Med andra ord, glöm allt vad fritt utbyte av idéer heter: FN känner att deras 'värderingar' är hotade och de som kritiserar dessa värderingar måste därför stoppas.

FN försäkrar så klart alla om att "ett adresserande av hatpropaganda inte innebär ett förbud eller en begränsning av yttrandefriheten. Det innebär att man hindrar hatpropaganda från att eskalera till något farligare än så, särskilt uppviglande till diskriminering, fientlighet och våld - något som är förbjudet under internationell lag".

Men FN försöker definitivt förhindra yttrandefriheten – särskilt den typ som utmanar FN:s agenda. Detta var uppenbart i samband med FN:s globala migrationspakt, i vilket det angavs uttryckligen att offentliga medel till "mediekällor som på ett systematiskt sätt främjar intolerans, främlingsfientlighet, rasism och andra former av diskriminering mot migranter" bör upphöra.

Till skillnad från FN:s globala migrationspakt innehåller FN:s handlingsplan mot hatpropaganda en definition av vad FN anser vara "hat" och det råkar vara den bredaste och vagaste definitionen man kan tänka sig: "All slags kommunikation i muntliga och skriftliga uttryck eller beteende, som attackerar eller använder pejorativt eller diskriminerande språk med referens till en person eller grupp på grund av vilka de är; med andra ord baserat på deras religion, etnicitet, nationalitet, ras, färg, härkomst, kön eller andra identitetsfaktorer." Med en så bred definition skulle all propaganda kunna stämplas som "hat".

Det verkar finnas en avsevärd klyfta mellan det som tyskarna säger offentligt och vad de tänker ... Femtiosju procent av alla tyskar säger att de börjar bli trötta på hur de "i allt större mån blir tillsagda vad de ska säga och hur de ska bete sig".

"Det gör stor skillnad ... om medborgare känner att de blir alltmer övervakade och utvärderade ... Många medborgare saknar att kunna bli respekterade på så sätt att deras angelägenheter och ståndpunkter tas på allvar [och] att viktiga händelseförlopp diskuteras öppet ..." – Från en undersökning om självcensur i Tyskland, utförd av Institut für Demoskopie Allensbach.

Denna reträtt [från respekt för yttrandefriheten] har än så länge kulminerat år 2018 med Tysklands censurlag som kräver att sociala medieplattformer ska radera eller blockera alla påstådda "straffbara handlingar" på nätet, såsom förtal och uppvigling, inom 24 timmar från att man mottagit en anmälan av en användare. Om plattformerna inte gör detta kan den tyska regeringen ge dem böter på upp till 50 miljoner euro. Personer i Tyskland har blivit åtalade för att de har kritiserat regeringens migrationspolitik ...

Sveriges television granskade tjänstemän i de fem svenska kommuner – Göteborg, Stockholm, Örebro, Malmö – som är hem till de flesta av de 150 återvändande IS-soldaterna och kom fram till att dessa kommuner tillsammans bara har vetskap om var max 16 vuxna och 10 barn befinner sig.

"USA ber Storbritannien, Frankrike, Tyskland och andra europeiska allierade att ta tillbaka över 800 IS-krigare som vi har tagit tillfånga i Syrien och dra dem inför rätta ... Alternativet är inget bra sådant och vi kommer att bli tvingade att släppa dem ..." USA:s president Donald Trump på Twitter den 16 februari 2019.

Wall Street Journal noterade i ett nytt reportage, "The West's Foreign Fighter Problem", att europeiska regeringar står inför ett moment 22: Antingen repatriera och åtala sina jihadister eller riskera att de försvinner från radarn och utför nya attacker i Europa.

"I vissa regioner kan nivån och formen av förföljelse tyckas närma sig kriterierna för den internationella definitionen av folkmord, enligt den som antagits av FN." – The Independent Review of FCO support for Persecuted Christians.

"Angriparna bad de kristna att konvertera till islam, men pastorn och de andra vägrade. De beordrade dem att samlas under ett träd och tog deras biblar och mobiltelefoner. Sedan kallade de dem, en efter en, till en plats bakom kyrkan där de sköts till döds." – World Watch Monitor, 2 maj 2019.

