Läs vidare
av Judith Bergman • 14 juli, 2019
Med andra ord, glöm allt vad fritt utbyte av idéer heter: FN känner att deras 'värderingar' är hotade och de som kritiserar dessa värderingar måste därför stoppas. FN försäkrar så klart alla om att "ett adresserande av hatpropaganda inte innebär ett förbud eller en begränsning av yttrandefriheten. Det innebär att man hindrar hatpropaganda från att eskalera till något farligare än så, särskilt uppviglande till diskriminering, fientlighet och våld - något som är förbjudet under internationell lag". Men FN försöker definitivt förhindra yttrandefriheten – särskilt den typ som utmanar FN:s agenda. Detta var uppenbart i samband med FN:s globala migrationspakt, i vilket det angavs uttryckligen att offentliga medel till "mediekällor som på ett systematiskt sätt främjar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och andra former av diskriminering mot migranter" bör upphöra. Till skillnad från FN:s globala migrationspakt innehåller FN:s handlingsplan mot hatpropaganda en definition av vad FN anser vara "hat" och det råkar vara den bredaste och vagaste definitionen man kan tänka sig: "All slags kommunikation i muntliga och skriftliga uttryck eller beteende, som attackerar eller använder pejorativt eller diskriminerande språk med referens till en person eller grupp på grund av vilka de är; med andra ord baserat på deras religion, etnicitet, nationalitet, ras, färg, härkomst, kön eller andra identitetsfaktorer." Med en så bred definition skulle all propaganda kunna stämplas som "hat".
I januari bedrev FN:s generalsekreterare Antonio Guterres en "tidsprioriterad global handlingsplan mot hatpropaganda och hatbrott", och menade att regeringar och institutioner behöver "uppbåda lösningar som svarar på folks rädsla och oro ..." Ett av dessa svar, verkade Guterres föreslå, är att slopa yttrandefriheten. På bilden: Antonio Guterres. (Bildkälla: Fiona Goodall/Getty Images)
I januari gav FN:s generalsekreterare Antonio Guterres sin specialrådgivare för förebyggande av folkmord, Adama Dieng, uppgiften att "presentera en tidsprioriterad global handlingsplan mot hatpropaganda och hatbrott". Vid en presskonferens som handlade om FN:s utmaningar under 2019 hävdade Guterres att "den största utmaningen som regeringar och institutioner står inför idag är att visa att vi bryr oss – och att uppbåda lösningar som svarar på folks rädsla och oro ..." Ett av dessa svar, verkade Guterres föreslå, är att slopa yttrandefriheten.
Läs vidare
av Judith Bergman • 11 juli, 2019
Det verkar finnas en avsevärd klyfta mellan det som tyskarna säger offentligt och vad de tänker ... Femtiosju procent av alla tyskar säger att de börjar bli trötta på hur de "i allt större mån blir tillsagda vad de ska säga och hur de ska bete sig". "Det gör stor skillnad ... om medborgare känner att de blir alltmer övervakade och utvärderade ... Många medborgare saknar att kunna bli respekterade på så sätt att deras angelägenheter och ståndpunkter tas på allvar [och] att viktiga händelseförlopp diskuteras öppet ..." – Från en undersökning om självcensur i Tyskland, utförd av Institut für Demoskopie Allensbach. Denna reträtt [från respekt för yttrandefriheten] har än så länge kulminerat år 2018 med Tysklands censurlag som kräver att sociala medieplattformer ska radera eller blockera alla påstådda "straffbara handlingar" på nätet, såsom förtal och uppvigling, inom 24 timmar från att man mottagit en anmälan av en användare. Om plattformerna inte gör detta kan den tyska regeringen ge dem böter på upp till 50 miljoner euro. Personer i Tyskland har blivit åtalade för att de har kritiserat regeringens migrationspolitik ...
En ny undersökning om självcensur i Tyskland har visat att tyskarna censurerar sig själva till en häpnadsväckande grad. På frågan om huruvida det är "möjligt att uttrycka sig fritt i offentligheten" var det bara 18 % som svarade ja. I jämförelse sa 59 % av tyskarna att de uttrycker sig fritt bland sina vänskapskretser och bekanta. "Nästan två tredjedelar av medborgarna är övertygade om att man 'idag måste vara mycket försiktig med vilka ämnen man uttrycker sig om', eftersom det finns många oskrivna lagar om vilka åsikter som är acceptabla och godtagbara", enligt undersökningen som utfördes av Institut für Demoskopie Allensbach för tidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung (FAZ).
Läs vidare
|
