Förra veckan beslutade Österrike för första gången om utvisning av en utlandsfinansierad imam då hans visum går ut. Beslutet kunde fattas tack vare en ny anti-radikaliseringslag, som Österrike införde för ett år sedan efter många kontroverser. Lagens huvudsyfte är att motverka extremism genom krav på att imamer ska kunna prata tyska, och förbud mot utländsk finansiering av moskéer, imamer och muslimska organisationer i Österrike. Den understryker också att österrikisk lag måste gå före sharialag för alla muslimer som bor i landet.
"Vi vill ha en framtid där ett allt större antal imamer har vuxit upp i Österrike, talar tyska och på så vis kan tjäna som goda förebilder för unga muslimer", sa integrationsminister Sebastian Kurz, som var deltog i utformningen av lagen. Ytterligare 65 imamer väntas bli deporterade under de kommande veckorna, efter att ha fått information om att deras visum inte kommer att förnyas. Deportationsbeslutet av den förste imamen har – inte oväntat – bedömts strida mot den österrikiska konstitutionen av Konstitutionsdomstolen, som finner lagen diskriminerande då den endast riktar sig mot muslimer.
På liknande vis har den belgiska regeringen nyligen öronmärkt 3,3 miljoner euro (drygt 30 miljoner kronor) för att kunna betala lön åt 80 nya imamer som ska "hjälpa till att stimulera en moderat form av europeisk islam", rapporterade den flamländska dagstidningen De Standaard förra veckan. Justitieminister Koen Geens sa att officiellt erkännande av moskéer utgör "en del av vår strategi för att främja en mer integrerad form av islam", vilket han menade motverkade radikalisering, våldsbejakande extremism och terrorism. Han tillade: "En erkänd moské är ett tecken på integrerad islam. I kampen mot radikalisering är det viktigt att ungdomar inte driver in i famnen på radikala moskéer. Detta ger oss också fler samtalspartners."
Förra året avslöjade nyhetskanalen Antwerpen att en ung marockansk imam som predikat i den officiellt erkända "moderata" moskén, Domen i Borgerhout, rest till Syrien tillsammans med två andra män för att ansluta till jihadiststyrkor. Imamen ifråga, Youssef El G., stod inte under övervakning eftersom moskén ansågs moderat. Polisen menade att hans avfärd var en överraskning.
Att uppmuntra muslimer i riktning mot en mer moderat, "europeisk", islam är en gammal tanke. Hittills har den dock inte vunnit några framgångar någonstans i Europa, och dess specifika natur förblir obestämd.
I Frankrike prövades konceptet "fransk islam" redan 2003, när dåvarande inrikesministern Nicolas Sarkozy skapade Franska rådet för muslimsk religion (CFCM), för att försöka lyfta frågor som imamutbildning, moskébyggen och regler kring halalslakt. Syftet var att uppmuntra en inhemsk, liberal variant av islam. "Det vi bör frukta är islam som gått vilse, garageislam, källarislam, underjordisk islam. Det är inte moskéernas islam, som praktiseras öppet i dagsljus", sa Sarkozy.
Projektet med en "fransk islam" har misslyckats kapitalt. Redan 2011 kom en 2 200 sidor lång rapport, "Banlieue de la Republique" ("Republikens förorter"), beställd av den inflytelserika franska tankesmedjan L'Institut Montaigne, under ledning av den välkände statsvetaren och islamexperten Gilles Kepel. Rapporten landade i slutsatsen att muslimska invandrare i Frankrike i allt högre grad tar avstånd från franska värderingar och fransk identitet. I stället går man helt upp i islam. Rapporten varnade också för att islamisk sharialag tränger undan fransk civillagstiftning i många av Paris förorter.
Rapporten visade att muslimska ledare i Frankrike förvärrar problemen genom att arbeta för social marginalisering av muslimska invandrare, i syfte att skapa ett muslimskt parallellsamhälle under sharialagar. Rapporten beskrev hur moskéer och bönelokaler breder ut sig i förorterna. Moskéernas religiösa inriktning var redan då tungt influerade av grundaren eller ordförandens nationella ursprung, med andra ord – inte i närheten av någon "fransk" islam, oavsett vad det konceptet kan tänkas innebära.