Som den brittiska rapporten visar handlar förföljelse av kristna och andra icke-muslimer inte om etnicitet, ras eller hudfärg hos varken förövarna eller offren; utan om deras religion.

Om dessa brott inte stoppas är det högst troligt att den afrikanska kontinentens öde kommer att bli som Mellanösterns: En gång var det en kristendomsdominerad region och nu är kristna en liten, utdöende, försvarslös minoritet.

På senare tid har ett antal framstående konservativa intellektuella fått sparken i Storbritannien. En av dem är den oförlikneliga filosofen Roger Scruton, som fick sparken från en regeringskommitté ...

Sedan kom turen till det den framstående kanadensiske psykologen Jordan Peterson, vars gäststipendium vid Cambridge University upphävdes ...

Genom att vägra att konfrontera yttrandepolisen, eller stötta uttrycksfriheten för Salman Rushdie, Roger Scruton, Jordan Peterson, Charlie Hebdo och Jyllands-Posten – toppen av ett enormt isberg – har vi gett oss ut på en väg av underkastelse till sharialag och tyranni. Vi alla har dolt vår förment "hädiska" kultur med burka för att undvika att förolämpa folk som inte verkar ha något emot att förolämpa oss.

"Franskheten" håller på att försvinna och ersättas av en slags balkanisering av enklaver som inte kommunicerar med varandra ... Detta är inget bra recept.

Ju mer den franska eliten och deras disponibla inkomster och kulturnöjen klumpar ihop sig i sina enklaver, desto mindre troligt är det att de kommer att förstå den dagliga inverkan av den misslyckade massinvandringen och multikulturalismen.

Den globaliserade "bobo-iserade [borgerliga bohemiska] överklassen" fyller de "nya citadellen" – som i medeltidens Frankrike – och röstar på Macron i samlad trupp. De har utvecklat "ett enda sätt att prata och tänka ... som låter de dominanta klasserna ersätta verkligheten i en nation som utsätts för allvarlig stress och belastning som bara drabbar ett vänligt och välkomnande samhälle". – Christophe Guilluy, Twilight of the Elites, Yale University Press, 2019.

I Kina har censuren, som nu i stor mån är automatiserad, nått "en precisionsnivå som saknar tidigare motstycke, understödd av maskininlärning och röst- och bildigenkänning". – Cate Cadell, Reuters, 26 maj 2019.

Som i andra kommunistregimer, till exempel det forna Sovjetunionen, tolererar den kommunistiska ideologin inga konkurrerande narrativ. "Religion är en källa till myndighet och ett objekt för lojalitet som är större än staten ... Detta religiösa karaktärsdrag har alltid varit en förbannelse för historiens totalitära despoter ..." – Thomas F. Farr, ordförande vid Religious Freedom Institute, i ett vittnesmål inför Congressional-Executive Commission i Kina, 28 november 2018.

År 2018 uppskattades det att Kina hade 200 miljoner övervakningskameror och planer på att öka siffran till 626 miljoner övervakningskameror år 2020. Kinas mål är tydligen en "integrerad plattform för gemensam verksamhet" som kommer att integrera och koordinera uppgifter från övervakningskameror med ansiktsigenkänningsteknologi, ID-nummer för medborgare, biometriska uppgifter, registreringsskyltar och information om fordonsägandeskap, hälsa, familjeplanering, ekonomi, juridiska dokument, "ovanlig aktivitet" samt andra relevanta uppgifter som kan samlas ihop om medborgare, såsom religionsutövande, utlandsresor och så vidare, enligt rapporter från lokala tjänstemän och polis.

Just nu är Kina på väg att uppfylla det som Stalin, Hitler och Mao bara kunde drömma om: Den felfria totalitära staten som drivs av digital teknologi, där individen inte har någonstans att gömma sig från kommuniststatens allseende öga.

Kärnan till problemet är en kultur som programmerar de flesta lägre utbildade massorna (och i Turkiet är den genomsnittliga skoltiden 6,5 år) till a) att konvertera den "andre", och om detta inte är möjligt, b) att fysiskt skada den "andre". En djup polarisering i samhället sedan president Recep Tayyip Erdoğans Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) kom till makten år 2002 har kommit upp i nya skrämmande nivåer.