Faktum är, att enligt nyhetsbyrån Reuters är bara 25-30 procent av de verksamma imamerna i Frankrike franska medborgare. Många talar inte franska och har ingen kännedom om franska lagar eller seder och bruk. Abdelali Mamoun, en imam i Alfortville strax utanför Paris, uppger att av de 2 500 moskéer som finns i Frankrike har 800 kopplingar till Marocko, 600 till Algeriet och 400 till Turkiet. Den stora moskén i Paris till exempel, ställdes under algerisk förvaltning av den franska regeringen 1957. Sedan 1982 har även finansieringen kommit från Algeriet. Bara 30-40 procent av moskéerna i Frankrike är oberoende, säger Mamoun. Hans definition av oberoende moskéer är inrättningar öppna för alla muslimer, som inte sponsras från utlandet och inte importerar imamer som betalas från utlandet.
 Stora moskén i Paris ställdes under algerisk förvaltning av den franska regeringen 1957. Sedan 1982 har även finansieringen kommit från Algeriet. (Bildkälla: Wikimedia Commons) |
Trots detta klamrar sig Frankrike fast vid tanken på en fransk, "moderat" islam. I mars 2015 var oron stor för radikala utländska imamers inflytande i Frankrike, efter terrorattackerna mot satirtidningen Charlie Hebdo. Då meddelade premiärminister Manuel Valls att franska regeringen avsåg finansiera en dubblering av antalet universitet som erbjuder islamstudier – från sex till tolv – för att få stopp på det utländska inflytandet över franska imamers utbildning.
Valls sa att han ville att fler imamer och andra religiösa ledare, till exempel fängelsepräster, som utbildats utomlands skulle "få mer utbildning i Frankrike, lära sig tala franska flytande och förstå det sekulära konceptet", en hörnsten i den Franska republikens värderingar. "Det enda svaret på de faror vi står inför är den Franska republiken", sa Valls. "Detta innebär accepterande av den sekulära staten, förbättrad utbildning, universitet, förståelse och underrättelser... Men det kommer inte att stiftas några lagar, utfärdas dekret eller regeringsdirektiv för att definiera vad islam är", sa Valls. "Den franska staten kommer aldrig att försöka ta kontroll över en religion."
Efter terrordåden i Paris i november 2015 sa Anouar Kbibech, president för Franska rådet för muslimsk religion, att rådet ämnade bekämpa extremism genom att skapa en predikolicens för imamer, samt en ny religiös institution med uppgift att bekämpa jihadistpropaganda. Licensen skulle bara utfärdas till imamer som torgför en "tolerant och öppen islam". "Det är tid att handla. Frankrikes muslimer kommer att göra sin del", sa Kbibech. Faktum är att det var tid att handla för över tio år sedan, då CFCM grundades 2003. Vid det här laget är alla åtgärder troligtvis för lite, alldeles för sent.
Mönstret att man "importerar" imamer utan kunskap om det lokala språket och sederna är detsamma över hela Europa. Qatar och Saudiarabien, där den officiella inriktningen av islam är wahhabism, är de största finansiärerna av moskéer i Europa. Qatar har finansierat moskéer i bland annat Frankrike, Italien, Irland och Spanien, vilket spridit wahhabismen över hela kontinenten. Wahhabismen är en form av sunniislam som är emot att muslimer integreras i Väst, och uppmuntrar aktivt jihad mot icke-muslimer. Den förre emiren av Qatar, Sheikh Hamad bin Khalifa al-Thani, svor för några år sedan att han inte skulle "spara någon möda" vad gäller att sprida wahhabismens fundamentalistiska läror över "hela världen".
I oktober 2014 gav general Jonathan Shaw, före detta befäl för de brittiska styrkorna i Irak, som då han pensionerades tjänstgjorde som biträdande chef i Försvarsstaben, en intervju med tidningen The Telegraph. Shaw menade att Qatar och Saudiarabien är huvudansvariga för spridandet av den extremistiska islam som inspirerar IS-terrorister, genom att man finansierar radikal islam över hela världen. "Grundproblemet är att dessa två länder är de enda länderna i världen där wahhabismen är statsreligion – och IS är ett våldsamt uttryck för wahhabistisk salafism", sa generalen.
I december 2015 sa Tysklands vicekansler Sigmar Gabriel att den saudiska regimen finansierar extremistiska moskéer och föreningar som utgör en fara för allmänhetens säkerhet. "Vi måste göra klart för saudierna att tiden då vi såg åt andra hållet är förbi... Wahhbistiska moskéer över hela världen finansieras av Saudiarabien. Många islamister som utgör ett säkerhetshot kommer från dessa samfund i Tyskland", sa vicekanslern. Förutom de moskéer som redan byggts, har Saudiarabien erbjudit sig att bygga ytterligare 200 moskéer för att tillgodose behoven hos de muslimer som massinvandrat till Tyskland.
Frågan som oundvikligen uppstår är huruvida europeiska regeringar verkligen tror på att införandet av en moderat "europeisk islam" är möjligt, med tanke på de svidande nederlag alla sådana försök lidit hittills.
Europa upplever en massiv muslimsk radikalisering, i många fall inhemsk, och i förra veckan sa Europols chef att terrorhotet mot Europa är det högsta på över ett decennium. I ljuset av detta är försöken att frambringa ett flummigt koncept om en "moderat" europeisk islam som att försöka stoppa en flodvåg med hjälp av ett plåster.
I en del europeiska länder saknas den mest basala förståelse för hur islamisk radikalisering fungerar, till och med hos relevanta juridiska myndigheter. Danmarks riksåklagare bestämde nyligen att imamen Hajj Saeed inte kommer att åtalas för sina uttalanden under en fredagspredikan i Köpenhamn 13 februari förra året. Imamen uppmanade bland annat muslimer att bekriga judar och sa att den västerländska, "otrogna" civilisationen har lett muslimer till en "avgrund av förfall och korruption och har tagit ifrån dem deras mänsklighet och reducerat dem till djur". Moskén där predikan hölls har kopplingar till islamistpartiet Hizb ut-Tahrir, och bland åhörarna fanns terroristen Omar Abdel Hamid El-Husseini. Dagen efter mördade han två människor i terrorattacker mot en synagoga och ett café i Köpenhamn.
Den danska riksåklagaren skriver i sitt beslut att imamens uttalanden "... var del av en predikan om interreligiös dialog. Enligt min bedömning måste yttrandena om krig mot judar förstås i den kontexten och som historisk referens angående hur profeten Muhammed reagerade i en specifik historisk situation. Man kan därför inte anta att det var en direkt uppmuntran till attack mot judar. Jag kan därför inte se att det finns tillräcklig bevisning för att finna imamen skyldig till brott mot § 266b och jag ser inte heller att vidare utredning skulle kunna få fram sådana bevis."
Predikan skedde i Hizb ut-Tahrirs regi, en radikal organisation som arbetar för återetablering av kalifatet – inte för "interreligiös dialog".
Då förundersökningen inleddes mot Hajj Saeed i mars 2015, efter att en privatperson anmält honom, försäkrade Hizb ut-Tahrir danska journalister att anmälan mot imamen var grundlös: "Predikan syftar på ett historiskt skeende och har tagits ur sitt sammanhang... Han har inte uppmuntrat till våld eller mord. Han beskriver bara en historisk händelse." Lustigt nog visade det sig att Hizb ut-Tahrirs "förklaring" var precis vad åklagaren beslutade i slutänden.
Det är värt att notera att flera europeiska regeringar till slut har insett att utländsk finansiering av lokala moskéer och imamer är kontraproduktivt vad gäller det egna landets säkerhet, och att det är helt nödvändigt att sätta stopp för detta. Men med tidigare erfarenhet i bagaget är hoppet om att en "europeisk islam" ska uppstå fåfängt och tämligen utopiskt. Det faktum att det fanns en statligt sanktionerad "belgisk moské" i Belgien hindrade inte dess "moderate" imam från att resa till Syrien för att ansluta till jihadisterna där.