Efter att oppositionsledaren Kemal Kılıçdaroğlu togs till ett gömställe så omgav folkhopen det och mässade "vi bränner ner huset!"

Varje ostraffat fall av politiskt våld som begåtts å den dominanta statsideologin (islamismen) och dess heliga ledares (Erdoğans) vägnar uppmuntrar bara nästa. I maj lades en journalist som ställde sig kritiskt till Erdoğans regering och dess nationalistiska allierade in på sjukhus efter att han blivit attackerad utanför sitt hem.

"Fatah utövar regelbundet hårda påtryckningar på kristna för att de inte ska anmäla våldsbrott och vandalism som de ofta blir utsatta för, eftersom en sådan publicitet skulle skada Palestinska myndighetens image som en aktör som är kapabel att skydda den kristna minoritetens liv och egendomar under sitt styre ... Denna image skulle kunna få negativa konsekvenser för det massiva internationella, och särskilt europeiska, bistånd som PM mottar." – Dr Edy Cohen, Begin-Sadat Center for Strategic Studies.

Ur en annan synvinkel verkar PM och dess anhängares (media och andra) levebröd vara att porträttera palestinierna som offer för omotiverad aggression och diskriminering från Israel. Detta narrativ skulle kunna riskeras om det internationella samhället fick veta att palestinierna själva förföljde andra palestinier – bara på grund av religion.

"Mycket viktigare för Palestinska myndigheten än att gripa de som vandaliserar kristna platser är att hålla sådana incidenter utanför mainstreammedierna. Och de är mycket framgångsrika i detta avseende. Faktum är att bara en handfull mindre lokalmedier brydde sig om att rapportera om de senaste inbrotten. De internationella mainstreammedierna struntade i dem överlag." – Dr Edy Cohen, Israel Today.

Som Justus Reid Weiner, advokat och vetenskapsman som är väl bekant med regionen förklarar: "Den systematiska förföljelsen av kristna araber som bor i Palestinska områden möts av nästan total tystnad av det internationella samhället. Människorättsaktivister, media och ickestatliga organisationer ... I ett samhälle där kristna araber inte har någon röst och inget skydd är det ingen överraskning att de tar sig därifrån."

Den långvariga dispyten kretsar – på senaste tiden – kring ett försök av All-Party Parliamentary Group (APPG) för brittiska muslimer, en partiöverskridande uppställning av ett tjugotal parlamentsledamöter i det brittiska parlamentet, att institutionalisera definitionen av islamofobi på rasgrunder istället för religiösa villkor.

Den föreslagna definitionen har fått motstånd av många britter, inklusive brittiska muslimer, som varnar för att den i princip skulle kunna skydda islam från granskning och berättigad kritik.

"Vi har här en krock mellan två väldigt olika sätt att se på samhället: i breda termer individualism och kollektivism ... I ett kollektivistiskt samhälle är målet för härskarna att bestämma hur individer bör uppföra sig ... makthavarna fastslår en detaljerad kod och hotar med straff för de som inte rättar sig. Och de välkomnar inte kritik som ett verktyg för ömsesidigt lärande och för att ställa makten till svars." – David Green, The Spectator.

"Vi är oroliga för att anklagelserna om islamofobi kommer att användas, vilket de redan gör, till att skydda den islamiska tron och till och med extremister från kritik, och att en formalisering av denna definition kommer att resultera i att den används ungefär som en bakdörrslag mot hädelse." – Öppet brev som skrivits under av 40 brittiska akademiker, författare och statstjänstemän till inrikesminister Sajid Javid.

Enligt en internationell rapport från Amnesty International är våldtäktsutredningar i Sverige underprioriterade, det förekommer "överdrivet långa väntetider för resultat från DNA-analyser", det finns inte tillräckligt stöd för våldtäktsoffer och det görs inte tillräckligt mycket i förebyggande syfte.

År 2017 visade polisrapporten "Utsatta områden 2017 att det finns 61 no-go-zoner i Sverige. De omfattar 200 kriminella nätverk, bestående av 5 000 kriminella. Tjugotre av dessa områden var särskilt riskfyllda ...

"Jag står inte ut med att se barn fara så illa ... Det borde inte finnas något tvivel om att regeringen gör vad den kan för dessa barn [till IS-terrorister] och om möjligt borde de föras till Sverige." – Sveriges utrikesminister Margot Wallström.

Tyvärr verkar det fruktansvärda ödet för förslavade yazidiska barn inte vara något som Wallström "inte står ut med".

Många av världens mest förföljda kristna har inget överhuvudtaget att göra med kolonialism eller missionärer. De som drabbas mest av hot om folkmord – inklusive Syrien och Iraks assyrier eller Egyptens kopter – var kristna flera århundraden innan Europas kolonialisters förfäder blev kristna och missionerade.

BBC-rapporten understryker "politisk korrekthet" som det största skälet till västvärldens likgiltighet ...

Bland de värsta förföljarna är de som regerar enligt islamistisk lag, eller sharia – vilka akademiker som Georgetown Universitys John Esposito bestämt hävdar är rättvisa och skäliga. I Afghanistan (rankad tvåa) "har kristendomen inte rätt att existera".

Några dagar efter valet i Finland blev Hussein Al-Taee, son till guvernören i Najaf, Iran, och förespråkare för regimen i Iran, avslöjad för att under åtta års tid ha publicerat antisemitiska, antiamerikanska och homofobiska kommentarer på Facebook ... Under fyra av dessa år arbetade Al-Taee som rådgivare för Mellanösternaffärer vid Crisis Management Initiative (CMI), en statligt driven konfliktlösningsbyrå ... vars nuvarande chef är den före detta finska statsministern Alexander Stubb.

Även om Stubb offentligt fördömde Al-Taees hatiska kommentarer på sociala medier ... så har han inte fått frågan om varför en Iranvänlig regimförespråkare arbetade för CMI från första början.

Med andra ord så uttryckte Al-Taee sin "förlägenhet" över sina "fördomar, tankar och sitt språk" – och ljög om dem – men han tog inte avstånd från åsikterna.

Ett avstående av Socialdemokraterna från att kasta ut Al-Taee skulle utgöra ett hyckleri av allra högsta rang; annars en underförstådd enighet med hatiska ställningstaganden som parlamentsmedlemmen inte har tagit avstånd från.

För att uppnå sitt mål berättade Ashraf Jabari nyligen om etablerandet av ett nytt parti som uppmanar till ekonomiskt välstånd för palestinier. Reform- och Utvecklingspartiet vill lösa palestiniernas ekonomiska problem, särskilt den höga arbetslösheten, menade han. "Vi har en armé av universitetsutbildade personer som är arbetslösa. Vi har nått en situation där en ung [palestinsk] man med masterexamen i juridik måste jobba som gatuförsäljare för att han inte kan hitta något jobb."

Istället för att ge Jabari en chans att genomföra sitt initiativ har palestinierna fört en enorm smutskastningskampanj mot honom, och många har fördömt honom som en "förrädare" och "samarbetare" med Israel och judarna. Vissa palestinier har till och med gått så långt att de har uppmanat till gripande eller avrättning av honom.

Den kommande fredsplanen handlar enligt olika rapporter om att ge palestinierna flera miljarder dollar och samla in pengar till dem från välbärgade arabländer. Ändå är palestinierna, som Jabari tydliggör, inte lika engagerade i att vinna ekonomiskt stabilitet som de är i att hata Israel.

För palestinierna är det ekonomiska biståndet ett cyniskt försök att locka bort dem från kampen mot Israel – och ingen palestinsk ledare har mage att möta de hot som Jabari för tillfället får. Så de palestinska ledarna har för länge sedan slutit en egen överenskommelse som ligger långt ifrån någon "århundradets affär": De satsar på Israelhatet istället för sitt eget folk.

"Vid Allah, även om vi bara hade en slant kvar så skulle den läggas på familjerna till martyrer och fångar, och i andra hand på resten av folket." – Den palestinska ledaren Mahmoud Abbas, Palestinian Media Watch, 24 juli 2018.

"Resten av folket" inkluderar uppenbarligen inte bara Palestinska myndighetens (PM) anställda, utan också palestinska patienter som är i behov av sjukvård. Abbas har nu bestämt sig för att straffa dessa patienter genom att beröva dem sjukvård i Israel.

PM:s beslut om att hindra patienter från att få sjukvård i Israel gäller inte för högt uppsatta palestinska statstjänstemän.